Roger Wilson

Roger Wilson

Därför pratar de konstigt på svensk film

Det händer märkliga saker på kinoredaktionen. Den här veckan har till exempel Clara nördat fullständigt loss i ett lååååångt inslag om varför folk låter så konstigt på svensk film från förr. Är det språket som förändrats, handlar det om mikrofonteknik, och vad håller på att hända med ö-ljudet i modärn svensk film. Kommer i radion ikväll, eller på söndag, eller i efterhand på nätet.

Själv sitter jag och är lite perplex. jag ska intervjua Michel Gondry om en liten stund, det kom lite hastigt på. Har inte hunnit förbereda mig som jag borde. Jag får väl lösa det på uppstuds.

Såg förresten "rec" igår. Tyckte att den var bra. Gillar lo fi-skräckisar med litet effektkonto och klaustrofobisk känsla. Alla filmer där barn blir zombies är också bra (inte värre spoiler än när Strage avslutade slutet på filmen i pastan i går).

Idag har också "Maggie vaknar på balkongen" som jag har skrivit om tidigare, premiär. Gå och se!

Kommentarer

William | Hemsida | 12 april 2008 13:01
På tal om barnzombies så hittar man ju den ultimata barnzombien i Andrea Bianchis "Zombie 3". Filmen når sin oidipalincestuösa kulmen när barnet (spelad av den ytterst obehaglige Peter Bark) biter av sin mammas bröstvårta.

Skriv kommentar


*




Nu drar jag också

> Det har blivit dags att gå vidare. Någon annanstans! Läs mer

Party, party

> Igår firade Bögjävlarna första kvällen på Ficks. Det var härligt. Tror jag. Läs mer

Little did I know

> "Imorgon, när jag har kommit hem igen, ska jag skriva lite om det jag sett." skrev jag lite optimistiskt i förra veckan här på bloggen. Sen hände det här. Åh, sexton timmars försening på flygplatsen i Nice är varken bra för kroppen eller själen. Läs mer

Sista dagen med gänget

> Står och försöker ladda upp bilder genom Sveriges Radios skitsega och krångliga webpubliceringssystem. En tysk radiojournalist bakom mig försöker ragga upp en polska genom repliker som "man måste behandla sin dator som en blomma, som en kvinna", pratar oupphörligen om sin flickvän, och om hur de aldrig har varit ifrån varandra så här länge. Läs mer

Canneskris

> Jag är i Cannes. På den där lilla filmfestivalen som bojkottas av all världens media. Jag springer runt som en skållad råtta och försöker hinna med att både se en massa film och att producera jag vet inte hur mycket radio för P1. Läs mer

Jag visste inte ens att jag mådde dåligt

> Fick precis ett meddelande på fejan. Rubrik: Stackare. Text: Jag skickar en pigga upp kram. Piggauppkram! Jag är helt clueless. Vad är det som har hänt? Vem är det som har dött? Vad vet den här människan som inte jag vet? Vilka dåliga nyheter ska jag gå runt och förbereda mig på? Är det här ett helt nytt sätt att psyka ut folk på. Läs mer

Bladetdebut

> Idag debuterar jag som skribent på Aftonbladets kultursida. Det känns bra. Däremot har jag inte skrivit så mycket på den här bloggen på sistone. De kommer med jämna mellanrum. Bloggkriserna. Läs mer

Polsk Pissoarromantik

> Asså. I lördags var det lite intimt pissoarmingel på Modernista. Min fellow bögjävel Stefan har översatt romanen Lubiewo av Michal Witkowski till svenska. Och jag måste säga. Det var fantastiskt. Läs mer

Note to self: Sluta brottas med Daniel

> Note to self: Efter att den gravida värdinnan gett dig massor av vin på brunchen, efter att du blivit bjuden på sprit, efter att du druckit bärs på Skeppsbar, då är det en MYCKET DÅLIG idé att försöka brotta ner en två meter lång Daniel Bergqvist. Läs mer

Hur stor är en stor penis?

> En dickometer. Asså, bögar. De TAR LIKSOM TAG OCH REDER UT SAKER. Man måste älska dom. Läs mer

Kulturtantsrapport: Edward den andre

> För en gångs skull var jag faktiskt redo att gå i pausen. Jag mådde fysiskt dåligt av pjäsen, och det berodde inte på att åskådargradängen snurrade runt, runt runt under hela pjäsen. Läs mer

Därför pratar de konstigt på svensk film

> Den här veckan har Clara nördat fullständigt loss i ett lååååångt inslag om varför folk låter så konstigt på svensk film från förr. Läs mer

Minority Report

> Efter det blev ett ett intressant bråk inför öppen ridå mellan Dilsa och Özz Nujen (som agerade tolk), eftersom publiken skrattade så fort Dilsa sa lesbisk. Hade han översatt det fel? Använt fel uttryck? Eller var det ett så laddat ämne att bara ordet var roligt? Det var inte helt lätt att veta vem som hade rätt. Mer än att ämnet tydligen var väldigt laddat. Läs mer

Rufus raparen

> Jag har sett Rufus Wainwright göra en sagolik cover på Hallelujah, på Södra Teatern en gång. Igår på Dramaten råkade han visst rapa mitt i. Vilket typ förstörde stämningen en del. Läs mer

Pelle slipar

> Idag slutfördes det sista restaureringsarbetet efter födelsedagsfesten. Den väldigt blöta födelsedagsfesten. Med med lite hjälp från Pelle fick vi bort det mesta av lämningarna från Röda Vin-havet på köksskivan. Härmed är det alltså dags att börja gå vidare, njuta av livet och beta av presenterna. Läs mer

Dåliga undanflykter

> Johan Wirfält ringde för några timmar sedan. Väldigt så, out of the blue, för att fråga mig om jag hade Åsa Lindeborgs nummer. Eeeeh. Nej. Henne har jag aldrig intervjuat, aldrig pratat med, bara sett live en gång på avstånd i skybaren i skatteskrapan när hon inte vann Augustpriset. Läs mer

Sanningens ögonblick

> Ibland minns man inte riktigt hur man hamnade i ett sammanhang. Mitt i den stressade vårsäsongen så ska jag åka ner till Göteborg och prata på ABF på Folkets Hus, om manlighet och stil, två saker som jag vanligtvis har akut underskott på. Läs mer

Buenos Aires 1977

> Jag tror att den bara går upp i en enda ynka kopia i hela Sverige. Ändå är den lätt en av vårens bästa filmer. Berättelsen om Claudio Tamburrinis tid i juntans hemliga fängelse är veckans bästa film. Läs mer

Vägen

> Äsch, det behövs inga lögner eller fintar ikväll. Jag sträckläste klart "The Road" redan tordag natt. Det gick bara inte att sluta. Hela tiden med ett sådant sug av obehag i magen att jag inte var säger på om jag hade maginfluensa eller om det bara var spännande. Läs mer

Karin tar över Aftonbladet

> Karin Magnusson tar över och bossar för Aftonbladets kultursida i framtiden. Goda nyheter för alla oss som aldrig riktigt har förstått oss på den där sega och saggiga sidan. Läs mer