Terapiad och klar

Idag testade vi filmterapi på jobbet. Hela Kinoredaktionen och en terapeut och en dator fulladdad med filmklipp. Med bandet rullande. Jag är inte så säker på om vad vi hann komma fram till, bara att jag blev löjligt känslosam inför klippen som radades upp framför mig. Precis som det var jävligt skönt att bara släppa hela recensentperspektivet för att istället koncentrera sig på att BARA se sig själv i bilderna. En ren fröjd, även om teraputen nämnde något om narcissism efter en av mina utläggningar. Vad kan hon ha menat ed det. Å andra sidan kanske det var förutsägbart att jag skulle reagera positivt på en filmterapi? Resultatet hörs på fredag kväll i Kino i P1.

Efter det satt jag i fyra timmar i en källare på söder för att göra en intervju för Re:Public Service. Kanske en av de mest märkliga reportage jag gjort i mitt liv. Nu tänkte jag avsluta denna splittrade dag med att städa toaletten. En annan sorts terapi kanske?

Och så är jag sjukt stressad över att jag bara läst typ 20% av den bok som vi ska diskutera i läsecirkeln Kulturkoftorna som drar igång på fredag. Någon som har några bra tips på hur jag ska mörka det om jag inte hinner klart?