Roger Wilson
Ole Bornedal mår bättre än på länge
En helt vanlig dag bland designhusen på Amager
Hur överlever man ett fiasko?
Ja, för Ole Bornedal verkar ett låååååååångt uppehåll ha gjort susen. Efter praktplakatmagplasket med samproduktionsmardrömmen "Jag är Dina" 2002 så kom det inte mycket i filmväg från mannen som gjorde ett storstilat genombrott med "Nattvakten". Sen dök plötsligt barnrysaren "Vikarien" upp från ingenstans (där Paprika Steen spelar en elak lärarvikarie från yttre rymden) ifjol, tillsammans med "Kaerlighed på film" för de lite vuxnare barnen.
Såg "Kærlighed..." igår, och tyckte att den innehöll mycket av det där som man alltid saknar i svensk film. Ett genomfört visuellt språk, väl uttagna svängar rent intrigmässigt, och ett vällustigt frossande i genrekonventioner. Och så en jävla lust att använda sig av den danska moderna arkitekturen. Paret som filmen handlar om bor förstås i en av de där moderna lådorna ute på Amager, ett hus som jag kände igen från någon arkitekturartikel i Sverige, och Metrotåget susar förbi för jämnan utanför deras fönster.
På samma sätt använde Christoffer Boe sig av de strikta, då relativt nybyggda, Metrostationerna i sin "Reconstruction". I bägge filmerna är arktitekturen i allra högsta grad en del av berättelsen. Och jag började fundera, har någon svensk filmare gjort likadant på sistone? Använt den Nya Svenska Arkitekturen för att berätta en samtida berättelse. När får vi se det första klaustofobiska dramat uppe i Turning Torso. Eller hur begår man ett elegant mord i Hammarby Sjöstads integritetslösa fönstersjuka kvarter?
("Vikarien" fick biodistribution av Folkets Bio, I Danmark är det SF som släpper "Kærlighed på film" på dvd, men någon svensk release har jag fortfarande inte hört ett knyst om).
Det har blivit dags att gå vidare. Någon annanstans! Läs mer
Igår firade Bögjävlarna första kvällen på Ficks. Det var härligt. Tror jag. Läs mer
"Imorgon, när jag har kommit hem igen, ska jag skriva lite om det jag sett." skrev jag lite optimistiskt i förra veckan här på bloggen. Sen hände det här. Åh, sexton timmars försening på flygplatsen i Nice är varken bra för kroppen eller själen. Läs mer
Står och försöker ladda upp bilder genom Sveriges Radios skitsega och krångliga webpubliceringssystem. En tysk radiojournalist bakom mig försöker ragga upp en polska genom repliker som "man måste behandla sin dator som en blomma, som en kvinna", pratar oupphörligen om sin flickvän, och om hur de aldrig har varit ifrån varandra så här länge. Läs mer
Jag är i Cannes. På den där lilla filmfestivalen som bojkottas av all världens media. Jag springer runt som en skållad råtta och försöker hinna med att både se en massa film och att producera jag vet inte hur mycket radio för P1. Läs mer
Fick precis ett meddelande på fejan. Rubrik: Stackare. Text: Jag skickar en pigga upp kram. Piggauppkram! Jag är helt clueless. Vad är det som har hänt? Vem är det som har dött? Vad vet den här människan som inte jag vet? Vilka dåliga nyheter ska jag gå runt och förbereda mig på? Är det här ett helt nytt sätt att psyka ut folk på. Läs mer
Idag debuterar jag som skribent på Aftonbladets kultursida. Det känns bra. Däremot har jag inte skrivit så mycket på den här bloggen på sistone. De kommer med jämna mellanrum. Bloggkriserna. Läs mer
Asså. I lördags var det lite intimt pissoarmingel på Modernista. Min fellow bögjävel Stefan har översatt romanen Lubiewo av Michal Witkowski till svenska. Och jag måste säga. Det var fantastiskt. Läs mer
Note to self: Efter att den gravida värdinnan gett dig massor av vin på brunchen, efter att du blivit bjuden på sprit, efter att du druckit bärs på Skeppsbar, då är det en MYCKET DÅLIG idé att försöka brotta ner en två meter lång Daniel Bergqvist. Läs mer
En dickometer. Asså, bögar. De TAR LIKSOM TAG OCH REDER UT SAKER. Man måste älska dom. Läs mer
För en gångs skull var jag faktiskt redo att gå i pausen. Jag mådde fysiskt dåligt av pjäsen, och det berodde inte på att åskådargradängen snurrade runt, runt runt under hela pjäsen. Läs mer
Den här veckan har Clara nördat fullständigt loss i ett lååååångt inslag om varför folk låter så konstigt på svensk film från förr. Läs mer
Efter det blev ett ett intressant bråk inför öppen ridå mellan Dilsa och Özz Nujen (som agerade tolk), eftersom publiken skrattade så fort Dilsa sa lesbisk. Hade han översatt det fel? Använt fel uttryck? Eller var det ett så laddat ämne att bara ordet var roligt? Det var inte helt lätt att veta vem som hade rätt. Mer än att ämnet tydligen var väldigt laddat.
Läs mer
Jag har sett Rufus Wainwright göra en sagolik cover på Hallelujah, på Södra Teatern en gång. Igår på Dramaten råkade han visst rapa mitt i. Vilket typ förstörde stämningen en del. Läs mer
Idag slutfördes det sista restaureringsarbetet efter födelsedagsfesten. Den väldigt blöta födelsedagsfesten. Med med lite hjälp från Pelle fick vi bort det mesta av lämningarna från Röda Vin-havet på köksskivan. Härmed är det alltså dags att börja gå vidare, njuta av livet och beta av presenterna. Läs mer
Johan Wirfält ringde för några timmar sedan. Väldigt så, out of the blue, för att fråga mig om jag hade Åsa Lindeborgs nummer. Eeeeh. Nej. Henne har jag aldrig intervjuat, aldrig pratat med, bara sett live en gång på avstånd i skybaren i skatteskrapan när hon inte vann Augustpriset. Läs mer
Ibland minns man inte riktigt hur man hamnade i ett sammanhang. Mitt i den stressade vårsäsongen så ska jag åka ner till Göteborg och prata på ABF på Folkets Hus, om manlighet och stil, två saker som jag vanligtvis har akut underskott på. Läs mer
Jag tror att den bara går upp i en enda ynka kopia i hela Sverige. Ändå är den lätt en av vårens bästa filmer. Berättelsen om Claudio Tamburrinis tid i juntans hemliga fängelse är veckans bästa film. Läs mer
Äsch, det behövs inga lögner eller fintar ikväll. Jag sträckläste klart "The Road" redan tordag natt. Det gick bara inte att sluta. Hela tiden med ett sådant sug av obehag i magen att jag inte var säger på om jag hade maginfluensa eller om det bara var spännande. Läs mer
Karin Magnusson tar över och bossar för Aftonbladets kultursida i framtiden. Goda nyheter för alla oss som aldrig riktigt har förstått oss på den där sega och saggiga sidan. Läs mer
Kommentarer
Skriv kommentar