Nu drar jag också

Det har blivit dags att gå vidare. Någon annanstans!

I fortsättningen kan ni hitta mig här!

Och glöm inte att titta till den här härliga bloggen också!

För att inte tala om Dexos återkomst!

Party, party

Igår firade Bögjävlarna första kvällen på Ficks. Det var härligt. Tror jag.

Little did I know

Bara några härliga bilder från min sista dag i Cannes.

"Imorgon, när jag har kommit hem igen, ska jag skriva lite om det jag sett."

skrev jag lite optimistiskt i förra veckan här på bloggen.

Sen hände det här.

Åh, sexton timmars försening på flygplatsen i Nice är varken bra för kroppen eller själen. Precis som fransk flygplatspersonal inte är de allra roligaste att försöka pressa på information.

Flyget till Rom var också försenat, om inte lika gravt som vårt plan. Men Ann-Louice var ganska glad ändå. Hon hade ju fått ett av de 58 limiterade röda mattan-skorna från Lottusse. Och på något sätt fått reda på att Tarantino tagit de sista herrskorna i storlek 46.

Efter att halva passagerargruppen hade stått och skrikit till personalen på flygplatsen så fick barnfamiljerna och de gravida kvinnorna ta in på hotell, efter att ha tillbringat sådär 12 -13 timmar på flygplatsen.

Bögar fick däremot sova här:

Och här sov de andra!

Istället för att landa 13.30 på söndag eftermiddag, landade vi typ 6.30 på måndag morgon. Om jag någonsin mer vill flyga lågprisflyg? Eh...nej.

Sista dagen med gänget

Står och försöker ladda upp bilder genom Sveriges Radios skitsega och krångliga webpubliceringssystem. En tysk radiojournalist bakom mig försöker ragga upp en polska genom repliker som "man måste behandla sin dator som en blomma, som en kvinna", pratar oupphörligen om sin flickvän, och om hur de aldrig har varit ifrån varandra så här länge. Och jo, as I am writing så börjar han nu prata om hur hans flickvän har polskt påbrå och att kvinnan vid hans bord och flickvännen är så lika. Samma ögon, faktiskt.

Härregud.

Annars så börjar saker och ting ebba ut här nere. Såg Laurent Cantets "Klassen" i morse, den påminde ganska mycket om en svensk dokusåpa från Malmö, men var den mest...vad ska man säga...normala arthouse-filmen i tävlingsserien här i år. Antagligen för mellow för att få pris, å andra sidan fick jag sms-besked av Andreas Degerhammar om att Nonstop köpt den för Sverigedistribution.

Imorgon, när jag har kommit hem igen, ska jag skriva lite om det jag sett. Just nu är jag bara väldigt less på Cannes, och hoppas att min kontakt inom den asiatiska filmindustrin, Lorna, ska gå och dricka drinkar med mig ikväll.

Canneskris

Jag är i Cannes. På den där lilla filmfestivalen som bojkottas av all världens media. Jag springer runt som en skållad råtta och försöker hinna med att både se en massa film och att producera jag vet inte hur mycket radio för P1. Och som ett försök att skapa lite mervärde bloggar vi också på vår radiosida.

Idag nådde jag läget där jag börjar rya åt folk. Åt folk som står i vägen och pratar i telefon när jag ska dra mitt passerkort i läsaren och tömma mitt pressfack (med en massa papper som jag sedan genast glömmer någonstans i wifi-rummet). Bråka för tio sekunders väntan. Smart, roger. Men så är vi också fler än 4 000 journalistas här nere. Värst är fotograferna. De är pressrummets amerikaner. Hojtar högt till varandra övedr rummet. Tar upp massor av plats med sina kameror och stativ och skit. Och jobbar med någon sorts instant deadline vilket gör att pressrummet i vågor förvandlas till ett stressrum.

Å andra sidan är de tyvärr oftast hunkigast och skäggigast i pressrummet också. Så man uthärdar liksom dom. Ett litet tag. Ja, just nu precis gick jag till och med med på att hålla koll på en gubbes kamera och dator i två minuter.

Om en halvtimme eller så är det annars dags för festivalens kommersiella höjdpunkt. Visningen av Indiana Jones and the kingdom of the chrystal skull. Jag som precis försöker smälta dokumentären 24 city, om det nya kinas framväxt, som jag kollade på igår. Jag kommer att få cineastiska magsmältningsproblem.

Jag visste inte ens att jag mådde dåligt

Fick precis ett meddelande på fejan. Rubrik: Stackare.

Text: Jag skickar en pigga upp kram. Piggauppkram!

Jag är helt clueless. Vad är det som har hänt? Vem är det som har dött? Vad vet den här människan som inte jag vet? Vilka dåliga nyheter ska jag gå runt och förbereda mig på? Är det här ett helt nytt sätt att psyka ut folk på.

Skrivet på bussen från Ängelholms flygplats. I morgon ska jag,  Hata Göteborg-Lillhonga och Göran Stangertz prata om mansrollen. Hur hamnar jag i de här situationerna???

Bladetdebut

Idag debuterar jag som skribent på Aftonbladets kultursida. Det känns bra. Däremot har jag inte skrivit så mycket på den här bloggen på sistone. De kommer med jämna mellanrum.

Bloggkriserna.

Jag tror att jag ridit ur en till nu.

Ikväll ska jag gå och se Marcus Lindeens slutproduktion En annan kamp på Kulturhuset. Endast några få föreställningar, så passa på att gå och se.

Annars så tillbringar jag mest min lediga tid med att kolla på Sports Night på dvd, samt försöker slutföra min deklaration. Revisorskvinnan har gett mig uppskov flera gånger, och på måndag kl 7 tänker jag stå i hennes tambur med alla mina gigantiska avdrag.

Idag har jag åkt in till stan och köpt en torkställning, istället för den som kollapsade.

Shit, jag tror jag precis hamnade i en ny bloggkris. Vi hörs om en stund. En inblick i min vardag kan man få här.

Polsk Pissoarromantik

Asså. I lördags var det lite intimt pissoarmingel på Modernista. Min fellow bögjävel Stefan har översatt romanen Lubiewo av Michal Witkowski till svenska. Och jag måste säga. Det var fantastiskt. Översättningen är fantastisk. Romanen är fantastisk. Det är djupt osedligt, väldigt skabröst, och old-school fjolligt på ett sätt som skulle få alla "normala bögar" där ute att gå bärsärk. Håller på att plöja boken nu. Men ska springa på internationella författarscenen idag, tisdag, på Kulturhuset och höra lite mer om puggor som hänger utanför fängelser och njuter av att hetsa upp fångarna, och deras hälsovådliga fascination för råskinn etc.

Love it.

Note to self: Sluta brottas med Daniel

Note to self: Efter att den gravida värdinnan gett dig massor av vin på brunchen, efter att du blivit bjuden på sprit på Roxy, efter att du druckit de där sista meningslösa bärsen på Skeppsbar, då är det en MYCKET DÅLIG idé att försöka brotta ner en två meter lång Daniel Bergqvist. Idag: skrubbsår på pannan, ögat är fortfarande blodrött (fast det är efter ett blodkärl som brast när jag hostade förra helgen). Dessutom försöker  Daniel förnedra mig med att med ett hånskratt idag berätta att en kille försökte gå emellan när vi skojbrottades, med orden "sluta slå på tjejen".

Men se, det funkar inte. Jag är stolt över att få bli tagen som kvinna. Hade någon bara kallat mig för naturkraft också så hade jag kunnat bära mina skrubbsår med äkta stolthet.

Hur stor är en stor penis?

Jag känner mig lite som inledningen av en efter katastrofen-film. Alltså, ungefär när katastrofen precis tar fart. Har legat hemma och hostat hela helgen, har ett brustet blodkärl i ögat, samt magknip, och det enda jag varit i stånd att ta mig för på dagarna har varit att kartlägga samtliga människor som jag känner till på olika communities, inklusive en rad bögar i berlin som jag verkligen inte känner alls. Trots det är det mest sexuella jag upplevt den här helgen när jag stod just bakom Tomas Bolme i sushibutiken idag. När en qx-flirt sedan kom förbi med sin mamma gick jag över i overdrive.

Eller vänta. En sexuell sak har jag varit med om. Sajten Gayromeo har äntligen beslutat sig för att en gång för alla reda ut vad som är en stor penis. Med en sorts tumstock (höhöhö) med olika färgavdelningar, och där man får plus och minus om man har en väldigt tjock eller väldigt smal penis. En dickometer. Asså, bögar. De TAR LIKSOM TAG OCH REDER UT SAKER. Man måste älska dom.

(på tyska blir det en schwanz-o-meter, det är fan nästan ännu mer genialt).

)