yves saint laurent
Vilket år går Parisarna klädda så här?
Man kan knappt tro det ens när man vet det, men för ungefär 66 år sedan, tidigt 40-tal under ockupationen. Bilderna är tagna av franska fotografen André Zucca och på beställning av nazisterna. De är ren och skär propaganda och publicerades i deras partitidning Signal. Syftet var att visa hur glada och lyckliga parisborna var över att ha staden övertagen och översvämmad av tyska nazister! Såklart.
Zucca letade alltså upp (och kanske till och med placerade ut) fransoser som såg vackra, glada, chica och rika ut och fotade endast dem.
Jag kan inte låta bli att ändå fascineras av stilen, även om den troligtvis var en mycket sällsynt syn under ockupationen. Att modet var så fyllt med flärd under tidigt 40-tal. Många av bilderna kunde lika gärna vara streetstyle från idag.
Skorna...de är ju ett ämne för sig. Jag vet inte säkert, men en gissning får mig att tro att de kan vara Salvatore Ferragamo. På skodesignens urfaders långa CV står bland annat den enda högklackade skon Ingrid Bergman någonsin ägde – det säger väl allt – och han öppnade sin första skoverkstad med flera anställda redan vid 14 års ålder...Born to skomaka. Under andra världskriget var det han som uppfann kilklacken – mer eller minde framtvingad då stålen som behövdes för att stödja fotvalvet på klackskon blev begränsat och ransonerat.
Men det skulle även kunna vara någon av de samtida skosurrealisterna Steven Arpad eller André Perugia, den senare gjorde skorna för Paul Poiret och skapade denna "klacklösa" skon 1937;
(Och, som parantes, designade Perugia även denna, han döpte till Hommage ā Picasso, 1950;
som var YSLs (och Sergio Rossis) skodesigner Francesco Russos mesta inspirationskälla för sommaren 2008's drömsko...
...YSLs sjärnbeprydda nakensandal. Skosulornas motsvarighet till g-stringen. )
En Yves Saint Laurent-beställd gammal trädgård i stan.
Sedan den hollänska lilla staden Nijmegen på prov utfärdat utegångsförbud efter 21 på kvällarna för marockanska, och det gäller alltså enbart just marockanska, tonåringar råder i Marrakech numera utegångsförbud för holländare.
Hittills har citykärnan trivts bra med sin nya etniska rensning. En mindre nedgång har noterats i haschförsäljningen annars är livet ganska same same, hälsar Marrakech.
Ok, nu är det fastställt: inför våren 2009 flyger Pradas sko-vingar upp och sätter sig på axlarna och armarna.
Proenza Schouler
Christopher Kane
Gianfranco Ferré.
Kan inte låta bli att även inkludera liknande från Balenciaga och YSL aw 08...
Och. För en halvtimme sedan visades Prada i Milano. GAHH!
Yves Saint Laurents konstsamling säljs
Pierre Bergé har beslutat att låta auktionsfirman Christie's i Paris autionera ut hela Yves Saint Laurents konstsamling. Att han var en inbiten konstsamlare kan knappast ha undgått någon, då YSLs kollektioner ofta var baserade på verk från Picasso, Matisse och Mondrian. Auktionen beskrivs i konstvärlden som "århundradets auktion" och värdet beräknas uppgå till enastående 5 miljarder kronor. Minst. Men då ska påpekas att det är över 600 verk som kommer säljas och förutom Picassor, Brancusi-skulpturer och Toulouse-Lautrecs ingår i samlingen även marmorbyster från år 100 e Kr, en Goya, kinsesiska bronsstatyer från 1600-talet, och ett litet porträtt av Louis XIV utsmyckat med 78 diamanter.
En tavla behåller dock Bergé ur deras gemensamma samling, ett av de porträtt som Andy Warhol målade av Yves.
H&M skor som klarar svenskt klimat
När det står ett par rätt så snygga, billiga och framför allt mycket praktiska H&M-skor på skrivbordet på kontoret kan jag inte låta bli att berätta om detta. De är varma och muka på insidan, tål vatten på utsidan, lätta att få på och av och har dessutom en hög men ändå stadig klack. Kostnaden, 398 kronor. I H&M-butik under vecka 41.
Själv kastar jag blickar på ett par helt andra skor som inte faller under en endaste av ovanstående kategorier. De är fruktansvärt heta och dito opraktiska. Och kostar ungefär två x 398 euro (plus lite till faktiskt) Men sedan är de mycket glamourösa också...
...en sko, vilken som helst, från nya Ysl. Den bästa hösten någonsin.
Ok, Jil Sander god tvåa.
Camus & Saint Laurent
När Yves Saint Laurent dör kommer jag omedelbart att tänka på Albert Camus. Två genier, båda födda i Algeriet. Ett land ockuperat av Frankrike.
Nobelpristagaren Camus tvingas lämna sitt hemland 1940. Ett av hans storverk är Pesten. Den utspelas i Oran.
Just i den staden var Saint Laurent född. Han flydde eller flyttade till Frankrike 1954.
Den som nu beskriver Saint Laurent som mannen som menade att en svart kjol och en svart tröja och en älskling intill sig – det var allt som behövdes, gör det enkelt för sig.
Varifrån fick Saint Laurent den idén? Från sitt hemland. Där solen bränner, där kvinnorna är svartklädda, i den mån man ser dem ute.
Överallt står unga män och hänger. FNL-rörelsen befriade Algeriet från Frankrike. de Gaulle gjorde sig slutgiltigt av med kolonin.
Men alla algerier som bor i Frankrike kallas svartfötter. Les pieds noirs.
Ingen i Frankrike kommer någonsin undan Algeriet. Inte heller Saint Laurent som sändes dit för att på Frankrikes sida skjuta ihjäl algerier.
Efter ett par veckor återvände han till Frankrike.
Saint Laurent är en av de stora. Han drog sig tillbaka för några år sedan av hälsoskäl.
Han hade skapat mer än någon kan begära.
Dessutom var han vis på ett saktmodigt sätt: "Kvinnorna som följer modet alltför slaviskt, sa han, dessa kvinnor löper en stor risk. Nämligen att förlora sin egen djupare personlighet, sin stil, sin naturliga elegans. Om elegansen inte finns inombords, i hjärtat – så finns det ingen elegans."
Så långt den här gången. Albert Camus, landsmannen, dog också alltför tidigt: I en bilolycka 1950. Han blev 43. Men båda dessa genier lever. Så är det med genier. C´est la vie.
Ingen kan någonsin glömma Camus som tillhör de eviga följeslagarna. Vilken dag som helst kan man ta upp någon av hans romaner och förflytta sig till Algeriet. Till en annan värld.
Vem som helst kan också titta på bilder av konstverk som Saint Laurent skapade.
Vilken betydelse fick Yves Saint Laurent?
– Två av Sveriges mest etablerade modevetare ger sin bild av Yves Saint Laurent.
Maria Ben Saad är modejournalist och lektor vid Beckmans Designhögskola. Hon jobbar även som redaktör för SVTs modeprogram Velvet.
Salka Hallström Bornold är tidigare redaktör för Bon och är nu aktuell med modesamtalsboken Salka Frågar.
I samband med modeskaparen Saint Laurents tragiska bortgång under söndagen pratade Rodeo med var och en av av dessa två modevetare för att få deras syn på YSL och hans bidrag till modehistorien. Det blev 6 frågor om Yves.
Vad har du för personligt förhållande till Yves Saint Laurent?
Salka Hallström Bornold: För mig är mannen Yves Saint Laurent inget mer än en död kändis. När jag växte upp på åttiotalet betydde YSL ingenting, då hade märket just haft sina glansdagar. De senaste tio-femton åren har YSL alltid haft ett eget självklart hörn i modebilden, trots att det egentligen är kläder för stenrika glamtanter, lite Patsy & Edina-mode. Alltså inget som jag själv skulle bära. Själv tycker jag att det är nu, under Stefano Pilati, som YSL börjat bli intressant - för första gången sedan sjuttiotalet, alltså. Jag var aldrig något större fan av Tom Ford.
Maria Ben Saad: Han fick mig att bära kostym och förstå att modevärlden är vad du gör den till. A bas le Ritz! Vive la rue! Myten har alltid varit starkare än verkligheten.
Varför anses just han vara den mest inflytelserika designern under senare delen av 1900-talet?
Maria: Han förstod bättre än många andra att framväxten av ett demokratiskt samhälle under efterkrigstiden måste speglas i modet. Han var helt enkelt i synk med sin tid på samma sätt som Chanel på 1920-talet.
Salka: Den förste franske modeskaparen att haka på sextiotalets poprevolution, om än på ett borgerligt sätt. Han skapade ett slags Swinging Paris-hov omkring sig och definierade det tidiga sjuttiotalets boho chic-look. Hans relation med blåblodiga amazonen Betty Catroux känns väldigt sextiotalshipp. Lite som Nico och Andy Warhol.
Vad var han egentligen bäst på, var låg hans storhet?
Salka: Helt klart att leka med könsstereotyperna och skapa nya superfeminina modevisioner utifrån klassiskt skrädderi. Där var han en föregångare till designers som Margiela, Ann Demeulemeester och Gaultier. Han var cool som frontansikte för sitt eget märke, också. Jag tänker på annonsen från 1971, för YSL for Men-parfymen, där han själv modellade, naken. Där var han sjukt snygg.
Maria: I det han också var sämst på: att vara Yves Saint Laurent. Han bidrog starkt till utvecklingen av "the designer lifestyle" samtidigt som han åtminstone periodvis verkligen avskydde att stå i rampljuset.
Finns det någon designer idag som kan jämföras med Yves Saint Laurent?
Salka: Det finns faktiskt något av Yves i många framstående modeskapare, från ovan nämnde Margiela till Olivier Theyskens, för att nämna några. Han står för ett betydande kapitel i modehistorien och är därför en stilskapare som man som modedesigner inte kan undvika att förhålla sig till - precis som Yves själv förhöll sig till Chanel.
Maria: Hedi Slimane. Han har både begåvningen, livsstilen och den karismatiska personligheten som skapar myter.
Yves var väldigt mångsidig och bytte ofta uttryck - från kosacker till djurprints, safari till lantligt, mondrian och popart till blomsterprints och byxdressar till kinesisk folkdräkt. Skulle någon designer idag kunna byta uttryck likt han gjorde? Var allt han lanserade en succé?
Maria: Jag tror att Yves Saint Laurent i själva verket är prototypen för hur de flesta designer arbetar i dag. Trots att han led svårt av prestationsångest tvingade han sig själv att hela tiden komma med något nytt tills han så småningom tyckte att han uppfunnit allt som var värt att uppfinna och gick in för att finslipa gamla paradnummer. Modeindustrin i stort gick dock i motsatt riktning och gjorde säsongstänkandet till norm.
Salka: Den typen av vilda stilsvängningar är väl snarare regel än undantag i dag. Jag kan tycka att sena åttiotalets YSL inte var särskilt roligt. Men då lär han ju ha varit rejält nedgången, också.
Vad tror om framtiden för märket och YSLs arv, vad tycker du om Stefano Pilati?
Salka: Stefano Pilatis senaste YSL-kollektion är fantastisk. Så länge old school-typen av Paris Chic existerar som ideal finns en framtid för YSL.
Maria: Stefano Pilati framstår i mina ögon som en värdig efterträdare till Yves Saint Laurent. Han har en välutvecklad fingertoppskänsla parad med stor respekt för hantverket precis som sin föregångare. Men själva nerven i modehuset tror jag är svår att återskapa. Utan originaldesignern blir alla modehus bara varumärken bland alla andra; de tappar sin mystik.
Yves Saint Laurents begravning kommer hållas i Paris under torsdag. Bland annat kommer Frankrikes president Sarkozy att medverka. Yves aska kommer sedan gravsättas i Marrakech.
Mediereaktioner efter Yves bortgång:
Le Mondes nekrolog.
I was surprised to hear a news reader say he was the last of a generation of couturiers that included Coco Chanel and Christian Dior. Chanel was born in 1883, Dior in 1905. At his death, Saint Laurent was 71: do the math. Saint Laurent was of a different generation and time.
Cathy Horyn.
Saint Laurent retired from haute couture in 2002 with these words: "I have nothing in common with this new world of fashion."
LA Times.
Berømmelsen har ødelagt ham, sagde Pierre Bergé engang om vennens og partnerens nedtur.
Danska Jyllands-Posten.
Lyxindustrin som omfattar kläder, parfymer, accessoarer är i dag global. I handväskan har den funnit sin ideala pryl: en väska har ingenting med bärarinnans utseende eller ålder att göra, Prada och Gucci sitter lika bra på armen hos filmstjärnor, japanska tonårsflickor och svenska affärskvinnor. Väsktrenden lär hålla i sig länge än.
Barbro Hedvall på DNs ledarsida.
Men YSL öppnade också upp för tidens nya sexuella frigjordhet, när han i kurvigt skurna uniformer avsiktligt spelade på den tvetydiga kontrasten mellan manligt och kvinnligt. Liksom i de alltmer transparenta kollektionerna – mellan naket och påklätt. Små organzablusar med praktiskt taget inget under orsakade först en smärre skandal.
Ingrid Sommar i Sydsvenskan.
Yves Saint Laurent död
Modeskaparen Yves Saint Laurent dog sent under söndag kväll, enligt nära vännen Pierre Bergé i natt. Yves Saint Laurent har länge åkt in och ut på sjukhus och avled tillslut i sitt hem i Paris i sviterna efter en långdragen cancer.
Yves Saint Laurent räknas som det sena 1900-talets mest inflytelserika designer. Redan vid 17 års ålder blev han handplockad av Christian Dior och fick ta över modehuset blott 21 år gammal, efter Diors hastiga bortgång 1957. Men det var fyra år senare, 1961, som Laurent startade sitt eget modehus tillsammans med affärs- och livspartnern Pierre Bergé och kom att totalt förändra synen på mode och hur kvinnor klär sig. Han var den förste att sättta kvinnan i herrkläder och lyckades samtidigt behålla hennes kvinnlighet. "Chanel befriade kvinnan, jag gav henne makten.", ska Yves Saint Laurent ha sagt. Han blev 71 år.
1966 Skapade Saint Laurent en smoking för kvinnor. Den var en revolution och världen har aldrig varit sig likt sedan dess. Många av dåtidens kvinnor iklädda Saint Laurents byxdressar blev till en början inte ens insläppta på vissa hotell eller restauranger i London och New York.
Yves ständiga musa var franska skådespelerskan Catherine Deneuve (vänster).
Under 70-talet lanserade han den klassiska safarilooken. Han var även den första haute couture-designern att lansera en billigare Ready To Wear-kollektion. En annan numera klassisk look YSL står bakom är beatnik chic - en tajt läderjacka med svart poloklänning, basker och höga läderboots.
YSLs mondrianklänning. Denna bild är från hyllningsvisningen som hölls 2002, då Saint Laurent gick i pension.
Yves Saint Laurent var den förste designern att använda sig av mörkhyade visningsmodeller. Här från en s/s visning 1983.
Yves trademark var hans glasögon med breda skalmar...
...vilket också var det enda han bar i den skandalomsusade reklamkampanjen för parfymen YSL Pour Homme 1971 - i vilken YSL satte sig själv helt naken.
Yves-Mathieu Saint-Laurent, här 17 år, visar för pressen upp den teckning vilken gav honom första pris i en modedesigntävling 1953. Ett pris som senare gjorde att han uppmärksammades av Christian Dior.
Yves Saint Laurents Rive Gauche-butiker med RTW dekorerades med porträtt av designern själv.
Under söndagskvällen sa Pierre Bergé till fransk media; "Yves Saint Laurent visste absolut att han har förändrat världen genom sin modedesign, han visste att kvinnor jorden runt på sätt och vis är skyldiga honom något. Han var väl medveten och det gjorde honom väldigt glad."
Yves Saint Laurents framgång låg i hur han lyckades skapa harmoni mellan kroppen och plagget – innan honom hade klädskapande handlat om att skapa plagg helt fristående från kroppen. Saint Laurent kallade sin teknik "Kläders totala tystnad".
Läs Guardians dödsruna.
Avsnitt 21: Go See sammanfattar Go See
I säsongens sista program väljer tittarna sina favoritinslag. Manliga modeller! La Camilla! Garderober fyllda med YSL! Glasögonmode! Biskoar! Filippa Berg! All in one.
Shoes made for walkin'...
Angående att de där platåskorna från Acne inte kommer att produceras. Jag kan förstå varför, sulan var tyvärr alldeles för smal för att över huvud taget lyckas balansera (enligt personlig erfarenhet). Det var till och med svårt att stå helt rakt och stilla på stället. För tänk dig att du står med fötterna helt platt på marken men endast kan stå på 30% av fotsulan. Som om man stod på ett plank ungefär. Det funkar inte, rent fysiskt. Fast de var i alla fall effektfulla de där skorna.
Apropå skor med tveksam balansmöjlighet. Jag tänkter på Yves Saint Laurents sandaler ur vårkollektionen. Där kan man snacka om smal sula. De har kallats skornas motsvarighet till stringtrosan!
Hur balanserar man i det där? Och hur smutsiga blir inte fötterna efter den dag (och en natt) på stan? Måste man ta med våtservetter och torka fotsulorna från smuts lite då och då? Och hur mycket måste jag inte skrubba innan jag sätter på sig dessa klackar, så att fötterna ser barnkindslena och respektabla ut. Inte en sko som lämnar mycket fothud åt fantasin alltså. Frågan är om de ens kan räknas som en sko utan snarare bara två små läderplattor fastspända kring en fot.
Avsnitt 14: Karin Smeds visar Sveriges största YSLsamling
Stylisten Karins Smeds tar oss med in i sin garderob där allt har en sak gemensamt – det är från Yves Saint Laurent.
#71 Societetskvinnorna dreglar över Yves Saint Laurent
1962, Yves Saint Laurent presenterar sin andra kollektion. Går det dåligt nu får han lägga ner. Men självklart går det inte dåligt. Yves är 26 år men erfaren, fyra år tidigare tog han över Dior och gjorde fantastisk couture. Men efter han tvingas delta i Algeriska inbördeskriget drabbas han av psykiska problem, han får sluta på Dior och starta sitt eget märke. Ett märke med rive gauche, pręt-ā-porter, kläder i butiken färdigsydda och redo att köpas.
De fina och välklädda kvinnorna, vars åsikter avgör om det ska bära eller brista för Yves, bjuds till modevisningens första rader och lyckligtvis dreglar de. Det må vara pręt-ā-porter, med broderierna är lika praktfulla som Yves hår. Dett är spännande med pręt-ā-porter, svårburet, nytt och medryckande.
Jackie Onassis lillasyster Lee Radziwill verkar förstå det här med pręt-ā-porteren direkt - hon tycker den är lättburen, enkel och så chic. Men lägg märke hur chockad societetskvinnan blir, när hon ställs inför får frågan om pręt-ā-porter är modets framtid, ”Nej, mode kommer alltid vara couturen. Det är därifrån pręt-ā-porter ska låna.” Så fel, men ändå så rätt. Idag är tillhör couturen modebranschens förgångna, men visst är det fortfarande därifrån den ska låna.
Kopiera mera
Hittat något nytt kunde-vara-Prada från Zara att ha på fötterna? Eller kanske den fyrtioelfte Chloé-inspirerade smockklänningen på valfri klädkedja? Eller en nästan-Carin Wester-kjol på Monki?
Kopior skulle man lite hårt kunna säga. Stöld om man vill vara riktigt sur. Men trots att det finns starka lobbykrafter som vill klämma åt fildelning och olaglig kopiering av upphovsrättsskyddat material i andra branscher är det desto färre som ropar efter hårdare regler mot kopiering när det kommer till mode.
Tills nu verkar det som. I USA har ett antal designer med Diane von Furstenberg och Anna Sui i spetsen fått några senatorer att lägga fram förslag för att man ska införa lagstiftning mot modepirater. Till skillnad från i EU finns nämligen inga som helst begränsningar för den som vill kopiera, bara så länge man håller sig borta från logotyper och grafiska element. Och tydligen är detta något som wrapklänningarnas drottning tycker sig förlora pengar på.
Kanske har stämningslusten börjat smitta av sig på Europa också, för trots att lagstiftningen här faktiskt ger en hel del rättigheter åt den som tycker sig ha blivit kopierad, har de faktiska fallen varit ytterst få. Med en viss ökning förra året, där ett fall gällde en gul hängselklänning på Topshop som Chloé tyckte var väl lik en från den egna underlinjen See by Chloé. Klänningarna drogs tillbaka, pengar bytte ägare, men utanför några officiella instanser — dålig karma garanteras om man utmålas som kopierare.
Kopiering ligger trots allt i modets natur och är en av dess starkaste drivkrafter. Alla kopierar, inte bara »onda« billighetskedjor. 1994 stämde Yves Saint Laurent Ralph Lauren för att ha kopierat en smokingklänning och tilldömdes ett par miljoner i skadestånd av den franska domstolen. Chanel snodde förra året idén till ett armband med citat av Coco Chanel från en liten amerikansk designer. Även om det inte alltid är fullt så uppenbart finns det en viss begränsning i antalet idéer som cirkulerar därute, och att de återanvänds är inget konstigt. Vare sig det handlar om hyllningar, pastischer eller rena efterapningar.
Och man undrar ärligt vad som skulle ske om det plötsligt belades med böter att härma någon annans design. Modevärlden skulle sannolikt rubbas ganska rejält. Men frågan är: skulle det gynna den?
Förändringarnas vindar blåser ju redan, Topshop visar på Londons modevecka precis enligt reglerna för hur ett modehus ska bete sig. Samtidigt valde det återuppväckta amerikanska lyxhuset Halston att slå sig ihop med nätbutiken Net-ā-porter och erbjuda två plagg ur premiärkollektionen till försäljning, 24 timmar efter visningen. Den traditionella modecykeln håller på att vittra sönder och att då komma och ropa på hårdare tag mot kopiering känns mest som att gagga om att det var bättre förr. Och tycker man det, då borde man inte syssla med mode.
Agnes af Geijerstam
Nästa »
