The Local Firm
The Local Firms bästa jacka är en blandning mellan en bombarjacka och en ärmlös kavaj.
Hm...Kickers går vilse på second hand-browsing!
Personligen skulle jag säga att det är The Local Firms bästa plagg ur hela höstkollektionen, då den också håller dig väldigt varm, dvs du kan bära den som ytterplagg varje dag och därmed vara kittad i The Local Firm varje dag, eftersom "skanking" (att bära samma plagg flera dagar i rad) tydligen inte gäller för ytterplagg. Dessutom är den inte så dyr som man skulle kunna föreställa sig (2500 pix).
The Local Firm finns på Aplace och på Jus i Stockholm. Har du svårt att hitta dit, har jag hört ett rykte om en sprillans ny webbutik som inom en snar framtid kommer sälja dem (och där bland annat jackan kommer dyka upp). Och en massa andra skandinaviska märken.... Men mer om den imorgon.
Samma grej ungefär, bomarjacka-gifter-kavaj, kan uppnås precis som en av de bästa utgångarna på Acnes höstvisning förra året, när man sätter en stickad lång koftväst över sin skinnjacka. Det varmt och ömt stickade kramar om den hårda motocykeljackan i läder. Koftan värmer jackan som värmer dig. *...aawww.*
Diana Orving SS09
Sorg! Idag är modeveckans sista dag. Men det är inte helt slut än. Den sista dagen på modeveckan bjuder bl a på modevisning för Hunkydory samt en screening av konstnären Åsa Cederqvist film där hon deklarerar sin kärlek till märket The Local Firm.
Och desto mer är öppet för allmänheten i dag! :
Rookies & Players blir butik, kl10-18, Ambassadeur, Kungsgatan 18 – Idag förvandlas Moderådets fina mässa för mindre och lovande märken till en temporär butik där du kan shoppa direkt av utställande designer. Missa inte!
Per Viking Legend Sessions med WeSC & Boutique Fräsh, kl 17-21, Skateboardpoolerna, Björns Trädgård, Medborgarplatsen – WeSc och streetwearmässan Boutique Fräsch anordnar Skateboardtävling med Giftorm Sound System. Lär mer på perviking.se.
Grolsch Block Party, Götgatsbacken, från kl 17 – Slutet på modeveckan betydet partaj, och visst är det passande att hela Götgatan återigen förvandlas till en stor fest! American Apparel firar 1 år i Sverige, Jojo & Malou feat. Kleerup spelar skivor på Indigo, därefter tar Rasmus Wingårdh, Behnaz Aram och Ana Hernandez över, med mera. Läs mer om allt vad som händer här.
Och förresten, glöm inte heller +46 stora Fashion Sale på lördag och söndag, Kronobergsgatan 37, kl 11-19, 20 kr i entré.
Ok, jag måste bara sammansälla vad jag tyckte var bäst på modeveckan. Samt reducera vissa visningar och märken till shopping. Alltså vad jag själv kan tänka mig bära. Kan påpekas att jag inte är en värdig jeanstjej, och jag tycker flickiga plagg som typ Whyred-klänningen kan vara fint men aldrig på mig. Jag gillar rejäla byxor, galna skor, oväntade detaljer och när sådant som egentligen är fult blir snyggt..Elle bara rakt upp och ner välskräddade plagg. Here we go:
Kostymen från Agunandagirl. Den har verkligen fastnat på min näthinna. Mycket fint gjord. Jag ser fram emot mer från dem!
Acnes mycket intressanta byxor. Även hatten såklart. Och skorna med skulpturala träplatåer.
Hopes "graphic pyjama print"; pyjamasbyxe + smokingjacka-mode. Och skorna. Vilka skor!
Det här måste nog varit en av modeveckans finaste klänningar, från Whyred. Men för flickig för min egen smak. Kavajen däremot, mer min grej.
Tigers lediga och kvinnliga stil var fin. Den här ärmlösa blazern snygg, och håret!
Eloge till Nikolaj d'Etoiles, ett av Sveriges bästa initiativ inom mode. De kommer bli intressanta att följa ut i världen. Som sagt, när jag synar deras plagg kan jag inte annat än imponeras av hantverket. Välgjort ut till minsta söm. Skulle en kille som ovan börja prata med mig skulle jag nog tappa fattningen en aning.
En till grej som fastnat på näthinnan. Denna klänningen från Liselotte Westerlund. Axelpartierna! Längden! Skärningen! Helt på rätt spår, jag ville ta den på mig på en gång.
Dragkedjeklänningen från The Local Firm. Den består alltså endast av dragkedjor. Garanterad succé, var du än beger dig i denna. Local Firm har lyckats etablera sin stil, sitt väldigt rakt på sak och sexigt storstadsjeansmode, fast de inte ens kommit in i butikerna ännu. Duktigt jobbat.
För övrigt så var det kul att Sara Blomqvist, ovan, dök upp på en hel del shower under veckan. Hon är en riktig svensk stjärna nu, hon och Elsa Sylvan, som inte syntes någonstans denna gång då hon var och gick Haute Couture i Paris. Det märktes så fort det var Blomqvist som skridande ner podiet. (Undrar om hon fick behålla Miu Miu-klänningen med sina initialer från senaste visningen?)
Annat som var bra...champagnen. Mer än någonsin. Campari och gratis fruktbord och flaskvatten överallt också. På Hope var det t.o.m lunch från Fredsgatan och hos Acne middag! Det är sannerligen lyxigt, i Paris ska man vara nöjd om man får en flaska Ogo-vatten typ varannan dag. Och då attackerar allt modefolk ogo-bordet som gamar, hamstrar. Det finns iofs en buffé där också, för 25 euro tror jag, men den är det ingen som rör såklart.
Well, summa summarum blir Stockholms Modevecka på Berns bättre och bättre, och så ska det vara. Det var många storslagna och genomtänkta visningar. Saknades något? Ja, jag saknade Carin Rodebjer, Nakkna, Björn Borg White. Och fler. Men de kommer nog, jag har en känsla av att de dyker upp till den andra modeveckan i augusti. Får hålla ut tills dess!
Update...jag glömde ju en grej...vad skulle vi gjort utan Carin Wester och hennes avslut på modeveckan? Tacka gudarna för hennes visning i parken med lite småstirriga herrmodeller och coolade damdito indränkta i spets, småstickat och lager på lager av volanger!
Modeveckan, dag 1-2
För en gångs skull sammanfaller modeveckan på Berns inte med en slutproduktion av Rodeo, så sedan fem i måndags eftermiddag har jag ägnat en hel del tid åt så kallat modemingel. Whyred och Filippa K visade sina kommande vårkollektioner igår, Hope, Tiger, Nikolaj d'Etoiles och Acne tidigare idag.
Det finns minst fyra personer på Rodeo som är bättre lämpade att bedöma damlinjerna än jag. Herrgrejerna, däremot, kan jag förstås inte låta bli att skriva ett par rader om. Jag listar först det bästa på varje visning – sedan kommer en lång rant med lite teoretiserande för den som bryr sig om sådant.
(Alla foton Kristian Löveborg.)
Whyred: ett par penny loafers där pennyslejfen (eller vad den nu heter) ersatts av ett resårband och en jättefin, blå strandväska där halva väskan bestod av en sorts nätmaterial. Dessutom (ej på bild) en grön parkas som nog var i poplin, jag såg inte riktigt.
Filippa K: kavajerna med utskjutande axlar ā la Bottega Veneta hösten 2007 och en sorts överlappande tygstycke på ryggen; en tunn, stickad, kortärmad jumper som var very Style Council.
Hope: en överdimensionerad trenchcoat i någon sorts behandlad bomull (och ja, den sitter på Mathias Lauridsen, he's so hot right now).
Tiger: kort kavaj med breda slag, Mick Jagger 1976!
Nikolaj d'Etoiles: också en kavaj, men lång, stor och slängig, nästan som en rock.
Acne: kavaj, igen, den här gången i ett väldigt finmaskigt nättyg – Jonny Johansson berättade att det kom från en italiensk tygfirma som normalt är "rätt gubbig" – och ormskinnsbootsen i klarrött som fick mig att tänka på Vincent Gallo i Buffalo '66. Vill dessutom slå ett slag för damkollektionens floppiga hattar –våren 2009 är alltså de floppiga hattarnas säsong, se Burberry Prorsum, Lanvin och Louis Vuitton.
Så, the extended edit:
Modevisningar i Sverige handlar i grund och botten om kommersiellt varumärkesbyggande, det är en självklarhet som ändå är viktig att återigen etablera. Varken Filippa K eller Whyred var i måndags ute efter att pusha några estetiska gränser eller omdefiniera vad vi tänker om hur vi klär oss. Deras vårkollektioner ska sälja med argumentet att de, typ, är en trygg tolkning av samtidens stiltendenser. Vägarna dit var däremot olika.
Whyred gjorde om man vill vara lite tjurig en chinosshow – twillfabrikerna i Turkiet måste gått på högvarv senaste månaderna. Men man skulle lika gärna kunna kalla det en färgsprakande visning där ett antal plagg reducerades till sina mest, ehm, basala former. Det var grundläggande men stilsäkert mode, i en tilltalande turkos, mossgrön, blå och röd palett.
Filippa K:s herrlinje handlade å sin sida mer om att suga upp och i en mer tillgänglig form presentera ett gäng generella och några mer specifika uttryck som kännetecknat några av de senaste årens mest uppmärksammade internationella designer: Thom Brownes klubblazer, en Great Gatsbyaktig 20-talspastell, Bottega Venetas nämnda axelparti, Lanvins romantiska vimsighet med stora flugor och blombroscher.
Hope verkade istället ha valt att utgå från själva idén om svenskt, basic herrmode – och leka med den, försöka göra något som placerade sig en bit utanför mittfåran men samtidigt väldigt säljbart. Vilket bland annat innebar små kostymer i stora kritstrecksränder som påminde om de Giorgio Armani gjorde för De omutbara. Som vanligt grymma modeller också (de chocköppnade alltså med Mathias Lauridsen).
Tiger kan kanske sägas ha sysslat med samma sak, ett vänligt försökt att ta det hela till en lite mindre vardaglig nivå. Förhandstipsen talade om att visningen skulle "lösa upp gränserna mellan kvinnligt och manligt". Sånt såg man ju inte så mycket av, snarare handlade väl visningen om att ytterligare avlägsna sig från den rockiga kostymtighthet som kännetecknat Tiger under en stor del av 00-talet. Det lyckades de ganska bra med. Poppis med flugor var det här också.
Nikolaj d'Etoiles tycker jag är det som stuckit ut mest hittills av herrgrejerna, med en kollektion rotad i en vid tolkning av 70-talets sydfranska och norditalienska playboys – och därifrån transporterad til nuet genom ett bisarrt men ganska underhållande Saint Tropez-soundtrack. En del stylingdetaljer, som avskurna segelbåtstampar som bälten, kändes mer Marstrand än riviera. Å andra sidan fanns här också en massa fina material som andades subtilt svettande jetset. Stureplansstekarna Kristoffer Ahlbom och Uffe von Roth satt på första raden, sannolikt castade för att skänka visningen en autentisk air av nära förestående champagnesprut.
Acne, slutligen, också väldigt basic, tillbaka till denimen på något sätt. Men samtidigt fanns här saker som krävde uppmärksamhet och höjde kollektionen över mängden. Det handlade främst om de alternativa materialen som kontrasterade fint mot denimen. Nättygskavajen – det fanns även byxor till – har jag nämnt, liksom de röda ormskinnsstövlarna. Gillade även en kavaj med tillhörande shorts i tjock sweatshirtbomull, samt en supertunn och genomskinlig överdimensionerad t-shirt som kan ha varit i samma tyg som nätkavajen.
Okej, läggdags. Imorgon är det dags för The Local Firm som gjorde förra säsongens bästa visning. Återkommer med någon sorts rapport.
The Local Firm släpper prekollektion för våren
Som avslut på Stockholms Modevecka i januari presenterades det nya märket The Local Firm med buller och bång. Designer är Richard Hutchinson, och han gör tuffa, snyggt skurna basicplagg - stilen är väldigt Östblock möter Bauhaus.
Kändes det en aning jobbigt att behöva vänta ända till i höst för att få fingra på plaggen? I sådana fall råds detta nu bot på med en liten specialtillverkad The Local Firm precollection som kommer dyka upp på Jus i Stickholm och Weekday i hela landet under nästa månad. Plaggen är t-shirts, jeans och skjortor, prisläget är på ca 799 – 1300 kr.
Detta är vad som kommer dyka upp:
The Local Firm
Det mest hyllade nya klädmärket på Stockholms modevecka var The Local Firm. Axel Nyhage och Richard Hutchinson byggde tillsammans upp Tiger Jeans, men satsar nu på att stå på egna ben. Är detta nästa nya svenska jeanssuccé?
När bestämde ni er för att starta ett märke tillsammans?
Axel: Vi byggde upp Tiger Jeans tillsammans och lärde känna varandra väldigt väl. Så småningom började vi prata om att starta ett eget varumärke och vad det skulle innebära och insåg att vi hade precis samma visioner. Så The Local Firm tog form för kanske två år sedan, alltså ett år innan vi sa upp oss.
Så vad är The Local Firm?
Richard: Vi ville skapa ett varumärke snarare än att ha en specifik person i fokus, det är i stället idén som är central. Vi började med research i det gamla östblocket och tittade även på Bauhausrörelsen på 20-talet.
Kommer man att kunna känna igen kläderna efter att ha sett dem en gång?
Richard: Ja, det tror jag. Särskilt våra jeans, där vi använder oss av grov, rå 80-talsdenim. Ungefär som jeansen såg ut innan det började piffas runt med fejkade slitningar och sådant.
Axel: Vi har också en idé om den perfekta garderoben. Vad var det med den där skjortan som hängde med år efter år, trots att man sorterat ut garderoben hundra gånger? Sådana grejor har vi plockat upp, detaljer som gör plagg speciella.
Tilltalar det alla? Eller har ni någon uttänkt kund?
Axel: Alla som vill bära välskurna kläder utan mycket krusiduller. Och kanske inte femtonåringar
eller femtioåringar, utan något mitt emellan.
Ni använde pälsplagg på ett väldigt snyggt sätt i er visning. Kommer ni sälja dem?
Richard: Vi hittade mycket päls i vår inspiration från östblocket och vi ville verkligen ha med det. Vi är emot att köpa och främja ny pälsverksamhet, men det kom vi runt genom att använda begagnad päls. Och visst, de kommer finnas att köpa.
Richard, du var Acnes herrdesigner i början när Ann-Sofie Back gjorde damlinjen, sedan skapade du Tiger Jeans och nu The Local Firm. Kan man säga att du personligen är ansvarig för hur svenskt jeansmode ser ut idag?
Richard: Ha ha, nej, det tror jag inte. Det finns en massa människor som jobbat med den här typen av företag i många år, det är de som tillsammans byggt upp statusen för svenskt jeansmode. Om jag har lyckats bidra är jag glad för det.
Agnes Braunerhielm
Nästa »
