skvaller
Milanos Modevecka är slut, och kommer troligtvis bli ihågkommen som den där alla modeller föll. På Pucci, som skulle vara Matthew Williamsons avsked från märket, kommer alla bara minnas hur råproffset Angela Lindvall drattar omkull inte mindre än TVÅ gånger, och hon har aldrig ens snubblat genom hela sin 12-åriga karriär. Vid det första fallet fick hon hjälp upp av kollegan Karlie Kloss och klarade sig utan större skråmor, men andra gången kom olyckligtvis under slutklämmen när alla modeller går ut på rad, och skapade något av en dominoeffekt....Allt enligt Grazia. Modellen själv skyller på ofasade klackar, och fick ett uppskrapat knä. Fenomenet kallas nu "The Curse of the Stiletto!" Kommer den slå till även i Paris?
För Paris modevecka har ju redan startat! Och på topp dessutom. GARETH PUGH, kan det bli bättre. Och han var även ganska...ja, tro det eller ej men rätt så...somrig.
(Detta är första gången Gareth producerar skor.)
Förutom att bli helt mållös (som vanligt av Gareth Pugh, älskar hur han inte skapar utifrån några tydliga refernsramar eller modehistoria förutom sig själv, och tja, kanske Renässansen då) , får det mig att undra:
När ska style.com börja med 360 graders-shots ??
NU är jag påväg till Paris!
Se fram emot live monsterupdates snart.
(Och efterlys gärna något.)
Michael Phelps i Amerikanska Vogues ´Shape Issue´ från 2008
Enligt China Daily så dejtar tydligen Lily Donaldson och OS-superhjälten Michael Phelps. ("Paparazzi reporters so far have pinpointed two girls as swimming prodigy Phelps' girlfriend. The first is Phelps' hot teammate Amanda Beard and the second is charming British model Lily Donaldson.")
Detta gör mig lite oroad. Tänk om de skulle gifta sig och få barn. Det skulle bli så läskigt. Lily Donaldsons axlar är övernaturliga. Både hennes axlar och hennes panna är obscent breda faktiskt. Sedan blanda dessa axlar och hennes längd med...världens genom tiderna bästa simmare. Vad skulle det bli? Någon slags havsmänniska?
Kanske dras extrem(itet)er till varandra. Jag tänker på artikeln om modeller vs idrottsstjärnor som Daniel skrev för några nummer sedan i Rodeo. Hur modeller och sportstjärnors jobb är ganska lika; kroppsfixerat, på ytan glamouröst, dyrkas som övermänniskor... Ja ni fattar.
Under samma kategori kan berättas att just nu på Victoria & Albert i London pågår utställningen Fashion Vs Sport, som utforskar på vilket sätt sportswear helt plötsligt blivit mode. Visst är det lite jobbigt? Tänk succén med Stella McCartney för Adidas, Hussein Chalayan och Puma, The Royal Tenenbaums Adidas-kostymer. Dessutom, sportswear-människornas dille på sneakers och tracksuits kan i stort sett jämföras med modefolkets besatthet av nyskapande och mindblowing mode. Nästan. I alla fall samlarobjekten, visst skulle auktionen på en vintage YSL Haute Coutre smoking vara lika adrenalinfylld och uppvevead som detsamma för ett par vintage Nikes från våffeljärnet (där de första sulorna skapades).
Och för att inte glömma Comme des Garcons som gjort amerikanska OS-simlagets badkläder. Det finns en miljon poänger i att låta just Rei Kawakubo designa ett simlags landsklädsel. Alla stora sportswearmärken försöker inför OS att uppfinna nya tekniker inom utrustningen för att göra atleterna snabbare, bättre; samma typ av innovation söker också modevärlden i strävan att utvecklas. Att Rei lyckas bäst, är den allmänna åsikten i modepress. Iklädda Speedos senaste teknik plus Rei Kawakubos design blir simmarna alltså precis som superhjältar. Eller de känner sig så, och det är ju samma sak.
Och förresten. Om detta rykte Phelps + Donaldson stämmer har vi nog sett det sista av Lily D i Franska Vogue. Sist jag hörde dejtade Lily nämligen Carines son, Vladimir Restoin Roitfeld. Har hon dumpat honom för Phelps kan hon kyssa Vogue Paris goodbye, precis som favoritmodellen Mariacarla Boscono fick göra före henne; hon dejtade Carine-pojken för att sedan försvinna från jordens yta. (Men nu börjar hon komma tillbaka, thank god!)
Men troligtvis kommer nog Lily få fler jobb framöver i Amerikanska Vogue i stället. För Anna Wintour gillar ju... sport..?
Touch my abs!
Jag tittade igår nostalgiskt igenom Parisbilderna jag sparat på datorn. Jag gör slag i saken och publicerar det sista här. Bildbloggningningen fortsätter alltså. Jag lovar att den ska sluta när hotellrummet i Paris skickar tillbaka mina rara hjärnceller jag glömde packa ner.
Eiffeltornet! Jag skrev en gång att vädret sög. Stryk det, vädret blev underbart. En dag i alla fall.
Tyck vad man vill om hans blogg, men FacehunterYvan har i alla fall en särskild stil, och alltid välklädd. Förresten så har ju bloggen styrt upp sig på sistonde. Och mannen i fråga känner alla och kladdar på allt och det mesta.
Förra gången jag var i Paris beskrev jag att streetstylebloggarna var överallt. Det är sant! Här kommer mitt strettstylebloggande bildbevis:
Så här kan det se ut inne på Carousell de Louvre...(märk att kvinnan i fråga är en helt vanlig person)
Lite småjobbigt kan det bli.
I en random blogg någonstans hittade jag en bild på mig själv. Den bjuder jag på. Även fast jag inte gillar att lägga upp bilder på mig själv.
Många fotade dessa skor, så jag med, apropå klacklöshet etc. Jag är nästan helt säker på att det är Viktor & Rolf. Snygga.
Så fint. Färgkombinationen. Allt hänger på strumpfärgen! (Klänningen är pre-season Balenciaga, fyi)
Hmm..vad gjorde jag mer? Jag såg lite modeller, in real life. De är som fantasidjur. I alla fall när jag såg Masha Tyelna (!) hennes ögon ser ut sådär. Stora som mina knytnävar. Sedan är hon 180 lång och genomskinlig. Det ser ut som om modellerna är sådana där leksaker som ska lysa i mörkret. Well, kanske är just vad de gör.
Jag hängde lite med en annan fotograf ett tag också, han hittade Irina Lazareanu, som vi lyckades fota (fast vi var inte ensamma om kameratillfället där, så att säga)
Sen då. Jag hängde i Prada- och Miu Miubutiken. Som sorgbearbetning eftersom det är omöjligt att bli inbjuden till Miu Miu-visningen. Jag kom fram till att Pradatustyrseln är något jag mycket hellre skulle glida runt i. Miu Mius vårkollektion är inte riktigt min grej. De utstående kjolarna ville jag inte ens prova, alldeles för mycket 7-årig skolflicka. Det blir liksom sexigt på helt fel sätt.. Egentligen var jag på Miu Miu för att prova ett av säsongens mest fantastiska par skor, (ljusstake!) men de hade inte kommit in ännu. Plus till Prada för att Pradapersonalen var obeskrivligt trevliga och tillmötesgående, (trots min bakismake-up), på Miu Miu var det motsatsen.
(Miu Miu hade i alla fall fina gröna sammetstapeter. )
Och Prada. Ohh la la. Pradamärket och hypen till trots, jag kan verkligen se mig själv sitta på jobbet i det här. Laga frukost, gå och fika. Hänga med Johanna. Jag räknade dock med överslag ut att allt jag hade på mig - topp, byxor, skor - skulle kosta cirkus 2500 euro (topp 900, byxor 1200, skor 400). Sorg, inte ens på 50% skulle det hypotetiskt funka. Och när jag tänker efter, kanske lite töntig skulle man känna sig - strosa runt i en look direkt tagen från catwalken. Eller nej, vafan, det skulle man inte.
1.Mary-Kate Olsen, 2. Systrarna Dellal, backstage Giambattista Valli. Bild från style.com
Ok, nu får det vara nog med bilder på mig osv. Här är en bild på något jag inte alls såg, nämligen Mary Kate och systrarna Dellal på Giambattista Valli-visningen. Eller, jag såg någonting omringat av kameror som dök upp från backstage. Troligtvis den lilla Mary Kate. Systrarna Dellal, vill jag presentera till höger, är de nya it-girlsen. I alla fall Alice, hon längst till höger. Hon har rakat halva huvudet (Johan af Geijerstams stilförebild?) och dejtar prinsen av Monaco. Hennes rödhåriga syster Chalotte har ett eget skomärke, Charlotte Olympia, vilket är riktiga fetischskor! Deras mamma är Andrea Dellal, en brasiliansk supermodell som gifte sig med en brittisk miljonär. Det lustiga i det hela är att Alice har en tvillingbror, Alex, och vem dejtar han? Jo, sin syrras prins syster. Alltså, prinsessan av Monaco. Och vad heter hon? Charlotte. Och vem är hon bästis med? Charlotte Dellal. Ibland blir världen bara perfekt.
Tilda Swinton
Hon är Oscarnominerad till best supporting actress för Michael Clayton.
När jag såg henne första gången tänkte jag, jeez, hon måste vara brittisk adel. Möjligtvis australiensiska/sydafrika/nya zeeland.Och jag kunde inte ha mer rätt, hehe, hon är tydligen dotter till en viss Major-General Sir John Swinton of Kimmerghame och hans australiensiska fru Judith Balfour.
Hennes uppenbarelse är, well, fenomenal. Ett fenomen. Sedan har hon spelat drottningen i Narnia också.
(Här hänger hon i topp till tå Jil Sander)
Men, gräver man i skvallerpressen hittar man en del skumt.
Hon är gift med en skottsk konstnär vid namn John Byrne. Han har skägg, men sannolikt inte för att det är trendigt, utan endast i egenskap av gubbe. Och skotte kanske. Hon är 47, han är 68 (21 år äldre). Tillsammans har de två tvillingar som de döpt till Xavier och Honor, vilket iofs är ballt.
Och det är nu det börjar bli kul....deras förhållande är, uppenbarligen, polygamt. Tilda har nämligen vid ett flertal festliga tillfällen dykt upp med sin nya pojkvän, en annan konstnär dessutom, vid namn Sandro Kopp. Han är 17 år yngre än Tilda, dvs 30.
Boy-toy.
Det allra mest creepy i hela denna grej är såklart konsten som dessa två konstnärer producerar. Där har vi den gemensamma nämnaren, för deras verk är precis lika ohyggligt, förskräckligt fula.
Hennes man John Byrne...
...och ett av Sandro Kopp. Ni förstår.
Så, den slående Tilda framstod plötsligt i helt annan dager. Whats up with this,liksom? Skumt.
Får se om hon vinner...
Och en helt annan grej: VARFÖR ÄR INTE THE DARJEELING LIMITED NOMINERAD TILL EN ACADEMY AWARD?? Varför är det bara en massa filmer om seriemördare och galningar? There will be blood, No country for old men, Sweeny Tood? Thank God for tonårsgraviditeter...
Liselotte Watkins-klänningen hongkongkopierad
Stefania Malmsten blev plötsligt villebråd på svarta marknaden...
Piratkopierade märkeskläder har den senaste tiden faktiskt lyst med sin frånvaro på eBay. Hårdate tag i Kina med tanke på OS i Peking, troligtvis, men eBay har också börjat att rensa bort fejkgrejer som säljs som äkta vara. Men efter en sedvanlig "miu miu"-sökning igår kväll snubblade jag över denna, "MIU MIU HUGE GEISHA PRINTED BABYDOLL SILK MINI DRESS" från en säljare i Hong Kong. En riktig fulkopia för $69.99. Vi har mailat Liselotte och tipsat. Kanske ska hon slå till?
Dagens bild
Kate Moss ammar Stefano Pilati.
En ganska full Stefano Pilati samt en ganska full Kate Moss, vad det ser ut som.
Hi hi Maria Schottenius! You kill me!
Åh, how I love restrained emotions. Älskar när folk som inte kan hålla sig, vilken hög position de än har, bubblar över och blir slagfärdiga på det där härligt kontrollerade sättet, som skvallrar mer om hög lön än om personlighetstyp egentligen. En slags värdighetsmätning. Ah....fyrtitalister och passiv aggressivitet...!
Kalla mig sadist, men det här var jättekul! Helt Oscar Wildeskt. Tihi!
UPDATE: Schottan läser lusen av honom idag igen.länk.
PS: DN Kultur är inte skyldiga att publicera någons keffa åsikter per se, bara för att de finns. Med den underliga logiken, att alla sjuka tankar skulle få härja fritt, skulle de vara tvungna att alltid fråga runt varje gång en stundande intressant debattär på g. Vad tycker abortmotsåndaren? Vad tycker homofoben?
Jag är djupt tacksam att Sveriges största dagstidning inte är ett uppdaterat agora för den typ av kränkningar.
Att de sedan publicerade Muhammadtecknignarna var ett brott som bröt en god publicistisk trend. Men hur som helst, det finns inget inneboende krav att de ska vara ett forum för till exempel nyliberalism, i deras natur.
PS2 Och det var dumt när de diagnostiserade Maja Lundgren. Klavertramp nummer två. Att bjussa sig på en biografisk tolkning helt plötsligt? Ja ja. Men annars, det håller en härlig linje.
PS 3 OCH fast det är lätt att hemfalla åt retoriken och det givna beteendet att "slå uppåt" ( "hata DN-kultur"), är inte det alltid så attraktivt, speciellt inte när man endast fyller i en klyscha. Slentrianrebella liksom....nja....vet inte.
BOB DYLAN ....saga.....continues
Åh! Har precis sett Todd Haynes film "I wasn't there" på bio. Den var så fantastisk. Mycket humor med Julianne Moore till exmepel, hennes frisyr och soffkuddar! Och ibland helt bildskönt och estetisk korrekt. Allen Ginsburgs fejk-cameo var bra. Det var så rörande med Heath Ledger, han spelade så vibrerande känsligt. Fan, hans roll blev biografisk; Dylans skilsmässa från Sara osv, Blood on the tracks, Heaths och Michelle Williams. Charlotte Ginsbourg spelade väldigt bra också. Undrar om Sara, var konstnär IRL? Cate Blanchett var förstås riktigt bra. Fast jag tyckte mer om Ledgers och Moores skådespelarpresationer. Ibland känns Cate Blanchett mest som en duktig gris som gör allt bäst, så klart var hon bäst liksom. Lite teachers pet. Man kan tänka sig at thon valde denna roll "inte för pengarna", att det var en "utmaning" och "dröm rolla tt få gestalta DYlan". (wow., vilken weird ass kändiskännare jag blivit...typ mannen somkunde tala med kändisar, nåja). Det svarta barnet var sämst... Spela helt dåligt.. Och Christopher Bale, han var bara kitchig, smärtsamt att åse... Richard Gere, till motsats från vad alla säger, var bra, rörande med devotion. Det är så mytiskt med John Wesley Harvey-skivan. När Bob Dylan åkte ner till djupaste södern och spelade musik med träskfolk! Och alla omslag, greppet att göra bilden rörlig, Freewheelin, göra film av den ögonblicksbilden. Så fint. Todd Hayens, geni åh Åh Åh..
Svensk bilaga kopierar Grazia del 2: Fredag
Eller detta är snarare ett plagiat.
Intressant att i helgens fredagsbilaga från Expressen finns ett repotage "Så mycket kostar kändislivet". Eller kanske inte så intressant, tills jag drog mig till minnes "How much does it cost to be..." från Grazia nr 149 (14 januari).
Artikeln i Fredag är inte bara en idéstöld (vilket skulle vara slappt men inte särskilt upprörande) utan snarare en rakt av översättning av den engelska artikeln. Är inte det...bara stöld? Jag hoppas för Fredags del att de betalat Gazias redaktörer Suzy Cox och Nadia Cohen för orden. Men de finns inte nämnda någonstans i den svenska artikeln, som är signerad Lina Berggrén. Grazias artikel går under temat "A week in the purse of..." och är en vitsig uppräkning av olika kända kvinnors inköp och vanor, vilka hypotetiskt sett kunde ha skett under samma vecka. I artikeln i Fredag har just de vitsiga delerna fallit bort, men annars är den en rakt av, ord för ord, översättning.
Jag brukar inte läsa fredagsbilagorna, missar tydligen inte något eftersom de bara är en dåligt översatt version av en månadsgammal Grazia?
>>IT'S AN OUTRAGE!<<
Helgens Fredag från Expressen och Grazia från den 14 januari.
Texten är samma...Klicka på bilden för större. Skriven av Suzy Cox och Nadia Cohen.
Modehuset Ferré låter Lars Nilsson gå
Det hann inte gå mer än en säsong efter modeskaparen Gianfranco Ferrés död innan det italienska modehuset funnit en ersättare, svenske designern Lars Nilsson. Och knappt en säsong senare visar modehuset Ferré Lars Nilsson dörren. Efter Bill Blass och Nina Ricci blir detta det tredje modehuset där Nilsson tillträder i chefsposition för att sedan inom kort lämna posten.
Huset Ferré ger ingen förklaring till varför Nilsson tvingas lämna företaget, och inför Ferrévisningen inplanerad den 18:e februari under Milano Fashion Week meddelas att "kollektionen för höst/vinter 2008 är skapad av ett duktigt designteam och ska ses som en hyllning till den bortgångne Ferrés fantastiska kreativitetsförmåga", enligt WWD. Den nya kreativa ledningen kommer presenteras efter visningen.
Enligt rykten beror beslutet kring avskedet på att Lars Nilsson ej ansett sig få tillräckligt stöd från modehuset och snarare hamnat i bråk med Ferrés tidigare designassistent Liborio Capizzi.
Lars Nilsson hade sedan tillträdet inlett en rad lovande projekt, bland annat rekryterat den legendariske art directorn Fabien Baron samt fotat pre-fallkampanjen tillsammans med David Sims och modellen Freja Beha Erichsen.
Hur framtiden blir för modehuset Ferré återstår att se, det har minst sagt inletts skakigt - med den kortaste ämbetstid någonsin för en chefsdesigner.
Tom Fords nya herrparfym
Att Tom Ford gillar sex är svårt att undgå. Nu blir det än mer uppenbart: Ford gör en extremt sexanspelande kampanj för kommande parfymen Tom Ford for Men.
För fem år sedan satte Ford en helt naken man i kampanjen för YSL M7, denna gång är det en porrig naken kvinnokropp som visas upp och på ett mycket oanständigt vis skyler genitalierna med produkten som ska säljas. Av uppenbara skäl kommer kampanjen endast att gå på internet.
Tom Ford, som är en väldigt frispråkig man, har alltid varit öppen med att det inte i första hand är mode utan sex han vill sälja. ”Folk undrar hur jag klarar av att omvandla mode till en vinstdrivande business. Frågan roar mig. Mitt mål som modedesigner är att skapa någonting som folk känner att de inte kan leva utan. Måste de ha något, så köper de det. När de köper säljer vi. Med försäljning så har vi en business..” har Ford uttalat sig.
Visst är guldgossen Fords inrikting rätt, för sex säljer heter det ju, Tom Ford är kanske det levande beviset.
Se hela kampanjen på tom fords hemsida.
Nästa »
