Imorgon klockan tio släpps Comme des Garcons-kollektionen för H&M....något som den som läser detta nu nog inte har lyckats undgå (se det som envist blinkar här över och till höger).
I Tokyo släpptes kollektionen redan i lördags, och folk hade börjat köa redan på onsdagen... Fashiontälta! Enligt braschtidningen Women's Wear Daily hade Rei Kawakubo herself befunnit sig i H&M-butiken till långt in på kvällen dagen innan, och vikt skjortor (!) enligt sitt eget speciella vis.
Jag frågar några av mina icke-fashion personer i mitt liv om de ska med och köa med mig imorgon. Jag möts av en skeptisk blick, och utlåtandet att Comme des Garcons bara är konstigt. Jag gör därför mitt yttersta för att försvara modevärldens bästa samarbete någonsin, och sätter på mig mina gamla CdG-alster jag lyckats eBaya hem. Visar upp mig och förklarar att när Rei Kawakubo visade den första CdG-kollektionen 1981 var det som när konsten för första gången började måla utan konkreta motiv, kalla det i stort sett modevärldens abstrakta expressionism. Nu innehåller inte H&M-kollektionen de mest avancerade plaggen (av naturliga skäl), men jag tycker Rei fått den till att göra Comme des Garcons uttryck rättvisa. Något som exempelvis en snabb sökning på eBay kan ge bevis på.
Exempelvis den här Comme des Garcons-kjolen (ligger just nu på 40 dollar), går ju på precis samma linje som CdgxH&M-prickarna.
De här Comme des Garcons-byxorna är i stort sett samma som Rei även skapat i H&M-upplaga.
Denna Comme des Garcons-kavajen ligger just nu på ca 1600 kr på eBay, Reis H&M-verision kostar 798, och är väl också mer en innonhuskavaj i mjuk, kokad ull.
CdG-klänningen i sammet och siden är troligtvis förlagan till H&Ms (till höger), fast utan det snygga öppna partiet i nederdelen av ryggen. Ligger på ung. $400 på eBay just nu.
På samma sätt låg kanske denna kjolen till grund för de dekonstruerade H&M-kjolarna och byxorna. Jag har en gammal likadan, som är min snyggaste kjol, fast där fortsätter det svarta transparenta undertyllen ända ner till anklarna. Just det är lite svårburet, men passformen är finast.
Någon betalade nästan 4000 pix + frakt från usa för kappklänningen ur höstkollektionen 2006, densamma som ligger till grund för det dyraste plagget och i mest begränsad upplaga ur CdG-samarbetet, till höger (2998 kr kostar den).
Nästan lika mycket, $400, betalade en annan eBayare för den dekonstruerade kavajen till vänster, och den till höger ligger just nu på cirkus 200 dollar. Just de dekonstruerade kavajerna (nedan) är de bästa ur Reis H&M-kollektion om du frågar mig...
...och ja jag ska göra mitt bästa för att få tag i båda två...så vi ses i kön.
Enligt H&M kommer butiken på Hamngatan i Stockholm få in mest på lager av Stockholms alla H&M-butiker.
Det ska bli rätt intressant att se vilka och hur många som faktiskt kommer att köa. Blir det lika galet som varje år? Kommer de som inte förstår sig på CdG att trängas bara för själva galenskapens skull? Kommer man se folk på stan i harem-byxor och dekonstruerade kavajer? Är det här första steget till en avantegardistisk mainstream?
För i spåren av finanskrisen (å var bara tvungen att slänga mig med medievärldens populäraste uttryck!) så är väl det här precis vad som känns mest modernt; mode som inte bygger på en glansig yta.
[ps...Ullis, min fashionabla barndomsvän in crime; ring mig så köar vi tillsammans.]
Den 13e november är dagen då H&Ms Comme des Garcons-samarbete börjar säljas runt om i världen. Jag förväntar mig inget annat än kaos... Idag presenteras i alla fall (officiellt) alla bilder på CdG-samarbetet, som det varit så mycket hysch-hysch runt (och trots allt hemlighetsmakeri uppstod ju en bildläcka på fashionista.com förra månaden). För några veckor sedan var jag i H&Ms pressrum och tittade på större delen av de båda kollektionerna...och nu kan jag visa upp alla mina bilder och H&Ms produktbilder. Alltså blir detta en riktig bildkavalkad.
Kollektionerna är både dam och herr, med allt från pyjamas och t-shirt till kostym, samt en unisexparfym (som doftar sjukt fint, faktiskt) och några olika par skor och sneakers. Det återkommande temat är prickigt i olika prickstorlekar (sött) och färger.
Jag föll totalt för de dekonstruerade kavajerna, kjolarna, byxorna, och materialet som är en form av kokad ull. Priserna kommer ligga på ungefär 298 för en damskjorta (har jag för mig) och 798 för en kavaj (998 för herrkavajer). Är man mer klassiskt lagd till stilen måste jag säga att trenchcoaten var superb, lätt (till skillnad från den där V&R-trenchen från förrförra året) och fint skuren.
Nåja, till bilderna:
Delar ur damkollektionen först:
Klänning med sammetsliv, öppen bak (har man på sig denna visar man alltså nederdelen av ryggen, så fint):
Blusar med volangdetaljer på ärmarna:
Två fina kjolar i ull med utskurna, dekonstruerade detaljer; en veckad kjol och en pennkjol,
Byxor, ett par korta, till knäna, likt kjolarna ovan, och några olika "drop-crotch" (det är hetast just nu, believe you me) :
Fyra ännu mer fina och åtsmitande ullkavajer, den sista med frackstjärt bak (de två första har jag satt redan satt undan pengar för...)
. 
Vissa av pressexen gjorden i denna noppriga, kokade ull. H&M beslutade sedan att inte använda sig av den. Inga butiksplagg kommer alltså vara noppriga. (Och förhoppningsvis inte bli det heller)
En till liten kavaj, i blandade material:
Trenchen, värd att lovordas, gav ett lyxigt intryck, :
Många prickiga blusar, skjortor och t-shirts, samt en scarf och skor kommer dyka upp. (Det är leopardmänstrade i bakgrunden är Divided och har ingenting med CdG-kollektionen att göra)
Och till sist, damkollektionens huvudnummer, Pièce de la Résistance om man nu så vill (tänk V&Rs brudklänning som ju så småningom hamnade på museum), en kappa i ännu mer begränsad upplaga och i tretusenkronorsklassen:
Plagget är gjort som en korsning mellan en rejäl kritstrecksrandig ullkappa, med en barock volangprydd klänning applicerad ovanpå. Att sätta olika typer av plagg ovanpå varandra är typiskt för Rei Kawakubos Comme des Garcons (min favorit CdG-kollektion var när fantastiska sidenklänningar helt simpelt bara hängde rakt ner från ryggar och ärmar på enkla kavajer och byxor)
Unisexparfymen, en opretentiös och murrig doft, som kommer bli min nya om jag nu får tag på en flaska:
Så till HERRARNA:
En del snygga skjortor och kavajer/kappor. Bäst var en härlig och mjuk "sladdrig" ullkavaj i gränslandet mot kofta (min bild blev såklart rätt kass), men kavajen i butik kommer alltså inte vara nopprig:
Det finns tre kostymer, med detaljer och stygn som går på tvären rakt över:
Tröja jag kan se Johan i:
Killarna får också en trench:
Basic kofta och skjortor:
Jag gillade detaljerna på de här skjortorna:
Skor:
Plånbok (unisex, bien sur) :
Och som finito, lite bilder från H&M hur plaggen faktiskt ser ut på en kropp (modellen Heather Marks Update: Missy Rayder och inget annat! och en man) samt på sådant som inte fanns i showroomet,
Vad ger ni killar denna kavaj/kostym för utlåtande? Jag kan inte låta bli att gilla den.
Prickiga väskor däremot...är nog inte riktigt min grej.
Och till SIST:
En hatt!
What say you? Jag själv blev totalt exalterad av de där små damkavajerna i kokad ull och kjolarna och byxorna. Men sedan är jag också den som nyligen i Paris gick in på Printemps CdG-avdeldning en timme innan de stängde och lyckades stanna där tills de fick slänga ut mig. Jag provade mig igenom nästan allt de hade från höstens Rei- och Watanabe-kollektioner. Fullkomligt utsökta kavajer och klänningar med stora volangbeprydda hål i form utklippta hjärtan...(på prislappen? Hrm, hittade inte en enda under 12 000 kronor såklart.) Tyvärr rådde fotoförbud. Men, slutsats, jag kommer köa.
Gillar man referenser, och det gör man ju, är kappklänningen tagen från CdGs huvudkollektion aw06 (min favorit):
Och de små kavajerna, som jag föll för, kan väl härstammas på sätt och vis från ss07.
Annars är väl temat att det mesta från CdG/H&M "känns" som CdG i en förenklad version, men inget som är självkopierat direkt från en tidigare kollektion (som exempelvis Cavalli var), och inte heller endast vanliga t-tröjor som i Play-kollektionen.
I Sverige kommer CdG-arbetet finnas i följande butiker:
Stockholm
Dottninggatan 56
Gallerian (endast dam)
Hamngatan 22
Kista Galleria
Sergelgatan 1
Täby Centrum
Göteberog
Kungsgatan 55-57
Östra Nordstan
Kungsportsavenyn 26-28 (endast dam)
Helsingborg
Väla Centrum
Kristianstad
Östra Storgatan 53
Malmö
BK-huset
Umeå
Renmarkstorget 6
Uppsala
Svartbäcksgatan 4
Västerås
Vasagatan 13
En gång när jag var på second hand-affären Beacon’s Closet i Williamsburg i New York hittade jag två plagg. En svart dekonstruerad skjorta från Martin Margiela och en rosa stickad tröja i något grovt och väldigt stretchigt technogarn från Comme des Garçons. Jag köpte Margiela-skjortan, men lämnade Comme-tröjan. I efterhand ångrar jag mig lite. Varför egentligen välja de fyra vita stygnen i nacken framför något betydligt roligare?
På samma sätt går det att undra, när man står i solskenet och tittar ut över ett glittrande Medelhav under modefestivalen i staden Hyères i Provence. Sällskapet består av semesterglada och lössläppta modemänniskor. Kvinnorna har en blandning av kläder på sig, det är långa fladdrande klänningar, smokingjackor och bara ben i sandaler. Männen har Margielatröjor på sig. Helt vanliga tröjor, nästan provocerande vanliga. Det enda som avslöjar dem är stygnen i nacken.
Alla som använder sig av termen »märkeskläder« för att beskriva något moraliskt dåligt, och framhärdar i att säga att folk som gillar mode är en fårskock, skulle antagligen skratta belåtet om de fattade vilken status Margiela har för människor som jobbar i modebranschen. Denna status är en rak bekräftelse på att modemänniskor är de största fåren av dem alla, som går igång på trista tröjor bara för att de har stämplats av rätt designer.
Även om kläder måste få handla om gruppkänsla också för dem som ägnar hela dagarna åt ämnet, är det svårt att komma ifrån fantasilösheten i modemännens Margielauniform. Liksom, lite bättre kan ni väl? Välj åtminstone de plagg från Margiela som faktiskt har något med mode att göra...
I år fyller Maison Martin Margiela hur som helst 20 år, och har för första gången börjat leverera vinst till ägaren Only the brave Srl (som i sin tur ägs av Dieselmannen Renzo Rosso). Enligt Womens Wear Daily hoppade Margielas omsättning hela 50% procent förra året, och man planerar nya butiker, nya linjer och parfym. Frågan är bara vad det kommer göra med statusen inom modevärlden.
Det var lite oroligt redan när Margiela på grund av ekonomiska problem sålde till Rosso 2002, men den gradvisa anpassningen av företaget har skett snyggt och ganska osynligt fram till nu. Tydligen är den tidigare rätt sektlika organisationen numera en slimmad designfabrik enligt normen för ett större modeföretag ska vara uppbyggt. Det räcker uppenbarligen inte att sälja kläder till modemänniskor, de som gärna vill identifiera sig med konstigheter och otillgänglighet, längre.
Med modevärldens logik bör det innebära att det snart kan vara dags att ersätta de där vita stygnen med någon annan, subtil, märkeskod. I stunden hoppas jag lite på Comme des Garçons. Konsekvensen i skapandet hos Japans mest kända modemärke är värt mer än det som konstaterades i en New York Times-intervju med Comme des Garçons designer, mediaskygga Rei Kawakubo – nämligen att inga moderedaktörer längre har hennes catwalkkläder på sig, inte ens de japanska.
Agnes af Geijerstam
