Lady Saw & Robbo Ranx på Berns 23/7

10 frågor till... Marcia Griffiths

Reggaesångerskan Marcia Griffiths är 59 år, bor i Florida och gillar tålånga kjolar. Jag fångade henne på senaste Sverigebesöket i en trång loge fylld av miljontals fruktfat och hann precis anteckna klart innan en stor, hög Malmötjej trillade in, välte ut päron över hela rummet och ville fota sin idol med mobilkamera. Då blev jag utvisad, men det var ok.

1. Hej Marcia, tack för konserten. Du hade väldigt silvriga skor på dig, och gul klänning. Silver och gult verkade vara temat. Bryr du dig om kläder?
– Det är roligt att du frågar för att nuförtiden är det kläderna som gör att folk kommer på mina konserter. Mina fans vet ju redan vad jag kommer spela, så de kommer främst dit för att se vad det är jag har på mig den här gången.

2. Vad gillar du för stil?
– Elegans. Men det får inte vara så elegant att det bara är klassiskt. Så elegant att jag inte märks.

3. Vilken är din favoritfärg?
– Alla färger,

4. Alla?
– Ja, helst tillsammans. Det ska finnas olika punkter i varje uppsättning plagg. Så när ögonen når mig ska de glida över en trappa av färgskalor. Det är det viktigaste. Och elegansen.

5. Det är 2008 nu och du började arbeta på 60-talet. Du har haft en väldigt lång reggaekarriär. Finns det något samarbete du fortfarande inte gjort, men som du hade velat få till?  
–  Hey. Girl. Vilken ände ska jag börja i för att berätta för dig? Beres Hammond, Luciano, Cutty Ranks. [Paus för namnuppräkning av alla Marcias samarbetpartnes från de senaste tjugo åren. De skulle täcka hela den här sidan om jag skrev ut dem.]

– Jag skulle säga att jag jobbat med alla. Alla män och alla kvinnor. Och det bästa av allt är att jag är fortfarande här, I'm still rubbin the scene.

6. Jo, absolut, jag tänkte mer: finns det någon ny sångare som du kanske ännu inte hunnit...
–  [Avbryter] Jag, som kvinna, inspirerade alla. Alla unga sångerskor som kommit upp är inspirerade av mig. Bara för att nämna några få så: Alaine, Queen Ifrica, Tanya Stephens, Tami Chynn. De har alla kommit till mig och sagt: Marcia. Tack.

7. Vad fint.
– Mm. Inget skulle kunna betyda mer.

8. Hur får du tag i ny musik? 
– Mitt skivbolag ger skivor till mig. Jag tittar på de nya artisterna och jag är så stolt över dem.

9. När var du i en kyrka senast? 
– Men gud, jag kommer ju från kyrkan. Det var där jag lärde mig sjunga. Men nuförtiden, går jag nästan aldrig dit. Väldigt sällan. Jag är kristen i mig själv istället.

10. Ser du din musik som kristen?
– Min musik har framförallt förmedlat mycket glädje och hopp. Kristendomen har hjälpt mig att kunna göra det, att själv kunna känna så. Men den är inte ansvarig för min musik. Det har alltid främst varit lycka jag försöker sprida. Det är för att in this whole wide world – there's a million, a million, boys and girls who are young, gifted and black. And that's a fact.

För Kungahusets barn (och för oss)

När Prins Carl Philip skulle avsluta en fotokurs han läste gjorde han det med ett eget projektarbete om hemlösa. Prinsessan Madeleine var för bara någon vecka sen »beskyddare« av Stockholms modevecka. Men den som lugnt vinner i den kreativa konkurrensen mellan de tre syskonen är Kronprinsesasan Victoria. Till sin trettioförsta födelsedag, i dag, har hon nämlingen bokat Leona Lewis.

Leona Lewis är det mest Rodeo som finns för mig. Hon är vad jag allra mest kommer komma ihåg från det här jobbet när jag tänker tillbaka på det sen i framtiden. Jag gissar att det gäller nya Better in time också, men det är bara när det gäller Leonas förstasingel, Bleeding love, som jag vet det säkert. Att verkligen alla tjejer knutna till Rodeo gillar den, den är vår minsta gemensamma nämnare. Både på ett personligt plan och mer vanligt objektivt, som musik. Bleeding love är exakt hur vi pratat och varit med varandra de gånger vi träffats. När någons mobiltelefon ringde, man tog upp den, läste på displayen, lade tillbaks den och lät den ringa klart. Och ingen av oss frågade »vem var det? varför svarar du inte?« för alla hade själva nummer man inte svarar i mobil på. Det var vår minsta gemensamma nämnare.