Klass 9 A

Du är lönsam socialgrupp 3

275px-Charity_to_Street_Arab
Tv tar nu för tiden vid där samhället slutar. Att inte ha ett fungerande samhälle är ett koncept som genererar fantastiskt många tv-tittare och stora pengar. Själva idén kommer självklart från ett land där socialt välstånd är något man kämpar ihop själv eller kanske får slumpmässigt utmätt av någon barmhärtig människa.

Amerikanska realityprogrammet The Swan, som visades på svensk tv för ett par år sedan, byggde till exempel på fula ankungen-principen: en harmynt och överviktig person från socialgrupp tre fick tandoperationer och personlig tränare. Långt borta från statliga sjukhus och merkostnadsvärde på försäkringskassan gav det underbara tv-teamet en fattig person möjligheten att bli medelklass, åtminstone på ytan.

Den här typen av program har blivit så vanliga att vi inte tänker på det sociala mörker de förutsätter. Äntligen hemma i TV4 kommer att handla om »design« när ett gäng snickare egentligen uppgraderar ens kulturella kapital. Du blir vad du äter på TV3 lanseras som hälsoprogram. Till och med SVT använder sin seriösaste ton när de formulerar en ny programidé – Klass 9A – där ett gäng 15-åriga invandrare i Malmö ska lära sig skriva och räkna.

Voyeuren uteblir inte!

Första avsnittetet av Klass 9A hade en miljon tittare som den folkliga madeleinekaka skolan är. Och det är lätt att svepas med av en dokumentär som Nathan Larson har gjort musiken till och som visar oaggressiva små asfaltblommor med Zlatan-drömmar.

Men jag kan ändå inte låta bli att äcklas av maktlösheten serien bygger på. Som en manifestation av ett system där underklassen inte har några annat val än att gå under om de inte räddas av barmhärtiga samariter. Det är både kefft och kristet. Missionären i Afrika, fast i Malmö.

Med rötterna i program som Extreme home makeover, där tv-teamet höjer levdandsstandarden hos fattiga familjer i USA, sänder nu TV4 Rent hus, en serie som visar hur svenska familjers hem städas fram till värdighet. Det är som att bevittna en tråkig domedagsfilm. Den totala dystopin går i uppfyllelse: staten tar inte hand om klassrelaterade problem som bostad, tänder och skolgång. Det som en gång var en rättighet blir ett godtyckligt experiment, ett mysigt »charity moment«.

Som illustration av statlig nedmontering är det totalt vidrigt. Men frågan är om det inte är ännu äckligare när objekten med obligatorisk tacksamhet i slutet av ett avsnitt tjuter av glädje som en kokande tekittel. Jag förstår dem, det är svårt att undkomma den bekräftelsen, men ska vi behöva bevittna detta spänstiga sadomasochistiska maktspel mellan samhällsklasserna?

Jag tycker det är dålig tv.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Nästa »