Comme des Garcons
Jag kom fram till Hamngatan 09.40 ungefär. För första gången i mitt liv lyckades jag låta bli att vara tidsoptimist, men jag kallsvettades en aning ändå, jag var livrädd för hetsen och trängseln som väntade...Tills jag upptäckte den ansvarsfulla och glesa kön. Varvid min första tanke blev att satans, att tränga in sig längst fram skulle inte gå förbi obemärkt. Jag och mitt sällskap bestämde oss för att dra till Gallerian istället, chansen var stor för färre folk och lättare att få tag i storlek.
Vi hade så rätt, utanför fanns kanske max 20 personer inklusive vi själva.
När dörrarna väl öppnades rusade vi in, men under en ganska behärskad tysnad. Det var ingen som slet i något plagg. Jag gav i alla fall ifrån mig ett försynt "Tjoho". Vilket dock snabbt byttes mot ett tjonej... I Gallerian fanns inget av det jag tänk lägga klorna över: Inga dekonstruerade kavajer, inga kjolar eller shorts. Däremot drop-crotchbyxorna, som snabbt provades och inhanlades av min vän (jag tyckte de var för korta men ska nog ge dem en till chans om de fortf finns kvar).
Vi satte sedan iväg till Hamngatan igen, där var stämningen också rätt timid även om en del avryckta ettiketter skvallrade om en tumultartad öppning. Till min stora lycka verkade folk mestadels intresserade av det prickiga och trenchcoats, jag kunde rimligtvis ostört plocka på mig genomskinliga volangskjortor, ullkavajer och dekonstruerade kjolar. Efter en timme i provhytten med plånbokskval och olika storlekar hit och dit var det dags för kassan. Varvid jag fick tvinga mig själv att inse världens verklighet, upprepa att man inte kan skaffa allt som är fint, och plocka bort hälften av plaggen i handen. Då hamnade notan ändå på par i tusenlappar.
Men det var intressant att se hur mängder med plagg hängde kvar på alla H&M. Det enda som verkade ha tagit slut direkt var en dyra kappan (som man kan lägga en beställning på om man vill ha den, tydligen), de prickiga pyjamasaktiga byxorna (så fina!) och den här kavajen (som jag siktat in mig på, men är nöjd med den jag köpte ändå).
Jag tror att det finns flera anledningar till varför hetsen uteblev, men en tänkbar kan ju vara att Comme des Garcons-folk inte är så hetsiga. De tänker igenom vad som passar i garderoben hemma och kommer gärna tillbaka nästa dag för att köpa. Men framför allt beror det nog på att CdG är ganska oetablerat i Sverige, och kanske inte väcker "habegär" hos den som inte känt till det sedan tidigare, (som, säg, en guldpaljettklänning från Cavalli kan göra). Men den största anledningen förstår man, är ekonomin. Jag tyckte i vilket fall att det kändes rättskffens att kunna gå in på fredagen och se fulla rader med plagg. Enligt den internationella bloggvärlden så såldes allt slut på tio minuter i både New York och London. Så det kommer nog absolut att sälja slut, bara inte på en dag.
Plaggen då? Kvalitén är super, och känslan för detaljer! Tips till den tänkte beställa online: med Comme des Garcons måste man gå upp en storlek eller två (japanska storlekar). Det gäller i alla fall kavajerna, klänningen och shortsen/kjolarna, i min vanliga H&M-storlek fick jag knappt igen någon av dem.
Här försöker jag i vilket fall posera lite i den översta kavajen (favoriten), jag har förstärkt exponeringen så att detaljerna ska synas bättre.
(Skjortan är också Comme des Garcons, aw 2000, tror jag, med tryck av ögon, munnar, rakblad och blod. Min bästa skjorta.)
Så, fin och nöjd är jag, även om jag gärna skulle sett mycket mer volanger i samarbetet....men man kan ju inte få allt. För då skulle jag vara helt luspank.
Nu blir det till att hålla sig i stolen tills H&M och Margareta van den Bosch avslöjar nästa samarbete. Och om jag för göra en mycket oinitierad [önske]gissning...: Raf Simons. ? Please....? Eller Jil Sander by Raf Simons om han allena nu är för okänd. Eller, om det behövs ett etablerat namn, varför inte Lanvin. De har ju redan fixat ett och annat med Acne, då kan de lika gärna löpa linan ut med H&M också. Kanske. Bara det inte blir typ Dolce & Gabbanna, för att väga upp efter Cdg...bleeuurgh. Däremot tror jag aldrig att vi kommer få se Prada eller Miu Miu på H&M tyvärr, det känns inte som deras grej, även om det kanske skulle behövas för att ta Prada ut skuldgropen de grävt ner sig i. För i rådande finansläge borde väl van den Bosch inte ha så svårt att få med exakt den hon vill ha på banan i alla fall. Hoppas hon utnyttjar det...
Imorgon klockan tio släpps Comme des Garcons-kollektionen för H&M....något som den som läser detta nu nog inte har lyckats undgå (se det som envist blinkar här över och till höger).
I Tokyo släpptes kollektionen redan i lördags, och folk hade börjat köa redan på onsdagen... Fashiontälta! Enligt braschtidningen Women's Wear Daily hade Rei Kawakubo herself befunnit sig i H&M-butiken till långt in på kvällen dagen innan, och vikt skjortor (!) enligt sitt eget speciella vis.
Jag frågar några av mina icke-fashion personer i mitt liv om de ska med och köa med mig imorgon. Jag möts av en skeptisk blick, och utlåtandet att Comme des Garcons bara är konstigt. Jag gör därför mitt yttersta för att försvara modevärldens bästa samarbete någonsin, och sätter på mig mina gamla CdG-alster jag lyckats eBaya hem. Visar upp mig och förklarar att när Rei Kawakubo visade den första CdG-kollektionen 1981 var det som när konsten för första gången började måla utan konkreta motiv, kalla det i stort sett modevärldens abstrakta expressionism. Nu innehåller inte H&M-kollektionen de mest avancerade plaggen (av naturliga skäl), men jag tycker Rei fått den till att göra Comme des Garcons uttryck rättvisa. Något som exempelvis en snabb sökning på eBay kan ge bevis på.
Exempelvis den här Comme des Garcons-kjolen (ligger just nu på 40 dollar), går ju på precis samma linje som CdgxH&M-prickarna.
De här Comme des Garcons-byxorna är i stort sett samma som Rei även skapat i H&M-upplaga.
Denna Comme des Garcons-kavajen ligger just nu på ca 1600 kr på eBay, Reis H&M-verision kostar 798, och är väl också mer en innonhuskavaj i mjuk, kokad ull.
CdG-klänningen i sammet och siden är troligtvis förlagan till H&Ms (till höger), fast utan det snygga öppna partiet i nederdelen av ryggen. Ligger på ung. $400 på eBay just nu.
På samma sätt låg kanske denna kjolen till grund för de dekonstruerade H&M-kjolarna och byxorna. Jag har en gammal likadan, som är min snyggaste kjol, fast där fortsätter det svarta transparenta undertyllen ända ner till anklarna. Just det är lite svårburet, men passformen är finast.
Någon betalade nästan 4000 pix + frakt från usa för kappklänningen ur höstkollektionen 2006, densamma som ligger till grund för det dyraste plagget och i mest begränsad upplaga ur CdG-samarbetet, till höger (2998 kr kostar den).
Nästan lika mycket, $400, betalade en annan eBayare för den dekonstruerade kavajen till vänster, och den till höger ligger just nu på cirkus 200 dollar. Just de dekonstruerade kavajerna (nedan) är de bästa ur Reis H&M-kollektion om du frågar mig...
...och ja jag ska göra mitt bästa för att få tag i båda två...så vi ses i kön.
Enligt H&M kommer butiken på Hamngatan i Stockholm få in mest på lager av Stockholms alla H&M-butiker.
Det ska bli rätt intressant att se vilka och hur många som faktiskt kommer att köa. Blir det lika galet som varje år? Kommer de som inte förstår sig på CdG att trängas bara för själva galenskapens skull? Kommer man se folk på stan i harem-byxor och dekonstruerade kavajer? Är det här första steget till en avantegardistisk mainstream?
För i spåren av finanskrisen (å var bara tvungen att slänga mig med medievärldens populäraste uttryck!) så är väl det här precis vad som känns mest modernt; mode som inte bygger på en glansig yta.
[ps...Ullis, min fashionabla barndomsvän in crime; ring mig så köar vi tillsammans.]
Den 13e november är dagen då H&Ms Comme des Garcons-samarbete börjar säljas runt om i världen. Jag förväntar mig inget annat än kaos... Idag presenteras i alla fall (officiellt) alla bilder på CdG-samarbetet, som det varit så mycket hysch-hysch runt (och trots allt hemlighetsmakeri uppstod ju en bildläcka på fashionista.com förra månaden). För några veckor sedan var jag i H&Ms pressrum och tittade på större delen av de båda kollektionerna...och nu kan jag visa upp alla mina bilder och H&Ms produktbilder. Alltså blir detta en riktig bildkavalkad.
Kollektionerna är både dam och herr, med allt från pyjamas och t-shirt till kostym, samt en unisexparfym (som doftar sjukt fint, faktiskt) och några olika par skor och sneakers. Det återkommande temat är prickigt i olika prickstorlekar (sött) och färger.
Jag föll totalt för de dekonstruerade kavajerna, kjolarna, byxorna, och materialet som är en form av kokad ull. Priserna kommer ligga på ungefär 298 för en damskjorta (har jag för mig) och 798 för en kavaj (998 för herrkavajer). Är man mer klassiskt lagd till stilen måste jag säga att trenchcoaten var superb, lätt (till skillnad från den där V&R-trenchen från förrförra året) och fint skuren.
Nåja, till bilderna:
Delar ur damkollektionen först:
Klänning med sammetsliv, öppen bak (har man på sig denna visar man alltså nederdelen av ryggen, så fint):
Blusar med volangdetaljer på ärmarna:
Två fina kjolar i ull med utskurna, dekonstruerade detaljer; en veckad kjol och en pennkjol,
Byxor, ett par korta, till knäna, likt kjolarna ovan, och några olika "drop-crotch" (det är hetast just nu, believe you me) :
Fyra ännu mer fina och åtsmitande ullkavajer, den sista med frackstjärt bak (de två första har jag satt redan satt undan pengar för...)
. 
Vissa av pressexen gjorden i denna noppriga, kokade ull. H&M beslutade sedan att inte använda sig av den. Inga butiksplagg kommer alltså vara noppriga. (Och förhoppningsvis inte bli det heller)
En till liten kavaj, i blandade material:
Trenchen, värd att lovordas, gav ett lyxigt intryck, :
Många prickiga blusar, skjortor och t-shirts, samt en scarf och skor kommer dyka upp. (Det är leopardmänstrade i bakgrunden är Divided och har ingenting med CdG-kollektionen att göra)
Och till sist, damkollektionens huvudnummer, Pièce de la Résistance om man nu så vill (tänk V&Rs brudklänning som ju så småningom hamnade på museum), en kappa i ännu mer begränsad upplaga och i tretusenkronorsklassen:
Plagget är gjort som en korsning mellan en rejäl kritstrecksrandig ullkappa, med en barock volangprydd klänning applicerad ovanpå. Att sätta olika typer av plagg ovanpå varandra är typiskt för Rei Kawakubos Comme des Garcons (min favorit CdG-kollektion var när fantastiska sidenklänningar helt simpelt bara hängde rakt ner från ryggar och ärmar på enkla kavajer och byxor)
Unisexparfymen, en opretentiös och murrig doft, som kommer bli min nya om jag nu får tag på en flaska:
Så till HERRARNA:
En del snygga skjortor och kavajer/kappor. Bäst var en härlig och mjuk "sladdrig" ullkavaj i gränslandet mot kofta (min bild blev såklart rätt kass), men kavajen i butik kommer alltså inte vara nopprig:
Det finns tre kostymer, med detaljer och stygn som går på tvären rakt över:
Tröja jag kan se Johan i:
Killarna får också en trench:
Basic kofta och skjortor:
Jag gillade detaljerna på de här skjortorna:
Skor:
Plånbok (unisex, bien sur) :
Och som finito, lite bilder från H&M hur plaggen faktiskt ser ut på en kropp (modellen Heather Marks Update: Missy Rayder och inget annat! och en man) samt på sådant som inte fanns i showroomet,
Vad ger ni killar denna kavaj/kostym för utlåtande? Jag kan inte låta bli att gilla den.
Prickiga väskor däremot...är nog inte riktigt min grej.
Och till SIST:
En hatt!
What say you? Jag själv blev totalt exalterad av de där små damkavajerna i kokad ull och kjolarna och byxorna. Men sedan är jag också den som nyligen i Paris gick in på Printemps CdG-avdeldning en timme innan de stängde och lyckades stanna där tills de fick slänga ut mig. Jag provade mig igenom nästan allt de hade från höstens Rei- och Watanabe-kollektioner. Fullkomligt utsökta kavajer och klänningar med stora volangbeprydda hål i form utklippta hjärtan...(på prislappen? Hrm, hittade inte en enda under 12 000 kronor såklart.) Tyvärr rådde fotoförbud. Men, slutsats, jag kommer köa.
Gillar man referenser, och det gör man ju, är kappklänningen tagen från CdGs huvudkollektion aw06 (min favorit):
Och de små kavajerna, som jag föll för, kan väl härstammas på sätt och vis från ss07.
Annars är väl temat att det mesta från CdG/H&M "känns" som CdG i en förenklad version, men inget som är självkopierat direkt från en tidigare kollektion (som exempelvis Cavalli var), och inte heller endast vanliga t-tröjor som i Play-kollektionen.
I Sverige kommer CdG-arbetet finnas i följande butiker:
Stockholm
Dottninggatan 56
Gallerian (endast dam)
Hamngatan 22
Kista Galleria
Sergelgatan 1
Täby Centrum
Göteberog
Kungsgatan 55-57
Östra Nordstan
Kungsportsavenyn 26-28 (endast dam)
Helsingborg
Väla Centrum
Kristianstad
Östra Storgatan 53
Malmö
BK-huset
Umeå
Renmarkstorget 6
Uppsala
Svartbäcksgatan 4
Västerås
Vasagatan 13
Stephen Jones Comme des Garcons-doft
I år samarbetar Comme des Garcons med alla från H&M till Louis Vuitton, så även med excentriska modisten Stephen Jones. De har tillsammans skapat en doft för att ackompanjera hans grandiosa hattskapelser, och parfymen, om kort och gott döpts till Stephen Jones Millinery, finns nu att köpa på Dover Street Market i London samt Comme des Garcons butiker I Tokyo.
Doften grundas på starka toner av viol, och kan beskrivas som "futuristisk rokoko" enligt Jones själv som även sägs ha uttyckt en förvirrning kring vilket kön doften är lämpad för. Rei Kawakubo hävdar å sin sida att den är skapad med en extravagant kvinna i åtanke.
Parfymen finns även till salu på Dover Street Markets onlineshop, för den som så att säga vågar lägga 75 pund på grisen i säcken – eller i detta fallet en flaska i hattbox i miniatyr komplett med flor och allt.
Kolla även in Stephen Jones invasion/hattutställning på DSM, om du skulle ha vägarna förbi.
Michael Phelps + Lily Donaldson = sant
Michael Phelps i Amerikanska Vogues ´Shape Issue´ från 2008
Enligt China Daily så dejtar tydligen Lily Donaldson och OS-superhjälten Michael Phelps. ("Paparazzi reporters so far have pinpointed two girls as swimming prodigy Phelps' girlfriend. The first is Phelps' hot teammate Amanda Beard and the second is charming British model Lily Donaldson.")
Detta gör mig lite oroad. Tänk om de skulle gifta sig och få barn. Det skulle bli så läskigt. Lily Donaldsons axlar är övernaturliga. Både hennes axlar och hennes panna är obscent breda faktiskt. Sedan blanda dessa axlar och hennes längd med...världens genom tiderna bästa simmare. Vad skulle det bli? Någon slags havsmänniska?
Kanske dras extrem(itet)er till varandra. Jag tänker på artikeln om modeller vs idrottsstjärnor som Daniel skrev för några nummer sedan i Rodeo. Hur modeller och sportstjärnors jobb är ganska lika; kroppsfixerat, på ytan glamouröst, dyrkas som övermänniskor... Ja ni fattar.
Under samma kategori kan berättas att just nu på Victoria & Albert i London pågår utställningen Fashion Vs Sport, som utforskar på vilket sätt sportswear helt plötsligt blivit mode. Visst är det lite jobbigt? Tänk succén med Stella McCartney för Adidas, Hussein Chalayan och Puma, The Royal Tenenbaums Adidas-kostymer. Dessutom, sportswear-människornas dille på sneakers och tracksuits kan i stort sett jämföras med modefolkets besatthet av nyskapande och mindblowing mode. Nästan. I alla fall samlarobjekten, visst skulle auktionen på en vintage YSL Haute Coutre smoking vara lika adrenalinfylld och uppvevead som detsamma för ett par vintage Nikes från våffeljärnet (där de första sulorna skapades).
Och för att inte glömma Comme des Garcons som gjort amerikanska OS-simlagets badkläder. Det finns en miljon poänger i att låta just Rei Kawakubo designa ett simlags landsklädsel. Alla stora sportswearmärken försöker inför OS att uppfinna nya tekniker inom utrustningen för att göra atleterna snabbare, bättre; samma typ av innovation söker också modevärlden i strävan att utvecklas. Att Rei lyckas bäst, är den allmänna åsikten i modepress. Iklädda Speedos senaste teknik plus Rei Kawakubos design blir simmarna alltså precis som superhjältar. Eller de känner sig så, och det är ju samma sak.
Och förresten. Om detta rykte Phelps + Donaldson stämmer har vi nog sett det sista av Lily D i Franska Vogue. Sist jag hörde dejtade Lily nämligen Carines son, Vladimir Restoin Roitfeld. Har hon dumpat honom för Phelps kan hon kyssa Vogue Paris goodbye, precis som favoritmodellen Mariacarla Boscono fick göra före henne; hon dejtade Carine-pojken för att sedan försvinna från jordens yta. (Men nu börjar hon komma tillbaka, thank god!)
Men troligtvis kommer nog Lily få fler jobb framöver i Amerikanska Vogue i stället. För Anna Wintour gillar ju... sport..?
Touch my abs!
Fashionista.com läcker de första bilderna på Comme des Garcons för H&M
Samtliga bilder på Comme des Garcons x H&M-samarbetet ska presenteras i oktober. I förväg har kampanjen skickats ut till H&Ms presskontor världen över och en del utvalda tidningar. W's blogg var exempelvis den första som fick tillstånd att publicera en bild. Men, som sagt, alla bilder ska presenteras i oktober.
Nu verkar det som om någon lyckats komma över bilderna och bestämt sig för att läcka dem till modesajten Fashionista.com; där syns just nu de första bilderna ur kampanjen tack vare denna "gracious tipster".
Resultatet? Snabbt kan vi konstatera att det handlar om en "basic" Comme des Garcons-stil med dekonstruerade och halvfärdiga plagg, mycket kokad ull och prickigt. Medan herrsidan håller sig lite mer "ofarlig". I kollektionen ska även ingå accessoarer och parfym.
Enligt ryktet ville Rei Kawakubo utforma kampanjen helt utan att visa kläderna, men detta är ändå H&M, så det gick inte. I stället verkar de valt modellen Heather Marks och stylat henne enligt Comme des Garcons förra Paris-vårvisning, med pandaögon och puffig page....Man kan tänka sig att de som jobbar på Comme des Garcons-kontoret i Japan ser ut precis så här en ledig dag. Fint!
Kollektionen når butikerna i mitten av November.
Se alla de utläckta bilderna här.
Comme des Garcons gör Vuittonväskor
I väntan på Comme des Garons samarbete med H&M kan vi hålla till godo med dyra franska läderväskor. Nyligen sökte Comme des Garcons upp lyxiga Louis Vuitton med ett förslag på ett samarbete för att fira det franska märkets 30-åriga närvaro i Japan. Chefsdesignern Marc Jacobs nappade direkt. Resultatet är en gemensam guerrillabutik i Comme des Garcons lokaler i Tokyo, vilken öppnar i september och tre månades framåt. I butiken kommer det bl a säljas sex Vuitton-väskor specialdesignade av Rei Kawakubo för Vuitton. Hon har tagit den klassiska Vuittonväskan och lekt lite med uppfattningen kring handtag.
Väskorna kommer endast att kunna beställas via Comme des Garcons x Louis Vuitton-butiken på Kottodori, Omotesando, Tokyo, inga internet- eller telefonbeställningar accepteras. Hårda bud.
Comme des Garcons och H&M pepp
Ok, så H&Ms och Rei Kawakubo/Comme des Garcons samarbete når butikerna först i slutet av november, men snart, mycket snart, låt säga under nästa vecka, presenteras de första bilderna på resultatet. Jag kan inte låta bli att vara väldigt pepp. Vad kommer det bli...Hennes inledande stil i "tre nyanser av snart" , eller den mer färgstarka, romantiska och strukturerade...Oavsett hur CdG förändrats genom åren kännetecknas det iaf av oförutsägbarhet, så det är väl rätt onödigt av mig att sitta och gissa. Det lär åtminstonde bli något av Kawakubos återkommande regelbrott mot vad som anses vackert i västvärlden.
Jag kan i alla fall komma med en anektot jag hört från modevetaren Yuniya Kawamura. Kawamura, som i grunden är modedesigner, har alltid undrat hur Rei alldeles på egen hand lärt sig modedesign så avancerad att den får näsorna i Paris att bli eld och lågor. Rei Kawakubo är namligen den enda ur det japanska gardet som saknar modedesignutbildning. Det var med "endast" en examen i filosofi som hon startade Comme des Garcons för 35 år sedan. Kawamura har förgäves försökt få en Rei-intervju för att få svar, men Rei var har som vanligt varit omöjlig att få tala med. Däremot gick tillslut en av designassistenterna på Comme des Garcons med på att berätta hur designprocessen gick till. Vad han berättade var, ungefär:
In house på Comme des Garcons finns ett antal designassistenter. Rei Kawakubo ger dem alla en känsla, en tanke eller ett koncept att tolka (exempelvis "Clouds") var och en på eget håll. De presenterar sedan resultatet för Rei, och hon pekar ut hur de ska fortsätta och vad hon vill se mer av. Sedan fortsätter samarbetet så hela vägen till produktionsstadiet.
När Yuniya Kawamura talade om det här verkade hon lite arg kring faktumet, typ som att Rei inte förtjänade att kalla sig designer. Men om det Rei Kawakubo pysslar med inte är att designa, vad är det då? Vetskapen att Rei Kawakubo aldrig någonsin greppat en sax eller nål är intressant, men det ändrar ändå inte min syn på Comme des Garcons. Varför skulle det.
Så, inför H&M kläderna, lite Comme des Garcons pepp att spekulera kring. Kanske är det något liknande vi har att vänta:
Från visningen aw 08/09 som gick ut på att smaklöshet kan vara vackert...
Den kända "Lumps"-kollektionen
Klänning, 80-tal.
2002.
SS 08.
För min del hoppas jag hon gör kopior på kollektionen med påsydda klänningar på kavajer och byxor. mamma!
Efter Margiela
En gång när jag var på second hand-affären Beacon’s Closet i Williamsburg i New York hittade jag två plagg. En svart dekonstruerad skjorta från Martin Margiela och en rosa stickad tröja i något grovt och väldigt stretchigt technogarn från Comme des Garçons. Jag köpte Margiela-skjortan, men lämnade Comme-tröjan. I efterhand ångrar jag mig lite. Varför egentligen välja de fyra vita stygnen i nacken framför något betydligt roligare?
På samma sätt går det att undra, när man står i solskenet och tittar ut över ett glittrande Medelhav under modefestivalen i staden Hyères i Provence. Sällskapet består av semesterglada och lössläppta modemänniskor. Kvinnorna har en blandning av kläder på sig, det är långa fladdrande klänningar, smokingjackor och bara ben i sandaler. Männen har Margielatröjor på sig. Helt vanliga tröjor, nästan provocerande vanliga. Det enda som avslöjar dem är stygnen i nacken.
Alla som använder sig av termen »märkeskläder« för att beskriva något moraliskt dåligt, och framhärdar i att säga att folk som gillar mode är en fårskock, skulle antagligen skratta belåtet om de fattade vilken status Margiela har för människor som jobbar i modebranschen. Denna status är en rak bekräftelse på att modemänniskor är de största fåren av dem alla, som går igång på trista tröjor bara för att de har stämplats av rätt designer.
Även om kläder måste få handla om gruppkänsla också för dem som ägnar hela dagarna åt ämnet, är det svårt att komma ifrån fantasilösheten i modemännens Margielauniform. Liksom, lite bättre kan ni väl? Välj åtminstone de plagg från Margiela som faktiskt har något med mode att göra...
I år fyller Maison Martin Margiela hur som helst 20 år, och har för första gången börjat leverera vinst till ägaren Only the brave Srl (som i sin tur ägs av Dieselmannen Renzo Rosso). Enligt Womens Wear Daily hoppade Margielas omsättning hela 50% procent förra året, och man planerar nya butiker, nya linjer och parfym. Frågan är bara vad det kommer göra med statusen inom modevärlden.
Det var lite oroligt redan när Margiela på grund av ekonomiska problem sålde till Rosso 2002, men den gradvisa anpassningen av företaget har skett snyggt och ganska osynligt fram till nu. Tydligen är den tidigare rätt sektlika organisationen numera en slimmad designfabrik enligt normen för ett större modeföretag ska vara uppbyggt. Det räcker uppenbarligen inte att sälja kläder till modemänniskor, de som gärna vill identifiera sig med konstigheter och otillgänglighet, längre.
Med modevärldens logik bör det innebära att det snart kan vara dags att ersätta de där vita stygnen med någon annan, subtil, märkeskod. I stunden hoppas jag lite på Comme des Garçons. Konsekvensen i skapandet hos Japans mest kända modemärke är värt mer än det som konstaterades i en New York Times-intervju med Comme des Garçons designer, mediaskygga Rei Kawakubo – nämligen att inga moderedaktörer längre har hennes catwalkkläder på sig, inte ens de japanska.
Agnes af Geijerstam
Bilder från Wood Wood under Comme des Garcons i Warszawa
I helgen öppnade Wood Wood en tillfällig liten butik i källaren av Comme des Garcons på Ul. Koszykowa 1 i Warszawa.
Efter att Dries Van Notens vårkollektion för herrar 2008 tejpat till byxorna och Junya Watanabe provat att täcka modellers ansikte med gaffa så fick gaffatejp helt enkelt bli temat Warszawabutiken.
Wood Woods gaffakällare kommer att försvinna från Warszawa framåt sommaren.
Nästa »
