Buñuel

Tack Sveriges Television för att ni har sänt fyra filmer av Luis Buñuel.
Inklusive Borgerskapets diskreta charm. Med Fernando Rey.
Ni som missade detta event kan alltid läsa Buñuels självbiografi Min sista suck.
Om jag skulle välja en enda självbiografi att ta med på en öde ö så får det blir Buñuel.
Här ett litet smakprov om drycker:
"Naturligtvis dricker jag aldrig vin i en bar. Vinet är en enbart fysisk njutning som på intet sätt stimulerar fantasin.
I en bar och för att få igång och underhålla drömmerierna måste man dricka engelskt gin. Min favoritdryck är dry martini. Med tanke på den allt överskuggande roll dry martinin spelat i det liv som skildras här måste jag ägna denna dryck en sida eller två.
Som alla cocktails är dry martinis antagligen en amerikansk uppfinning. Den består i huvudsak av gin och några droppar vermouth, helst då Noilly-Prat. De verkligt hängivna vill ha sin dry maryini mycket torr och går så långt att de menar att man blott skall låta en solstråle falla genom en Noilly-Prat -flaska innan den når ginglaset. En god martini sade man en gång i världen i Amerika, skall likna Jungfru Marias obefläckade avelse. Vi vet ju faktiskt att enligt den helige Tomas av Aquiono genomborrade Den helige andes skaparkraft Jungfruns hymen som en solstråle utan att få det att brista. Samma sak med Noilly -Prat, sade man..."
Ja, ni får läsa vidare själva såvida ni inte är katoliker och tar illa vid er av denne hädare och surrealist.
Ett måste - och därmed menar jag något viktigare än stegräknare - är att se alla Luis Buñuels filmer.
Den ende regissör som egentligen förstått sig på Catherine Deneuve.