1. Nyårsafton 1988 2. Paret
Stämmer det jag hört om svenska män, frågade Tom Lee. Att de är återhållsamma, fokuserade, inåtvända och har hög arbetskapacitet men att de i gengäld släpper alla sina hämningar sexuellt? Det är det rykte de haft här i New York sedan 70-talet. Men jag vet ju inte, jag har aldrig varit med en svensk.
Sedan undrar jag, fortsatte han, om du kan fixa fram en kontaktuppgift till José González? Första gången jag hörde hans röst hajade jag till. Sedan såg jag honom sjunga i Central Park. Efteråt köpte jag hans skiva. Nu vet jag att han är svensk. Jag har funderat på att kontakta honom men det skulle inte kännas fel att gå via skivbolaget. Ingen bra start. Skulle bli en för opersonlig början. Det jag tänkt är att Arthur kunde vara vår gemensamma beröringspunkt. Han kunde komma hem till mig och lyssna på gamla inspelningar. Vad tror du om det? Jag bor fortfarande i min och Arthurs gamla lägenhet, skulle inte José kunna kunna gilla det?
José är kanske lite yngre än du, föreslog jag Tom försiktigt.
Vi bytte ämne.
Discoproducenten Arthur Russell var inte alltid så enkel att vara tillsammans med. Som pojkvän försörjde Tom Lee honom från dag 1. Han ville helst åka på helgsemester i Maine, vilket de ofta också gjorde men Arthur behövde också många gånger stanna hemma för att gå på klubbar. Ofta gick han till discon bara för att researcha. Han stod i ett hörn och observerade vilka sound dansgolvet reagerade på. Människorna han producerat för såg till att han alltid kom in. Arthurs bekantskapskrets från dansmusikvärlden förstod Tom inte alls. Drogerna de tog var konstiga, de pratade skumt, hade inte samma kläder som hans egna vänner. Men han nöjde sig med vetskapen att Arthur alltid kom tillbaka hem till honom när klubbarna stängde.
En av de sista kompositioner Arthur hann skriva färdigt skrev han till Tom Lee."Love comes back", en fortsättning på "More real"som Arthur gjorde med sin countrygrupp The Necessaries, var menad som ett förlåttal för deras förhållande. Hans röst låter trött, eftersom låten spelades in så precis i slutskedet av en sjukdom. Ändå blev den användbar som trygg eftertext för Tom att ha kvar efter begravningen.
Förhoppningsvis kan folklåtarna också hjälpa honom när han som en nu femtioårig lärare och baseballtränare försöker inleda nya romansförsök i sin New York-lägenhet.
Arhur Russell - Love comes back
Arthur Russell - Close my eyes
Nya AR-samlingsskivan finns här.
21 maj är ett sånt där klassiskt popkulturdatum då både Biggie Smalls och Arthur Russell föddes. Vi har valt att fokusera på den senare de har året då 50% av Rodeoredaktionen har en viss vikelse åt den mannen. Here it goes, enjoy!
Vi börjar med oss själva.
Johan, vilket är ditt bästa Arthur Russell-minne?
– Hmm, det finns många, de flesta väldigt 90-tal. Men när jag först hörde talas om honom bodde jag i London, det var hösten 1996, jag var 19 år gammal och livet ganska upp och ner. Men en grej som var väldigt fin var hur Loose Joints Is It All Over My Face lite blev soundtracket till det där halvåret, åtminstone den del som tillbringades på houseklubbar. Det var när skivbolaget Nuphonic – det är typ som Ed Banger idag, ungdomar – var som mest "nu" och dj:s som Idjut Boys var i full färd med att återupptäcka West End Records bakkatalog. Jag hade aldrig hört talas om Arthur Russell tidigare, inte West End Records heller för den delen, så till slut övertalade jag Simon Lee från Faze Action att spela in ett blandband med Loose Joints och en massa annan disco. Från den dagen var jag, tja, a little lost.
Vilket är ditt sämsta?
– Det måste vara en indiekids-edit som Sebastian Suarez Golborne gjorde på Loose Joints Tell You Today. Han hade mixat bort basgroovet och lyft fram visslingarna och tjuten – och spelade den alldeles för snabbt. Den var säkert en bomb på Metropolis, men för mig kändes det mer som den där musiktortyren de ägnar sig åt i Guantanamofängelset. Vill dock påpeka att upplevelsen i slutänden förde mig närmare Sebastian, vi kunde bonda i att vi gillar samma musik av helt olika anledningar. Så egentligen är det ett bra minne det också.
Vilken är din favoritlåt som han är inblandad i?
– Jag borde kanske säga nåt obskyrt som bara finns på rullband i Steve Knutsons lägenhet. Men det finaste han har gjort är faktiskt Dinosaurs Kiss Me Again, 12:42-versionen. Arthur skrev, spelade, producerade, et cetera. Och Class Actions Weekend, Larry Levan-mixen, som han nog inte var så mycket mer inblandad i än att det är den första skiva Arthur gav ut på sitt skivbolag Sleeping Bag. Två av historiens tre bästa discolåtar.
Vilken är din favoritklubb som uppkallats efter en Arthur-låt?
– Martin Abrahamssons och Jesper Klings Let's Go Swimming. Aah, vaniljvodkasommaren!
Vilka är dina favoriter bland efterföljande musiker som uppenbart är Arthur-fans?
– Carl Craig.
Sen jag själv, Johanna.
Vilket är ditt bästa Arthur Russell-minne?
– Jag hade ingen direkt smak när jag var liten, eller jag hade kanske smak men jag hade ingen kunskap, inga källor, jag gillade att gå ut bara. En dag var jag på en fest där en dryg kille spelade Lolas Vax The Van och det kändes som att jag... fattade vad det var jag hade velat ha. Jag frågade honom vad den typen av musik kallades och han himlade med ögonen och svarade inte. Men innan han gick sa han att jag kanske borde ta reda på vad discohistorien var för något.
När jag var 17 gick jag till en före detta jazzklubb i min hemstad och sa att det fanns en producent som hette Arthur Russell som jättemånga i stan gillade så om vi hade en fest på hans dödsdag skulle alla komma. Såklart var det ren lögn. Jag fick göra festen i alla fall och döpte den till R.I.P. Jag hade då hunnit skaffa typ högst en technoskiva, en jazzskiva och en rockskiva. Och en samling som hette Boogie on Broadway vol 4 och där var Tell You Today med.
På aktuella klubbkvällen var det första som hände att jag och min bästis tappade en ginflaska som vi hade tagit med oss själva (eftersom vi inte hade råd att handla i baren) så att den krossades och kladdade ner lokalen. Jag sopade fort upp skärvorna med händerna för att inte ägaren skulle märka, och hann inte förstå att glaset rev upp mina händer. Så efter tre låtar undrade jag varför skivbåset var så geggigt, varför skivorna hade något trögflytande över sig. Då såg jag att det var blod från mina händer överallt och de som skulle spela skivor efter att mina fyra enda skivor spelats ut hade fått sin skivsamling nedblodad.
Halv tolv bestämde ställets ägare att det kommit för lite publik och stängde kvällen. Sen gjorde jag inga fler fester.
Vilket är ditt sämsta?
– Bli utskälld av en arg Nicky Siano (bilden ovan) i skinnjacka och putmage.
Musikaliskt så är det sämsta minnet Thank You Arthur-utgivelsen som Prince Language gav ut, hatar sån blind New York-hyllningsmentalitet.
Vilken är din favoritlåt som han är inblandad i?
– Lola kanske... Vax The Van. Och sen Get Around To It.
Vilken är din favoritklubb som uppkallats efter en Arthur-låt?
– Pop Your Funk.
Vilka är dina favoriter bland efterföljande musiker som uppenbart är Arthur-fans?
– Cazwell? Nej men allvarligt talat. Produktionsmässigt och kompositionsmässigt så vet jag inte, jättemånga. Covermässigt och samplingsmässigt så ingen, tycker illa om allt. Rockmässigt Free Blood. Röstmässigt så José González.
En joker som ville vara med och enkätfira är en kille som heter Tangoterje aka Todd Terje. Han brukar spela på Rodeos fester då och då.
Terje, vilket är ditt bästa Arthur Russell-minne?
– Å komme hjem, sliten etter å ha fløyet i 20 timer, å sette på World of Echo var helt fantastisk.
Vilket är ditt sämsta?
– Hans acne-problem...
Vilken är din favoritlåt som han är inblandad i?
– Tree House, verdens beste danselåt!
Vilken är din favoritklubb som uppkallats efter en Arthur-låt?
– Shari Vari...eller var det en annen produsent kanskje? Hehe.
Vilka är dina favoriter bland efterföljande musiker som uppenbart är Arthur-fans?
– Jeg hakke peiling på hvem som liker Arthur Russell, men jeg VEIT at Kalle, Magnus & Daniel liker han, da de samplet ham på "Stakar Arthur"-utgivelsen som Prins Thomas ga ut for 5-6 år siden. Den er superbra, og supertung. Alle Tamburin-skivene veier minst et kilo hver! Så det får bli Kalle, Magnus & Daniel.
Fakta:
Nuphonic, som Johan nämner, har idag transformerats till etiketten Tirk som ger ut saker här.
Kalle, Magnus & Daniel, som Terje nämner, var en nydiscogrupp som spelade live på riktiga instrument. Idag ger Magnus ut skivor som Magnus International och Daniel som Blackbelt Andersen.
En Arthur-dokumentär turnerar just nu runt på olika filmfestivaler. Kommer till Sverige i november.
Lite outgiven cowboy disco, folksånger Arthur skrev men aldrig hann släppa på skiva, kommer ut i slutet av hösten under på ett album med titeln Love Is Overtaking Me.
Vi firar 21 maj i Radio Rodeo med en gammal ofärdig demo från Arthurs studiosessions med skådespelaren Vin Diesel. Helt o-representativt för Arthurs musikskapande eftersom det inte är särskilt bra, men det var det enda vi trodde att ingen av er redan hört. Vin Diesel-låten kommer bara att ligga uppe idag. För den riktiga musiken lyssna på alla skivorna såklart.
Happy birthday.
