Annette Kullenberg
Jag läste en notis om att Katrin Schulman har slutat röka cigarretter och gått över till morötter.
Det tyder på ett stort mod. Tolerans är inte en svensk specialitet.
En människa som beter sig om åsna kan råka ut för att bli angiven till socialen. Akta dig för detta koppel av folk som i så fall kommer att besiktiga dig, Katrin.
Vådan av att sluta röka kan inte nog betonas. All mental kraft går åt till att tänka på cigarretter.
I stället för att tänka på Wittgenstein börjar en vanlig enkel person tänka på cigarretter. Dag och natt.
Det är dessutom osolidariskt mot samhället, som behöver alla skattepengar de kan få. Hur skulle de annars få råd att driva kampanjer mot rökare? Om de inte höjde skatten på cigarretter.
Tyvärr känner jag alltför många 80-åringar och äldre som röker.
Det kan dock bli så att man glädjer staten genom att dö tidigare än så. Äldre människor kostar för mycket. De blir allt dyrare i drift.
En vanlig galopperande lungcancer leder snabbt till döden.
Många blir nöjda när mänskor dör i lungcancer. Gäller ickerökare, men framför allt de som slutat röka glädjer sig.
Något mera mainstream än att sluta röka - finns det? Inte i Sverige.
Häromdagen dog en god vän till mig lungcancer. Hon blev 56 år. Hon hade aldrig rökt en enda cigarrett.
Guds vägar och så vidare...
Katrin – kan du inte gå över till selleri? Det här med morötter håller inte. Ingen tror på fullt allvar att du är dum som en åsna.
Vid råd om fördelarna med att röka - hör gärna av er!
Detta som en tröst till alla er som inte såg utställningen av Andy Warhol på Moderna Museet trots att den pågick nästan fyra månader på Moderna Museet i Stockholm.
Torka era tårar. Res er, ta er säng och gå till sagda musuem där katalogen finns att köpa.
Utställningen hette "Andra röster, andra rum".
Ringer det en klocka? Ni ser. Ingenting är förlorat. Köp denna roman av Truman Capote. Som förstås var god vän med Warhol. Det var så att Capotes ande svävade över hela utställningen.
Men tro det eller ej, på sidan 52 i katalogen finns en fantastisk teckning av Truman.
Ni har gjort ett misstag, kanske ert livs misstag. Eftersom Warhol var och är den som präglat hela vår samtids uppfattning om vad det egentligen är som pågår därute.
Denna eviga fråga som ni ställer varje dag vid 15-tiden eller när ni nu vaknar.
Andy har svaret.
Tro inte att det handlar om Campbells soppburkar eller 25 Marilyn Monroe. Det är så mycket mer. Warhol fattade att tv var allt. Om jag skulle ha sett alla rullar han själv gjorde hade det tagit mig två veckor.
Det fanns ett helt filmrum med hur många tv-skärmar som helst.
Nej, det här verkar sadistiskt.
Hela idén är att göra en modetidskrift för TV. Sa Warhol 1980. Då hade Sverige haft TV i tjugotre år.
Fashonista hette filmerna, hans modetidskrift.
Vad menar jag?
Det är kul med konstnärer som är före sin tid.
Samt komiskt med konstnärer som är efter sin tid. Skratta inte åt dem. De vet om det.
Vem är på omslaget till katalogen? Warhol. Förstås. Titta en gång till så fattar ni att det är han.
Eller hon.
Tack Sveriges Television för att ni har sänt fyra filmer av Luis Buñuel.
Inklusive Borgerskapets diskreta charm. Med Fernando Rey.
Ni som missade detta event kan alltid läsa Buñuels självbiografi Min sista suck.
Om jag skulle välja en enda självbiografi att ta med på en öde ö så får det blir Buñuel.
Här ett litet smakprov om drycker:
"Naturligtvis dricker jag aldrig vin i en bar. Vinet är en enbart fysisk njutning som på intet sätt stimulerar fantasin.
I en bar och för att få igång och underhålla drömmerierna måste man dricka engelskt gin. Min favoritdryck är dry martini. Med tanke på den allt överskuggande roll dry martinin spelat i det liv som skildras här måste jag ägna denna dryck en sida eller två.
Som alla cocktails är dry martinis antagligen en amerikansk uppfinning. Den består i huvudsak av gin och några droppar vermouth, helst då Noilly-Prat. De verkligt hängivna vill ha sin dry maryini mycket torr och går så långt att de menar att man blott skall låta en solstråle falla genom en Noilly-Prat -flaska innan den når ginglaset. En god martini sade man en gång i världen i Amerika, skall likna Jungfru Marias obefläckade avelse. Vi vet ju faktiskt att enligt den helige Tomas av Aquiono genomborrade Den helige andes skaparkraft Jungfruns hymen som en solstråle utan att få det att brista. Samma sak med Noilly -Prat, sade man..."
Ja, ni får läsa vidare själva såvida ni inte är katoliker och tar illa vid er av denne hädare och surrealist.
Ett måste - och därmed menar jag något viktigare än stegräknare - är att se alla Luis Buñuels filmer.
Den ende regissör som egentligen förstått sig på Catherine Deneuve.
Nästa »
