Nu
Martin Luther King made in China

Lei Yixin bredvid sin stenstaty över Martin Luther King.
USA:s första svarta astronaut, en kinesisk stenhuggare och en kristen frihetskämpe. Nej, det handlar inte om castingen till Independence day utan om huvudpersonerna i en - på flera sätt gigantisk – amerikansk konstdebatt.
Allt började egentligen 1968, då medborgarrättsaktivisten och baptistpastorn Martin Luther King sköts till döds på balkongen till sitt motellrum. Sedan dess har han hyllats i film, litteratur och inte minst av hiphopen. Men märkligt nog har det dock aldrig byggts något rejält monument över ikonen - landet som älskar sina saker supersize har än i dag fortfarande ingen megastor Kingstaty. Anledningarna till det är flera. En är bristen på sponsorer (ett stenmonument i XXL-storlek kostar i runda slängar minst 100 miljoner dollar). Att hitta en kvalificerad skulptör med känsla för granit är också lättare sagt än gjort. Sen har vi den politiskt infekterade frågan – själva hudfärgen, helt enkelt. Efter ett halvt sekel av lobbyverksamhet och välgörenhetsmiddagar samt en oändlig jakt på kvalificerade hantverkare världen över, hittade Martin Luther Kings minnesfond i alla fall en värdig konstnär till slut.
I februari förra året avslöjade man vem som skulle få äran att hugga ut mastodontporträttet av Daddy King i Washington. Det nya kalla kriget bröt omedelbart ut. Konstnären som fick uppdraget heter nämligen Lei Yixin och kommer från Kina. Han är inte bara en hejare på att karva stenbumlingar, utan råkar också vara en av Kinas superskulptörer. Och på sin cv har Lei Yixin mängder av mästarprojekt – inte minst en lång rad mer eller mindre grovhuggna Maobyster.

Protestmarsch i Memphis ledd av Dr King.
Utnämningen slog ner som en granitklump från rymden i det svarta Amerika. ”Ett slag i ansiktet” kommenterade den afroamerikanske konstnären Gilbert Young, som genast startade en namninsamling i protest. Hur kunde man ens komma på tanken att ge det ärofyllda jobbet till en kines, som dessutom ägnat sig åt att försköna en av 1900-talets mest brutala diktatorer? skrev han upprört på sin hemsida.
Varför fick inte en svart konstnär skulptera monumentet över afroamerikanernas stora hjälte? Och vad hände med I-have-a-dream-snacket? Kina ligger ju inte direkt i topp när det kommer till Martin Luther Kings hjärtefrågor, menade andra kritiker. Nej, ”100% amerikansk granit, 100% amerikansk arbetskraft” var det enda som skulle kunna göra MLK rättvisa, enligt en stenhuggare från Kalifornien.
Att Kings poäng var att vi skulle avskaffa just rasismen verkade vara glömt för tillfället. Likaså att amerikanernas favoritstaty Frihetsgudinnan i själva verket kommer från Frankrike. Intressanta debattinlägg kom hur som helst från en viss Ed Dwight — en gång i tiden känd som USA:s förste svarte man i rymden, men som sedan han pensionerades från astronautjobbet i stället har satsat på en ny karriär som konstnär: ”Han vet inte hur svarta människor går, står och hur deras axlar lutar”, sa space-Ed Dwight, bekymrad över kinesen Lei Yixins bristfälliga kunskaper om svarta människors biologi när han uttalade sig i New York Times. ”En massa rynkor och stora, bulliga kläder” fnös han vid åsynen av kinesens första förslag till Kingporträtt. Yixins idé, att låta Martin Luther King liksom sprängas ut ur en tio meter hög klippa med armarna i kors över bröstet och blicken visionärt fäst i fjärran, kan verkligen diskuteras. ”Jag gjorde hans ögon ljusa och framåtblickande för att förmedla hopp och tilltro” förklarade skulptören.
Stora visioner, stora ord. I alla fall för ett konstverk som mest ser ut som en blandning mellan Stalin och R Kelly.
/NATALIA KAZMIERSKA
The Martin Luther King Memorial kommer att stå färdigt våren 2010 i Washington. Vill du protestera, gå in på Gilbert Youngs hemsida : www.kingisours.com
Jag läser en roman från 1961, Revolutionary road, och får syn på mig själv. Jag blir omskakad. April och Frank Wheeler tillhör den första medelklassgenerationen efter andra världskriget. De bor i en välmående förort i Connecticut. Läs mer
I en artikel i årets sommarnummer av tidningen Sonic berättas nyheten att musik inte längre behöver spaltas upp i olika stilar. Genrer är nämligen omodernt. Under rubriken ”den rätta blandningen” intervjuas den svenskättade halvan av Radioclit, hiphopduon Afasi & Filthy och den före detta hiphopproducenten, numera självfrontande popartisten, Kocky. Läs mer
I dag sparkar det nya klubbåret igång ordentligt. We Love Bass anordnar en hyllningsfest till, tja, basen, på Grodan. Jamteck Foundation och Discobelle-killarna tar plats bakom skivspelarna för att spela allt med en fet bas i botten. Läs mer
FAMILJELIV En krälande avkomma 2006 var en vändpunkt. Det var då magasinet Family Living lanserade fototapeter med de egna barnen som lämpligt motiv. Ungefär samtidigt läste jag PC Jersilds klassiker Barnens ö från 1976. Läs mer
Dude, var är vi? Redan på 90-talet påstods det att tönten höjt sin status, men då var den på sin höjd ”cool”, som i indiefilm och alternativ rockmusik. Det är egentligen först nu under 00-talet som den verkligen uppnått något slags status. Läs mer
I januari visas 10-talets första mode. Det är således dags att stänga böckerna för 00-talet. Ett årtionde som inleddes med attacken mot World Trade Center och avslutades med dagens finanskris. Läs mer
Johanna Karlsson, redaktionschef för Rodeo Vad händer i julhelgen? – För mig, andra sidan Atlanten och jobba. Vad har varit årets modehändelse enligt dig? – Vanliga tjejer började med genomskinlig tröja. Läs mer
Reko kille har huvudrollen i Baz Luhrmanns episka monster Australia. Hugh Jackman är ett stående skämt. I tv-serien Scrubs. Varje gång doktor Perry Cox maniskt rabblar saker han tycker är oförklarliga eller inte förstår eller påstår sig inte bry sig om brukar Hugh Jackmans popularitet dyka upp. Läs mer
Johan Wirfält, creative director på Rodeo Vad händer i helgen? – Fredag: Dels premiären för Sveriges flitigaste independent independent-människa Jesper Ganslandts rockmusikfilm Skinnskatteberg, där fine falkenbergaren Erik Enockson står i en skog och lirar gura. Läs mer
Efter att ha hyperventilerat på Fattarus Mina hundar var han tyst i sju år. Nu släpper Henok Achido sitt debutalbum. Journalistlegenden Annete Kullenberg slog sig ner med hiphopdebutanten för at dricka te på East Street i Stockholm. Läs mer
The Knifes Karin Dreijer avslöjar i ett pressmeddelande på tisdagen att hon kommer att ge ut en skiva med soloprojektet Fever Ray den 18:e mars nästa år. Redan på måndag släpps den första singeln, "If I had a heart". Läs mer
Tidigare sågs de som skämt. Nu omges manliga modeller av samma skimmer som sina kvinnliga kolleger. Samtidigt gör en våg av svenska killar succé på Catwalken. Johan Wirfält satte sitt rykte på spel och analyserade de manliga modellernas nyvunna status. Läs mer
Det är lätt att tro att 2008 är alla bara är deppiga hjärnor som går omkring utan att veta var de ska göra av sina händer. De stämmer inte alls. Läs mer
Daniel Björk, chefredaktör för Rodeo Är den här veckan i London. Johan Wirfält, kreativ chef på Rodeo 1. Vad händer i helgen? – Det blir lite det bästa av tre mansvärldar. Läs mer
Pia Johansson och Dan Ekborg i Vem är rädd för Virginia Woolf? Premiär 13 december på Stockholms stadsteater. Foto: Sara McKey Nästa lördag är det premiär för Stadsteaterns version av Edward Albees Vem är rädd för Virginia Wolf. Läs mer
Daniel Björk, chefredaktör Rodeo 1. Vad händer i helgen? – På lördag ska jag hänga på min kompis Petter Wallenbergs klubb Mums mums. De har John Waters-tema för att avsluta filmfestivalen och eftersom det är en av få ställen där det galna möter det kreativa i Stockholm tycker jag att alla modemänniskor ska gå dit. Läs mer
Stockholms filmfestival borde kanske byta namn till Stockholms Östamerikanska indiefilmfestival. Det är ändå på de området de alltid är starkast. Filmer som utspelar sig med rock i bakgrunden, nånstans i ett dassigt Amerika, alternativt i New York-trakten, med en ironisk underton som genomsyrar alla karaktärerna. Läs mer
Lisa Milberg skriver låtar och sjunger, huvudsakligen i The Concretes. Hon driver också skivbolaget Licking Fingers och jobbar när andan faller på även som frilansskribent och formgivare. Hon är bosatt i London sedan tre år tillbaka. Läs mer
I fredags öppnade den afrikanska musikfestivalen Afrikolor som kommer pågå i varenda distrikt i Paris under en månad framöver. Programmet är oslagbart. Över 30 artister. Stjärnor som Boubacar Traoré, soft, mjukare röst än Ali Farka Touré och Nahawa Doumbia, en kvinna med mycket cool röst, står på agendan. Läs mer
Skriv kommentar