Kartellen - En studie i brott

I nya numret av Rodeo, ute i dag, finns en lång intervju med Kartellen. Aftonbladet uppmärksammar den i dag och här kan du läsa hela Cyril Hellmans artikel.

Hip hop–kollektivet Kartellen hävdar att de är Sveriges första riktiga gangsterrappare . Bland medlemmarna sitter en inne för anstiftan til mord, och visa av dem mistänks ligga bakom det största rånet i svensk kriminalhistoria. Med texter om sin verklighet hoppas Kartellen skaka om den svenska hip hop–världen.
 

TEXT: Cyril Hellman  FOTO: Tania Marti
 

En Hummer hämtar upp mig utanför McDonald’s på Fridhemsplan. Det är som en scen ur tv-serien Entourage, men i stället för Turtle är det en kille som heter Chucky som kör – en kraftig man klädd i seglarjacka och med ett öppet, välartikulerat sätt som får honom att framstå som en egenföretagare från Östermalm. Han ärursprungligen från Latinamerika men med sina blå ögon ser han nästan lika svensk ut som tio år yngre, blonde Sebbe i framsätet bredvid. Sebbe är rappare och en av låtskrivarna i Kartellen, som själva beskriver sig som Sveriges första äkta gangsterrapgrupp. Sebbe har ett nästan försynt sätt. I sin Henry Lloyd-skjorta ser även han ut att kunna komma från något av Stockholms mer välbärgade områden, men på hans ena underarm står tatuerat ”Sthlm Southside”.

Gangsterrap uppstod i amerikanska storstäder under sent 80-tal med artister som N.W.A. och The Geto Boys. Det var en musikstil som gav röst åt en social grupp i kris: unga, fattiga, svarta män. De provokativa rim och den hårda livsstil som karakteriserar genren har upprört journalister, politiker och försvarare av amerikanska familjevärderingar under gangsterrappens tjugoåriga historia. Samma ilska lär uppstå i Sverige när Kartellen släpper sitt debutalbum i slutet av september. För Kartellen får Snoop Dogg, 50 Cent och andra att framstå som korgossar. På deras myspacesida visas bilder av löpsedlar kring brotten de begått eller misstänkts för: Arlandarånarna kom undan med 43,9 miljoner! Polischef skulle få 200 000 kronor för att plantera narkotika! Dragan Joksovic mördad! Milan Sevo skulle dödas av bomben! Akallarånet unikt! Maffiamord bland kroggäster!

Är det ett skämt? Någon som driver med de riktiga gärningsmännen? Och om Kartellen nu är dem de utger sig för att vara, vad vill de – romantisera livet utanför lagen, eller skapa verklighetsbaserad konst?

Vi anländer till studion i Fredhäll. På soffbordet ligger Nikki Sixx The Heroin Diaries – boken samt Ibanezgitarrer på väggarna för tankarna till rockmusik. En graffitimålning på ena kortväggen skvallrar å andra sidan om hip hop. Producenten Bigntiny är precis hemkommen från en turné i Spanien med amerikanska och spanska rappare. Masse Salazar, lillebror till Chepe och Salla från Latin Kings och en av landets mest respekterade hip hopproducenter, gör också beats till Kartellen. I amerikanska getton lyssnar ungdomar på artister som True Life och livstidsdömde X Raided. Den senare rappar från fängelset och är uppenbarligen gangster mer än till namnet. Har vi med Kartellen fått samma fenomen i Sverige?

Deras programförklaring lyder:
Kartellenprojektet föddes i en fängelsebunker av personer som insåg att Sverige behövde riktig musik för att ta sig igenom tiden på isolering, något som kunde ge lite motivation för de ”riktiga grabbarna”. Vissa säger att gangsterrap bör praktiseras enbart i Staterna. Varför? Där det finns utsatta minoriteter, fattigdom, diskriminering, gangsters som skapar feta rubriker, miljonprogram, rebeller, bling-bling (har själv en länk för 500 lax), miseria, gangsterkrig, knarklangare, politisk korruption osv finns rap. Det är inget geografiskt fenomen. Vad är det vi inte har i Sverige som USA har? Sverige låg nummer 3 i värdetransportrånarlistan för ett par år sedan!

Texten är undertecknad ”Kinesen”, en mytomspunnen person bland Sveriges kriminella. Kinesen växte upp i Haninges miljonprogram och i tidiga tonåren började han dj:a på ungdomsgårdar runt om i Stockholms förorter. En barndomsvän beskriver honom som ”en intelligent, driftig person, en hundra gubbe som är hård men rättvis, som om han studerat kunde nått toppen av samhället”.

Kinesen tillhörde det kompisgäng från Jordbro som misstänks ligga bakom kuppen mot Arlanda år 2002, då en värdetransport rånades på 43,9 miljoner – det största rånet i Sveriges historia. Inte en krona återfanns. Ingen har dömts och länge hade polisen inga spår. Det fanns ingen teknisk bevisning, rånarna hade städat alltför väl, men en dag fick polisen ett telefonsamtal från Turkiet. Det var Yassar som hade tillhört gänget. Han erbjöd något förbjudet i den kriminella världen – att ange sina kumpaner. Han antas ha försökt lura sina vänner på delar av bytet för att köpa en lyxlägenhet i Ankara. Polisen såg sin chans att lösa fallet och erbjöd skyddad identitet och varnade honom för att komma hem till Sverige. Något han likväl gjorde.

Tillsammans med sin vän Jari reste Yassar 2004 till Finland. Även Jari är uppväxt i Jordbro och ökänd för att några år tidigare avrättat gangsterbossen Dragan Joksovic på Solvalla. I Finland menar polis och domstol att Yassar mördades, men kroppen har aldrig återfunnits. Jari dömdes för mordet och Kinesen för anstiftan till samma mord. Båda sitter i dag inne på livstid i Finland.

I Kartellens texter kan man hitta delar av förklaringen till varför de här människorna blev som de blev.
Hårda vägen:
Det fanns ingen studiemotivation/för det så krävdes det trygghet och fast grund/mannen han levde i en
annan planet/en annan galax där folk drack å jaga lax/villabarnen blev skjutsade till träningar/hade
märkeskläder å semester varje år/blev jobbigt när han skulle berätta om sin sommar i skolan/shit fällde nästan en tår
– Man väljer inte den här vägen, inte i början, man bara hamnar här, förklarar Kinesen. Min omgivning var inte trygg. Jag kommer från Jordbro. Hårda vägen handlar om hur det är att växa upp där. Med åren börjar man ”välja” att knega, sitta på den lokala pizzerian med alla halvalkade halvpundare och supa helgerna ut och in. Eller så gör man smarta brott som generar bra med pengar för att en dag bli legitim och garva åt det förflutna.

Efter fyrtio minuters tågresa från Helsingfors befinner jag mig på landsbygden. Jag har besökt fängelser i Sverige, USA och Kambodja men det slår mig att murarna framför mig är de högsta jag sett, minst 10 meter.

Innan Åbofängelset byggdes var detta Finlands hårdaste fängelse. Även i Åbo har Kinesen suttit i bunkern i nästan åtta månader och i dag konstaterar han att det var där han fick idén som skulle resultera i Kartellen. Jag får gå igenom en metalldetektor och min mobil tas ifrån mig. Sedan förs jag till förhörsrummet som består av tio bås med plexiglas. Besökstiden är 40 minuter och vi talar genom telefonlur.

I motsats till svenska fängelser är avdelningarna indelade efter etnisk tillhörighet – zigenare, araber, latinos – men Kinesen har med hjälp av svenska och finska advokater och en utländsk politiker hamnat på en avdelning utan invandrare. Sitter man på en avdelning utan invandrare slipper man dela den med pedofiler, våldtäktsmän och tjallare.

När jag talar med Kinesen intygar han att Kartellen är på riktigt, det är något de menar allvar med. Han är entusiastisk. Han har ett brinnande musikintresse och det här projektet har han filat på i flera år. Kinesen beskriver Kartellen som en rörelse. I projektet ingår hederliga musiker såväl som yrkeskriminella. På deras myspace står dock ett tjugotal smeknamn, alla ökända inom den kriminella världen.

Tillbaka i studion kommer Kaka, Kartellens andra rappare vid sidan av Sebbe, in i rummet. Han är i 25-årsåldern, har tatuerade underarmar och bryter på romani.
– Jag är polsk zigenare. Jag har inget land, förklarar han och berättar sedan att ”Kartellen kan vara en person. Eller tusen.”

Sebbe och Kaka tänker inte visa sina ansikten utåt, vilket när intervjun görs har gett dem huvudbry. De har en spelning på gång som förband åt Mary J Blige på Hovet. Det diskuteras hur band som Daft Punk och Gorillaz löst liknande problem.
– Om jag visar ansiktet är karriären över. Vad fan ska jag tjäna pengar på? Indrivning? Det är inte så att snuten inte vet vem jag är. Varenda station har foton på oss och inget vi säger förvånar dem. Men det är mest spanare som vet hur jag ser ut, det blir jobbigt om hela kåren vet det. På spelningen bär vi feta Gucci-brillor. Du är den enda som har sett och kommer att se oss, säger Sebbe.

Drivkraften för Kartellen är den frustration de känner inför hur svensk hip hop har utvecklats.
– Tidigare lyssnade vi på Latin Kings, minns Chucky. Vi var med i deras videor. Deras glada hip hop speglade samhället. De var äkta.
– En av våra låtar heter Vad är svensk hip hop?.Jag känner inte någon som kör bil med en svensk hip hopskiva. Ingen från förorten kan relatera till ”Det går bra nu”. Om Petter vill rikta sig till folk i förorten borde han döpt den till Det går inte bra nu, säger Sebbe.
Petters grej är väl att man kan vara rappare utan att vara gangster?
– Det är en annan sorts hip hop, fnyser Chucky. Jag gillar inte att Petter glorifierar Ken i videor där de bär t-shirts med texten ”Free Ken” och gör tidningsreportage när han hälsar på honom på öppen anstalt. Sommarkollo. Inte bara Petter romantiserar Ken. Innerstadens kulturmedelklass har försvarat uttalanden som att våldta prinsessan Madeleine med att det är en metafor för ”krav på republik”. Vi vet alla att Ken Ring inte har några poäng i statsvetenskap. Ken rappar att hans polare sitter på livstid för kokain. Jag vet att ingen i Sverige har gjort det. Ken säger att han sitter i en 11 graders-cell. Jag vet att det inte finns sådana, jag har suttit i många fängelser. Han kan lura någon som inte är kriminell, men vi som lever i den här världen ser igenom det.

Efter att Kartellen funnits på myspace i några dagar börjar surret i den svenska hip hop-världen. De får kommentarer från ungdomar och Kinesen svarar i ett inlägg: ”Det finns inget coolt i att begå brott och i synnerhet inte i att sitta i fängelse. Studera och skaffa er ett jobb.”
– Baksidan av kriminaliteten är ett stort inslag i texterna, förtydligar Chucky. Det kan tyckas lätt att spränga en värdetransport och sedan spruta champagne. När du gör själva jobbet kan det ta två minuter men det tar inte två minuter att bygga upp. Stressen du känner efteråt är svår att beskriva och den dagen man får långvolta är inte rolig. Om en månad muckar polarn efter
sex år. Han fick fem, sex miljoner som aldrig återfanns. Det finns ingen som tycker att de pengarna är värda att missa sitt barns uppväxt för. Det är aldrig värt det. Men alla tar sina chanser, sina risker. Det är man medveten om när man begår brottet.

Han fortsätter:
– Stressen är jobbig när man vet att man har klantat sig, att aina kan få en ingång. Vi har varit i gängkrig, vilket också skapar stress. Som frasen i en av låtarna ”jag har memorerat varenda fuckin’ bil”. När det kommer en ny bil i området tänker jag ”aha, det är snuten, inte så farligt!”. Men när det är som värst åker vi i karavan och lämnar varandra. Den som inte har familj och är nyinflyttad åker hem sist. De som har bott på samma adress i flera år bär skottsäker väst och pistoler. Ungdomar ska inte tro att det bara är glamour.

När jag träffar Kinesen utvecklar han varför man väljer det här livet:
– 80 procent torskar och hamnar i fängelset, men 20 procent lyckas inom kriminalitet och lever gott. Det är inte lätt, utan mycket svårare än att lyckas inom andra karriärer. Vi tar chansen, vi tycker det är värt kampen. Vi är rebeller, hårdskallar. När man kommit till den punkt där man börjar fatta saker och ska göra ett val är det nog för sent för sådana som oss. För då har vi fått blodad tand och blivit vana vid pengar. Har man aldrig fått något av någon tar man för sig.

– Växer du upp i förorten är det här din enda chans, säger Chucky. Därför blir jag hatisk när de sätter alla irakier på samma ställe för jag vet vad som kommer att hända. Sverige har blivit en städpatrull åt USA. Sverige ska inte tro att vi har hjälpt dem. Vi har bara flyttat på dem geografiskt. Vad växer de barnen upp till? Några få kommer att lyckas men för alla andra blir det knark.
Antingen träsket som pundare och då kanske man dör av det, eller så hamnar man i fängelse och blir kanske så involverad att någon skjuter en. Jag bara väntar på att det ska bli samma kravaller i Sverige som i Paris.

Chucky vill gärna diskutera samhällsproblem. Samtidigt skulle de flesta se honom själv som ett sådant.
– Jag ska inte spela moralgubbe, jag har begått flera brott. Många yrkeskriminella har psykopatiska drag, du vågar inte göra vissa saker om du inte har de egenskaperna. Det betyder inte att man är en fullbordad psykopat, man begår inte ett rån för att psyka personalen. Jag vill bara ha mina pengar och skada så få människor som möjligt. Men jag tycker inte det är fel om A går och dödar B så länge båda var med i leken. De har båda valt sina liv.

Någon månad senare träffas vi på en parkering i Rinkeby. Kartellen ska fotograferas för sitt skivomslag, bakom dem står fyra bilar: en Ferrari, en Hummer, en Lexus och en Audi Jeep. Det är inte bilar för någon som vill ligga lågt och jag frågar om de hyrt eller lånat dem. ”Det är våra bilar”, säger Kaka och ser på mig som om jag sagt något mycket dumt.

Plötsligt kör en bil som sticker ut in på parkeringen. Ur en Volkswagen kliver ett bekant ansikte: Snygg-Andres. Genom åren har vi stött på varandra på krogar i Stockholms innerstad. Snygg-Andres inte bara ser ut som en egenföretagare från Östermalm – han är det, och han äger en populär nattklubb i Stockholm. Han har förvisso sydeuropeiskt ursprung men är uppväxt på Östermalm. Jag hade ingen aning om att han var en del av Kartellen.

Medlemmarna i Kartellen förklarar att de inte gör musik för att eventuellt tjäna pengar på den, Sebbe säger tvärtom att han lagt ut mer än vad han kommer tjäna på musiken. Men kanske är även Kartellen en investering. Bigntiny säger: ”Vi skulle först bara låta det gå från dator till dator, sprida det gratis, men nu har stora bolag hört av sig. Vi tänker i slutändan ge ut det själva och låta några få utvalda butiker sälja musiken”. De för förhandlingar med flera nätbutiker, och en internetsajt för försäljning håller på att byggas upp. Det talas också om att sälja t-shirts.

Kartellen har svarta jackor som går att dra upp över ansiktet. I vanliga fall skulle jag ta de här personerna för graffitimålare men i sammanhanget för jackorna onekligen tanken till rån. De har kostat ett par tusen kronor styck, Kartellen säger att ”några brats” sponsrat dem. På ryggen är Kartellens logotyp tryckt.
– Piketen plockade upp oss på T-centralen häromdagen. De blev så intresserade av jackorna att de glömde ta pissprov, säger Sebbe.

Vi åker vidare till Järvafältet. Hummern kör mitt i cykelbanan. En av medlemmarna åker och hämtar sina två ”mördarhundar”, en vit och en svart. Folk sätter på sig jackorna, några skottsäkra västar och hoppar upp på bilarna. Plåtningen börjar. På avstånd sitter familjer och grillar, de blickar förundrat på oss. ”Det här är mina trakter och jag känner mig hemma. Ingen säger till mig”, säger Kaka.
Bilderna de tar framstår mer som humoristiska än allvarliga försök att vara hårda eller glorifiera kriminalitet. Syftet verkar mest vara att provocera polisen.

Till exempel tar de bilder när de står vid en vägkrok och spejar med kikare som om de väntar på en värdetransport. På andra bilder är de maskerade och räcker långfingrar mot kameran. Kaka frågar om jag tycker att de ska ta några bilder med vapen. Jag svarar att Sverige kanske inte riktigt är moget för sådant, men att det ur ett hip hop-historiskt perspektiv bör vara helt i sin ordning.

Några veckor senare besöker jag Kartellen i en studio i en sliten del av Solna. Här är det stökigare än i den förra studion. I bakgrunden går Tupacs ”All eyez on me” på repeat. Två unga killar, som Kaka tidigare presenterat som assistenter, sitter i soffan och spelar Playstation (och det ska de göra varje gång jag besöker den här studion). Kaka ber en av dem att göra kaffe åt mig. Sebbe återhämtar sig från den gångna natten som uppenbarligen var hård. ”Men i natt ska jag jobba”, säger han. Jag frågar med vad. ”Flytta containrar, frakta, lasta och sånt.” När medlemmarna i Kartellen talar om ”jobb” handlar det sällan om det vanliga människor menar. Sebbe är 22 år och har suttit två år i fängelse, antagligen dömd till det dubbla. Ett långt straff vid så låg ålder.
– Jag är dömd för rån, dråpförsök och övergrepp i rättssak, berättar Sebbe.
– Jag satt för värdetransport, säger Kaka.

Vad har andra medlemmar i Kartellen suttit för?
– Kinesen vet du vad han sitter för. En satt för att han klippte Jokso och sitter för mordet som är förknippat med Arlandarånet. En kille är internationellt efterlyst för 360 kilo kokain, en annan sitter i Spanien för 180 kilo kokain, någon sitter i Latinamerika för kokain, säger Sebbe.

Kan musiken föra något gott med sig, att ni byter liv?
– Jag kommer fortsätta leva gatuliv, säger Sebbe. Lägger jag av har jag dessutom ingenting att rappa om. Man kan inte bli rik på musik i Sverige om man inte är Tomas Ledin. Jag har valt att leva det här livet.
– Kartellen kommer skaka om svensk hip hop, tror Kaka. Folk i förorterna mellan 14 och 30 år pumpar redan vår musik. Det är texterna de tar till sig. Låten Kartellen älskar de och sjunger med: ”Ok transporten är bombad och skåpen är tömda/commando style me paran i handen/fuck efterknas ifall vi bli dömda/30 skott i Kallen plus extra i magen/de e så här riktiga grabbar opererar”.

Snacket börjar gå i svenska hip hop-världen. Fler och fler kända rapmusiker ber att få bli addade på deras myspace eller bara att få hjälpa till, bland annat Rodde från Infinite Mass och hatobjektet Kens forna sidekick Big Fred. Kartellen nobbar de flesta. Av Sveriges namnkunniga musiker medverkar på skivan inte bara Masse utan också Pauline på två låtar, ”Släpp allt och bli” och ”Bakom dig”.

Medlemmarna i Kartellen uttrycker ofta sin besvikelse över svensk hip hop-bevakning. ”Kingsize är en tidning skriven av medelklassen för medelklassen. De tänker inte på att det finns människor i förorten som brinner för en hip hop de fullständigt ignorerar”, säger Kinesen.

Ironiskt nog är det just Kingsize som sponsrar Kartellens första spelning, som efter att Mary J Bligekonserten ställts in i stället blir tillsammans med Ice Cube. ”Många vill vara vänner med oss. Det betyder inte att vi är vänner med dem”, tillägger Kinesen.

Skribenter kan vara rädda för att recensera er.
– Är musiken dålig kan man inte hota sig till popularitet. Jag kan förstå om DN inte väljer att recensera oss, men självklart tycker vi att Sveriges enda hip hop-tidning ska göra det trots att det är en skittidning. Nu är det ju bra respons från gatan och då ska inte de där medelklassmänniskorna såga oss bara för
att vår värld ter sig främmande. De tänker att ”det här kan inte hända i Sverige”. Men det här är vår verklighet, säger Sebbe.

Kartellens debutskiva kommer vid en tid då intresset ör kriminalitet hos allmänhet och medier aldrig tyckts vrit större. Kvällstidningarna har under året haft sommarföljetånger med ”Århundradets svenska brott”. Lasse Wierup och Matti Larssons omtalade reportagebok Svensk maffia tog med läsarna bakom kulisserna hos kriminella gäng som Brödraskapet, Bandidos och Naserligan. Jens Lapidus är Sveriges mest lästa författare med Snabba cash och Aldrig fucka upp, kriminalromaner som bygger på hans egna erfarenheter från domstolar varvat med bilder av utanförskapet i miljonprogrammets förorter – men som jag skulle beskriva som böcker av någon som läst rättegångsprotokoll och sedan suttit och diktat ihop historier fulla av schabloner som att alla juggar är maffia.

Gemensamt för ovanstående är hur som helst att det, liksom Kartellen, skildrar den samhällsgrupp av yrkeskriminella som allt tydligare vuxit fram i Sverige de senaste 15-20 åren. Men i och med Kartellen kommer någon som faktiskt är på insidan till tals.

Man bör komma ihåg att rapmusikens rötter i USA:s getton inneburit att narkotikaförsäljning och våld alltid varit vanliga ämnen att ta upp i texterna. Men med gangsterrappens entré började problemen behandlas med stenhård skärpa. Medan 70-talets soulartister som Curtis Mayfield varnade för narkotika kom gangsterrappen att omfamna langarna och hallickarna. Därmed inte sagt att gangsterrapparna avstod från samhällskritik. Till exmpel använde Ice Cube hallickimagen för att humoristiskt göra narr av president George Bush. I videon till ”Who’s the mack” – mack är slang för hallick – spelade han upp ett galleri med bilder av sig själv i färgglada kläder, stora hattar och långa rockar, och texten ”straight gangster mack”. Men mot slutet av videon fick man också se Bush spela golf. Bushs behagliga livsstil gjordes synonym med hallicken, vilket underströks av skylten ”President Mack”. Ice Cubes stilgrepp skulle senare återanvändas av Michael Moore i filmen Fahrenheit 9/11.

När Kartellen väl livedebuterar som förband till Ice Cube på Kägelbanan på Södermalm och polissirener drar igång till skriken ”fuck aina!”, verkar publiken först frågande. Kanske inte så konstigt, för när Sebbe ber alla från förorten som är där räcka upp en hand är det bara en liten klick på ett tjugotal personer på höger sida om scen som viftar. Men redan när rapparen Aki och hans vänner från Gottsunda gästar Kartellen på scen är det drag. Kritikerna verkar inte ha varit där. Den ende som omnämner Kartellen är DN:s Fredrik Strage och då, utan ironi, som snälla rappare från Uppsala. Efter spelningen följer jag med Kartellen och Ice Cube till Berns. Jag frågar Cube hur han ser på det faktum att han har några av Sveriges tyngsta kriminella under 35 år som förband.
– Deras cd har inte släppts ännu men jag ser fram emot att höra den. Jag förstår å andra sidan inte svenska. Men de ska bedömas efter musiken och ingenting annat.

Kartelens debutalbum ”PrOGramrebeller” släpps i slutet av september.
www.myspace.com/kartellen

Fotnot: Eftersom ingen är åtalad för Arlandarånet förekommer ingen i artikeln under sitt dopnamn, utan under namnen de bär inom den kriminella världen.