Nu
Special: Götgatsbacken
Götgatsbacken. Troligen den enda catwalk i Stockholm som alla kan närvara vid utan att ha lista. Det räcker bara med att du är där cirka en kvart för att något streetkid ska komma staplandes med ett par skyhöga Hopeskor och galet blandade kläder.
Längs backen finns affärer som flirtar efter uppmärksamhet (ej bara), cyklister som omedvetet vill cykla över en, barer med irländska namn– roliga nog att uttala när man är onykter samt gatumusikanter som spelar med dåligt stämda instrument men desto mer passionerat.
När jag sökte på Götgatan så fick jag, förutom ett par modebloggar, upp följande: Götgatan, gata på Södermalm i Stockholm, har funnits alltsedan stadens uppkomst. I folkmun kallades Götgatsbacken för Fyllbacken. Fyllbacken pågrund utav att den redan tidigt var fylld med affärer och caféer. Min första tanke var dock fyllebacken– jag menar hur många gånger har man inte ranglat upp och ner för den backen + fått ett ärr på högerknä.
Anna Järvinen har en låt med namnet Götgatan.Inte mycket verkar handla om just den platsen men vissa meningar träffar rätt:
Hur som, gå till skateparken vid Björns trädgård och kolla in alla 6-åringar som skejtar bättre än Tony Alva eller kom förbi när Grolsch Block Party anordnar en minifestival på gatan den15 Augusti, det lär bli underbart svettigt.
Nu verkar det som om jag har skrivit någon billig turistguide för den japanska ambassaden... men jag vilel bara hylla en 300 meter av söder där jag brukar hänga
Foto: Saga Berlin
För mer info om en kommande Götgatsfest se www.grolschblockparty.com
Den här månadens låt är Elephant Man - Nuh Linga på Look Gal riddim. Nuh Linga är en dans som är het på Jamaica just nu, låten har toppat listorna ett bra tag, och gör det än idag. Läs mer
Under 80-talet, innan hip hop spridits över precis världen, vänt upp och ner på hitlistorna och skakat om i allmänhetens medvetande, var rap bara en subkultur. En viktig anledning till att genren började växa var MTVs veckoprogram Yo! Läs mer
Jodie Foster. Umm Kulthum. Janis Joplin. Joan Armatrading. Sandra Bernhard. Amanda Bearse. Portia Di Rossi. Dusty Springfield. Lindsay Lohan. Tilda Swanton. Djuna Barnes. Läs mer
Götgatsbacken. Troligen den enda modecatwalken i Stockholm som alla kan närvara vid utan att ha lista och som är helt gratis. Det räcker bara med att du är där cirka en kvart för att någon streetkid ska komma staplandes med ett par skyhöga Hopeskor och galet blandade kläder. Läs mer
Prins Carl Philip gjorde som examensarbete i en fotokurs han läste ett projektarbete om hemlösa. Prinsessan Madeleine var för bara någon vecka sen »beskyddare« av Stockholms modevecka. Men den som lugnt vinner den kreativa konkurrensen mellan de kungliga syskonen är Kronprinsesasan Victoria. Läs mer
Hm. De är unga, och nya i gamet, så de har rätt att göra lite fel. Läs mer
Den inflytelserike amerikanske musikjournalisten Sasha Frere-Jones har uppfunnit en musikgenre som han kallar »lazer bass«. Det enklaste sättet att beskriva den är att den innefattar all ny dansmusik som flörtar med hip hop-kulturen, iklädd zebrarandiga tajts och neonfärgade Ray Banglasögon. Läs mer
Varje anständigt konstverk om överklassen driver tesen att aristokratin just dött eller snart ska göra det. Från sentimentala romaner som En förlorad värld till akademiska portalverk som The decline and fall of the British aristocracy. Läs mer
Jan Gradvall, . Låtval: Never change. Jag blir alltid tjock i halsen när jag hör den här. Man får ta med sig skivor till BB. MIn son föddes ungefär tre fjärdedelar in i The Blueprint. Läs mer
Man tror kanske att Lars Norén gör deppiga dramer. Men den verkliga sorgen finns i kvinnoinriktad mainstreamfiktion. Hur man än försöker berätta historien om vad som kollektivt äter västvärldens moderna kvinnlighet verkar svaret alltid vara detsamma, oavsett om det ges via Sex and the city, Desperate housewives eller Gilmore girls.Enda sättet att bli lycklig är via en man. Läs mer
Alla som likt mig har följt den brittiska riddarserien The Tudors – eller alternativt är väl inlästa på Shakespeare – borde kunna placera in citatet »Mitt kungarike för en häst« korrekt i brittisk historieskrivning. Läs mer
Under 90-talet hade Sverige många soulartister. Titiyo. Neneh Cherry. Jennifer Brown och Robyn, ja, ni vet resten själva. Sedan dess har det inte hänt så mycket. Förutom några one-hitwonders är det bara den gamla skolans ansikten som via r’n’b men framförallt electrovänliga comebacker uppmärksammats. Läs mer
En gång när jag var på second hand-affären Beacon's closet i Williamsburg i New York hittade jag två plagg. En svart dekonstruerad skjorta från Martin Margiela och en rosa stickad tröja i något grovt och väldigt stretchigt technogarn från Comme des Garçons. Läs mer
Efter sommaren blir Rodeo helt glossy och få en limmad rygg. Det gör att vi kan göra mer mode, mer bild, mer text och mer reportage. Helt enkelt en bättre och fetare tidning. Läs mer
Vilket är ditt bästa Arthur Russell-minne? Hmm, det finns många, de flesta väldigt 90-tal. Men när jag först hörde talas om honom bodde jag i London, det var hösten 1996, jag var 19 år gammal och livet ganska upp och ner. Läs mer
Utanför den pseudovärld vi brukar kalla filmfestivalcirkusen är det kanske inte så många som vet vem han är. Om det ens är så många där. Men Philippe Bober är en doldis som kanske har filmfestivalvärldens – och därmed antagligen hela filmvärldens – mest exklusiva, konsekventa och specifika smak. Läs mer
Få skivor som släppts under 2000-talet har haft en mer originell ljudbild än The Days of Mars, debutalbumet från New York-duon Delia Gonzalez och Gavin Russom. När skivan släpptes 2005 drunknade den tyvärr i en dansmusikvärld besatt av snärtig popelectro och tillbakalutad stranddisco. Läs mer
Det finns naturligtvis saker som skiljer möbelmässan i Milano från andra mässor och Milano från andra storstäder. Men det verkar enligt mina högst ovetenskapliga undersökningar i stort sett ha med taxibilarna att göra. Läs mer
Tv-serien In treatment är den minst sedda och mest omskrivna på kultursidor just nu. Trots att den till formen är något så okommersiellt som 25-minutersavsnitt med bara dialog mellan terapeut och klient vågar amerikanska HBO satsa på serien, som bygger på en israelisk förlaga. Läs mer
Kommentarer
På dagarna vill säga. Götgatan på nätterna är ju en annan femma. en fulare femma. Behöva gå hem bland svinfulla medelålders svennar i tofflor och nedspillda cardigans, som ställer sig ivägen och slänger slemmiga kommentarer efter dig i natten. nä du. det är ju kränkande! att hoppa över spyor och blodpölar från fölk som inte kan bete sig - mot vare sig själva eller sig varandra- är ju inte så jäkla glamoröst. Å att korsa mellan krogpolisens husvagnar, å avfärda män i pösiga skinnjackor som tjatar å tjatar på dig om svarttaxi, nää du.
Men skate kidsen och gatummusikanterna är väldigt fina! Mer av dom i natten!
Skriv kommentar