Inför Jay-Z

Inte sedan ett supersnabbt framträdande 1997 har Jay-Z sjungit live för Stockholm. I övermorgon står han i Globen. Adam Tensta öppnar för honom.

För att uppmärksamma extra bad vi en brokig skara svenska fans att välja varsin Jay-låt som betytt saker för dem personligen. Vi har också ett par biljetter till Globenkonserten kvar i våra skrivborslådor. Precis som hos tjejtidningar är alla som mailar in en egen beskrivning av sitt bästa Jay-Z-stycke till info@rodeo.net med och tävlar om dem. Ok, here goes:

Lazee, rappare. »Anything« från Life and Time of Sean Carter 3.

Låten är till hans brödrar, mamma och hans brorson. Han säger »Thanks for the days you kept me breathing when my astma was bad ......« och när jag hörde den raden i texten ringde jag mamma och tacka henne för allt hon har gjort för mig eftersom jag själv har astma, så yeah »Anything« is my favourite.

Mapei, artist. »Dead Presidents«.

För känslan, Sen »Allure« för texten att jag kan inte hjälpa att leva loppan... Bästa raden som inspirerar mig då och då är »If my situation aint improving I'm tryna murda everything moving« från »Hardknock Life« Jays texter gör en stark om man lyssnar och tar till sig dem för sin egna styrka! Som i »Big Pimpin« trycker han ner tjejer totalt men man får lyssna och flippa det... Han e defensiv i sina texter men sen öppna han upp och blev ladies man med »Girls, Girls, Girls« och sen på »Crazy In Love« blev han en man.

Pussy Made of Gold-Berget. »Ain't No Nigga« från Reasonable Doubt.

Jag väljer »Ain't No Nigga«. Det var första gången jag hörde Foxy Brown. Hon var för guds skull bara 16 år gammal, och kanske inte världens bästa rappare, men hon var stenhård! När jag lyssnar på den låten nuförtiden så tänker jag dessutom tillbaka på en tid då hip hop kunde vara sjukt svängig, utan att allt behövde låta som ett jävla mellanstadiedisko.

Blunted Soul-Thomas. »What More Can I Say« från The Black Album.

Angie Martinez premiärspelade den på Hot 97. Jag fick tag på en inspelning samma dag. Första lyssningen var religiös. Varenda rad var perfekt. Så fullt medveten om att han är den bästa som någonsin gjort det men fortfarande upprörd för att du inte förstått det än. Det är alltid de där comebacklåtarna som lämnar störst intryck. När det varit tyst ett tag. Den här låten sammanfattar allt man behöver veta om den här mannen.När han släppte micken efter acapellan i slutet fick jag seriös gåshud. Jag hoppade på eBay och impulsköpte en biljett till den slutsålda avskedskonserten på Madison Square Garden. En månad senare står jag framför scenen och hör Jays välbekanta adlibs från backstage, följt av »There's never been a nigga this good for this long.« Det var här hans legendstatus cementerades.

Farnaz Sajadi, gammal Rodeoarbetare som lämnade oss för en Karibientripp i vintras men som fortfarande närvarar i tidningen ibland när vi förtjänat henne. »Can I Live« från Reasonable Doubt.

Trots fantastiska produktioner och vassa texter Jay-Z egentligen lite väl uppstyrd och kontrollerad för min smak. Jag önskar han kunde vara lite mer i som »Can I Live«från första plattan. Jag lyssnade på den varje dag i ett år när jag gick på högstadiet.
 

Jan Gradvall, allmän popjournalist plus DI Weekend-underhållare. »Never Change« från The Blueprint.

Jag blir alltid tjock i halsen när jag hör den här.

Man får ta med sig skivor till BB. Min son föddes ungefär tre fjärdedelar in i The Blueprint.

Niklas Elmér, medarbetare i svenska rocktidningen Sonic, som numera är ett större steg självförbättrande för varje nytt nummer. »Never Change« från The Blueprint.

Två av soulhistoriens vackraste sånger i en. Jay-Z promenerar längs Brooklyn Bridge och berättar om sin uppväxt i första person. I bakgrunden sjunger David Ruffin de centrala raderna från »Common Man« samtidigt som stadsbilden sakta tonar ner i musikens utkant. »Jag är samma person jag alltid varit«, förklarar Jay, »Jag har inte glömt var jag kommer ifrån«. Men både »Never Change« och »Common Man« är sånger om tacksamhet och kärlek, snarare än manliga lovord till uppväxtens hederskodexar. Det finaste i Ruffins text låter Jay-z förbli osagt, ändå anar man det mellan raderna. »In a time of worry, I want to thank you for calming my troubles. Thank you honey, for loving a common man like me«. 

 DJ Taro. »Where I'm From« från In My Lifetime Vol. 1

Jag är såld på Jay-Zs första två plattor. Eftersom han då fortfarande var som vilken framgångsrik rappare som helst, på väg upp ur underdog-position med egen label osv. Det fanns lite extra hunger i musiken. Självklart anser jag att The Blueprint är en klassiker och så vidare, men det är nåt speciellt med hans tidigare grejer. 

»Where I'm From« är en av de äldre Jay-Z-favoriterna från andra plattan och en låt som han fortfarande ibland återkommer till, bla framförde han den då han live på scén lade ner stridsyxan med Nas för ett par år sedan. Han körde låten fram till den klassiska raden »Who's the best MC's? Jay-Z, Biggie and Nas«, pausade låten och fram steg Nas bredvid Jay-Z och slöt där på plats historisk hip hop-fred. Bara en sån sak liksom.

Kissey Asplund, sångerska. »99 Problems« från The Black Album.

Jag satt i fyra timmar, försökte undvika att välja denna. Nu har jag gett upp och givit med, varför? Jag dansar, boxas, ler, ågren:ar, skriker till två låtar rakt upp och ner... »99« + »A Boy Called Sue« med Johnny Cash.

Kisseys »99 bottles« finns uppe här. Vi ses på torsdag.