Sex, gäsp och rock'n'roll

Jag har aldrig varit i New York. Jag fattar över huvud taget inte grejen med det stora äpplet – Lower East är bara långtbortistan för mig. Att svenska kulturjournalister brister ut i ramaskri över att talkshowvärden David Lettermans manusförfattare strejkar men inte ens skulle komma på tanken att uppmärksamma sjuksköterskornas krav på högre löner i sin egen hemkommun, ser jag bara som ett symptom på en evig New York-sjuka.

Och nu är det tydligen dags att polera Woody Allens äpple igen. Med tv-serier som Gossip Girl och popband som Vampire Weekend klättrar NY-vurmen ända upp i själva skyskrapetoppen.
I konstvärlden, som naturligtvis inte vill missa tåget, hyllas samtidigt en guldlockig miljonärsson vid namn Dash Snow - även känd som konstvärldens svar på Paris Hilton.

Dash Snow kommer från en av New Yorks välbärgade kulturfamiljer. Hans mormor är en franskättad baronessa som tillhör USA:s tjusigaste konstsamlarelit. Dash satt i popkonstlegendaren Robert Rauschenbergs knä redan som bebis, är systerson till Uma Thurman och har en brorsa som dejtar Olsentvillingar.

Denne 25-årige lyxslyngel gör alltså blixtkarriär i konstvärlden genom att spraya tags på husfasader tillsammans med Patti Smiths avkomma, åka skateboard i Central Park och runka över rubriker ur New York Times helgbilaga. Han jämförs med andra lokala stoltheter från staden – till exempel Andy Warhol och Nan Goldin – har ställt ut på konstmässan Whitneybiennalen, figurerat i reklamkampanjer för AG jeans och beskrivits som »den perfekta kombinationen av Jim Morrison och Jesus«. Det vill säga som en övervintrad gammal hippie, om ni frågar mig.

Exakt vad Dash Snows konst egentligen går ut på är dock oklart. Så vitt jag förstår handlar det, förutom de spermadränkta tidningsurklippen, främst om att odla själva New York-myten. Inte konstigt att NY-societeten formligen frossar i anekdoter om hans flummiga tillvaro.

Det är storyn om hur Dash blev nerslagen av tio snutar och storyn om när Dash snortade kola från sin egen kuk. Crackhistorierna, bordellhistorierna, S&M-historierna, ungdomsvårdsanstalts-historierna och hamsterhistorierna - de sistnämnda syftar på en form av installationer där Dash Snow låser in sig och käkar magiska svampar i flera dagar för att uppnå en »hamsterkänsla«.

Varför någon skulle vilja investera i någon annans masturbering och en penisfixerad överklasshippie är åtminstone för mig helt obegripligt. Speciellt i en stad som New York, där sex, droger och rock'n'roll borde kännas lika nytt, ungt och fräscht som Iggy Pops åderbråck. I New York är Dash ungefär lika rebellisk och samtida som en hembygdsförening från Dalarna.

Fast vid närmare eftertanke kanske det är så man ska tolka hans konstnärliga gärning. Som ett omsorgsfullt bevarande av de gamla NY-klyschor som vi numera kan betrakta som stendött kulturarv.
 

Natalia Kazmierska