Nu kommer de smarta kläderna

Teknik som bärs som kläder, så kallade "wearable tech” har länge ansetts som mer geek än chic. Men när Levi’s och Google visade upp sin smarta jacka i veckan började många prata att vi kan stå inför en ny era. Teknik och mode är dock inget nytt utan har gått hand i hand sedan åtminstone 500 år tillbaka.

När Apple lanserade sin smarta klocka för två år sedan hade de en tydlig strategi: Den skulle marknadsföras som en modeaccessoar, inte teknikpryl, och således gjorde de allt för att uppvakta modebranschen.

Under den allra första presentationen av klockan var Apple-vd:n Tim Cook nära att spricka av stolthet när han meddelade att modehuset Hermés skulle designa moderiktiga armband.

När det var modeveckan i Paris våren därpå bjöd de in till mingel med kända fotomodeller, Karl Lagerfeldt och Anna Wintour medan fashionistas fick stå i kö för att få en skymt av klockan i en glasmonter.

Apples annons i amerikanska Vogue.

Och inför butiksdebuten i maj 2015 köpte de ett tolvsidigt annonsuppslag i amerikanska Vogue, med minimalistiska fotografier som fokuserade på design och detaljer, men inte så mycket som en rad om tekniska specifikationer.

Om Apples flört med modevärldens gått hem på sikt är mindre säkert, men de lyckades ändå med någonting som varken Pebble, Samsung eller Motorola gjort. De gjorde det okej för alla – modebloggare och influensers, kvinnor och män, unga och gamla – att knalla omkring med en smart klocka på armen.

Det hade varit en omöjlig tanke för bara några år sedan.

Wearable tech är en benämning som får näsor att rynkas nästan överallt, utom möjligen M.I.T.:s campus-område. Inte så mycket för vad tekniken kan göra, utan för att det omedelbart får oss att tänka på en Star Trek-figur, med lösa sladdar och kameralins där ögat ska sitta.

Steve Mann, till vänster i bild, ses som en pionjär inom bärbar teknik. Här står han tillsammans med ett antal forskare på M.I.T. 1996. Foto: Steve Mann

Men nu är något på att hända.

På digitalfestivalen South by Southwest, som pågår 10 till 19 mars i Austin, har man i flera år haft just den bärbara tekniken på agendan. En av årets snackisar var en smart jacka från Levi’s och Google som, till skillnad från det mesta vi sett på området tidigare, faktiskt ser ut som ett helt vanligt plagg.

Google och Levi’s tillkännagav samarbetet 2015, under namnet Project Jacquard, och efter två års testande av olika material har man fått fram en ledande tråd som smälter in i tyget obemärkt.

I vänster jackärm gömmer sig 15 invävda trådar som känner av tryck och rörelser och skickar signalerna vidare till telefen via bluetooth. Om någon ringer och du inte vill svara kan du stryka med handen neråt. Om du vill byta låt kan du gör du en fördefinerad handrörelse över tyget.

Foto: Levis/Google

– Det som slår en allra först när man sätter den på sig är att den sätter stil i första rummet. Om de flesta andra bärbara teknikprylarna handlar om hårdvara som imiterar modeaccessoarer så handlar den här om tyget, skriver Forbes som testat jackan.

Det enda som skvallrar om att att det handlar om en smart jacka är ett svart, löstagbart ärmuppslag som gömmer bluetooth-sändare och batteri.

Levi’s smarta Commuter Jacket skulle ha nått butiker i vår men har försenats till hösten. Prislappen väntas ligga på cirka 350 dollar.

Kreditföretaget Visa demonstrerade nån dag senare ett par solglasögon med ett inbyggd NFC-chip. Tanken är att du ska kunna betala i affären även om du glömt plånboken hemma soliga dagar. Allt du behöver göra är att ta dem av dig, lägga dem på NFC-yta, så är det klart.

Än så länge är solglasögonen på ett prototypstadie där företaget försöker känna av om det finns en efterfrågan på produkten.

Starten på något nytt?

Det allmänna surret på bloggar och nyhetssajter är att utbudet av bärbar teknik är på väg in i en ny fas där produkterna som når marknaden äntligen är tilltalande nog för konsumenter att ta till sig.

Foto: Snapchat

På tal om smarta glasögon så meddelade Snapchat nyligen att de nu gör sina glasögon Snapchat Spectable tillgängliga på nätet. Glasögonen, som låter användare spela in vad de ser och lägga ut på videoplattformen, var tidigare endast tillgängliga i utvalda butiker i USA.

Vid lanseringen i höstas köade folk för att få tag på ett par, de som inte lyckades kunde köpa bättre begagnade för tusentals kronor.

Google lade utvecklingen av Google Glass på is förra året, inte för att upplevelsen var undermålig, utan för att kunder dels inte vill gå runt med ett par glasögon som ser ut som en leksak, och dels för att vi helt enkelt inte behövde dem.

Projekt Jacquard har förmodligen större chans att lyckas eftersom det är är ett plagg med inbyggd teknik, inte teknik som maskerar sig som ett plagg, och signalen från Google är att den smarta jackan bara är början.

Wearable tech inget nytt

Det är lätt att tro att vi står inför någonting helt nytt, men faktum är att bärbar teknik gått hand i hand med status och mode under väldigt lång tid.

Konstnären Tommaso da Modena målade första tavlan av någon som bär glasögon. Foto: Wikipedia

Man skulle faktiskt kunna hävda att de första glasögonen, ett verktyg som togs fram för att förbättra vårt sätt att se på världen, är ett av historiens första exempel på wearable tech. Man tror att de första glasögonen uppfanns i Pisa runt 1286 men uppfinnarens identitet är höljt i dunkel. Första gången de nämndes i text var en anteckning 1289 av en man i familjen di Popozo:

"Jag är så påverkad av ålder att jag utan glasen, kallad ‘glasögon’, inte längre skulle kunna läsa eller skriva. De har nyligen uppfunnits för att underlätta för gamla människor vars syn har försämrats".

I dag ser vi på glasögon som en naturlig modeaccessoar.

Peter Henleins Bisamapfeluhr. Foto: Wikipedia

Den bärbara klockan är också ett exempel på ett tekniskt framsteg som förmodligen sågs som onödig en gång i tiden. Det första kända exemplet på en bärbar klocka tillverkades 1505 av tysken Peter Henlein.

Räkneringen. Foto: Chinaculture

I Kina finns exempel på räkne-ramar så små att de rymdes på en ring som kunde bäras runt fingret. Räkneringen härstammar förmodligen från 1800-talet och tillhörde en handelsman som ville ta jobbet med sig.

Smartklockans föregångare

Den första datorn som anses vara ”wearable” utvecklades av Edward Thorp, en professor i matematik och sannolikhetslära, när han ville bygga en minidator som kunde öka chanserna att vinna i roulette. Han testade datorn, en maskin inte större än ett cigarettpaket, med mycket goda resultat i Las Vegas 1961. Thorpe kallas ”The father of wearable computer”.

Foto: Flickr

Pulsar anses ha uppfunnit den allra första klockan med miniräknare 1972, en nymodighet som USA:s president Gerald Ford blev så förtjust i att han önskade sig en i julklapp 1974. Hans fru tyckte dock att prislappen på 4000 dollar var för hög.

Datortillverkaren Hewwlett-Packard släppte 1977 miniräknarklockan HP-01 med en åttasiffrig led-display i rött. Idag går de för mycket höga belopp på Ebay.

Marty McFly i "Tillbaka till framtiden" från 1985 bär en digitalklocka.

Miniräknarklockan blev riktigt het under 1980-talet. Sting bar en Casio J-100 på handleden på omslaget till "Wrapped around your finger” från 1983. Och Marty McFly sportade miniräknarklocka Casio CA-53 i Tillbaka till framtiden.

Teknik som livsstil

Sony Walkman är förvisso inget plagg men blev närmast en måste-accessoar under 1980-talet. Apple tog över stafettpinnen på 2000-talet då de vita hörlurarna blev ett säkert tecken på att du hade en ipod i fickan.

Apples Ipodannons från första halvan av 00-talet.

Wearable tech är med andra ord ingenting nytt. Apple väntas satsa stort på augmented reality, förstärkt verklighet, de kommande åren. Återstår att se om de kan göra samma sak med glasögonen som de gjorde med Apple Watch.

Powered by Labrador CMS