VARFÖR LEVER VI ENS

Vaknar, stirrar in i väggen, gråter, somnar om, vaknar, stirrar in i väggen, gråter somnar om. Vad gör vi här? Inte här i Stockholm. Inte i Sverige. Vad gör vi här? Här på jorden. På riktigt. Varför lever vi ens? Vad är meningen med livet? Vad är egentligen meningen med någonting? Varför söker vi efter kärlek? Vad är ens kärlek? Varför söker vi det där drömjobbet och varför är det ens drömjobbet? Varför ska vi tjäna pengar? Varför ska vi köpa nya kläder och äta god mat när andra människor inte ätit på flera dagar och går runt i sin farfars fars gamla skjorta som inte bara är fem storlekar för stor utan också smutsig och sönder. Vad. Är. Meningen. Varför lever vi ens? Det är bland de första dagarna solen och värmen har kommit till Sverige och som alla hundratals år tidigare blir hela Sveriges befolkning som kossor som släppts ut på sin äng efter en hel vinter instängda i en allt för liten lokal. Alla har gått från dunjackor till tunna linnen och bara ben på en dag. Gräset är fortfarande brunt efter snön som legat under vintern, men träden har börjat få blad och folk har börjat skratta igen. Samtidigt ligger jag, i en obäddad 90s säng och stirrar in i väggen mellan tårar och att jag somnar om igen. Mitt på ljusa dagen. Hela dagen. Samtidigt som jag inte alls vet varför dessa tankar och denna existensiella kris kom just idag, vet jag ändå ungefär vad det beror på (men det kommer i ett annat inlägg för att inte göra detta allt för långt) men ändå är det så konstigt hur denna ångest slår ner från klar himmel. Igår var jag ute och dansade, skrattade, umgicks med vänner precis som vanligt, exakt som alla andra svenskar som vaknat av att fåglar börjat kvittra och folk har börjat få hopp på livet igen.  Jag hade inte en enda tanke på varför vi befinner oss på denna planet och varför vi gör precis som vi gör. Varför vi lever och är så rädda för att dö. Men idag, idag är en helt ny dag, med helt nya tankar och ett helt annat mående. Detta inlägg vill jag skriva till alla med en ångest som tar över hela ens tankebanor och fysisk styrka. Jag vill skicka all styrka som går till alla med spöken i sitt huvud. Jag är inte alls kunnig inom psykisk ohälsa då jag få förunnat inte mått dåligt så ofta under min uppväxt. Men jag vill säga till er alla, ni är inte ensamma. Våga söka hjälp och Våga prata. Det kommer bli bättre!  Res mycket. Upptäck världen. Upptäck livet. Och försök bara leva. Leva ett liv värt att leva. Gör saker som få dig att skratta. Testa nya saker som får dig att lära. Omringa dig av människor som ger dig energi. Kicka ut de som bara tar krafter. Och Andas. Kom alltid ihåg att andas. Ta ett djupt andetag och försök leva ett liv värt att leva. För annars, varför lever vi ens? Bilder från Tokyo av Salem Indrias