Årets första, riktiga vårdag och här sitter jag och gnäller. Ovanligt.

När jag tänker på alla måsten i livet vill jag bara svepa in mig i täcket, gå ut på balkongen och tända en cigg. Jag vet inte om det är för att jag har slutat snusa eller om jag bara har ett ovanligt starkt behov av att ha saker i munnen, men jag tänker på cigg mer idag än vad jag gjorde för en månad sedan. Detta otillfredställande ciggsug kan säkerligen även bero på att jag är understimulerad. Jag känner mig understimulerad men har inte direkt ambitionen att göra någonting åt det. Det finns så många andra saker att oroa sig över och det är väl snarare dessa orosmoment som gör mig blockerad. Jag känner ibland att jag står och trampar i en grop som tyvärr inte kan liknas vid en startgrop. Kanske trampar jag upp det jordade golvet till min framtida lägenhet?

Dessutom är jag en sådan där ohälsosamt begrundande människa. Tidigare idag pratade jag med Sandra om filmvetenskap, genuskurser och socialantropologi. Det är inte för intet jag ser min käre fader framför mig när jag säger saker som: "Jaa... men man kan ju faktiskt inte läsa massa kurser för att det är kul i all evighet. Vad ska man göra sedan då?" Och så funderar jag runt ikring det ytterligare. Om hur allting ska gå. Typ åt helvete. För man kan ju inte ha kul hela tiden!!! Hur spännande vore livet då? Alltså, om jag hade sett den enkäten just innan jag föddes, typ "Vad väljer du? A) KUL hela livet! B) Mycket kul men också en del okul, variation förnöjer!", kan jag med all säkerhet säga att jag hade valt alternativ A. Fuck okul. Så jävla överskattat.

Nej, vet ni vad. Nu går jag ut på balkongen och drar några djupa halsbloss i hopp om en redig nikokick.