Kvinnorna i Husby.

Jag bor inte i Husby. Jag kan inte säga något om varför det som sker där sker, det vore förmätet av mig att göra anspråk på att kunna analysera situationen på ett meningsfullt sätt. Däremot har jag synpunkter på historieskrivningen kring kravallerna. Det som utlöste protesterna var att polisen för lite mer än en vecka sedan sköt ihjäl en 69-årig man. Ungdomsorganisationen Megafonen menar att det var en ren avrättning: "Hur kan ett team av SWAT-poliser gå in i en lägenhet mot en 69-årig man och döda honom?? Om vem som helst hade gjort det hade det varit ett mord, när polisen gör det 'har dom gjort sitt jobb'. Om det hade hänt mot Karl-Erik, 69år, i Kungsholmen hade det blivit skandal, nu kommer det bli another story about a mad man in the hood… Folk säger: 'han viftade ju kniv, vad skulle dom gjort?'. ENKELT: inte avrättat honom." Det är en sak jag inte fattar, och det är hur Megafonen kan glömma att polisen kallats till platsen för att mannen hotat folk med kniv, och att det i lägenheten med honom även fanns en kvinna som man var rädd skulle bli skadad? Hur har en så viktig pusselbit kunnat tappas bort på vägen? Tidningarna rapporterar om unga män som sticker bilar i brand, som vandaliserar affärer, som misshandlar poliser i protest mot dödsskjutningen. Fredrik Edin har skrivit intressant om våldet som metod: "Många har försökt förstå det – åtminstone vid en första anblick – meningslösa våldet i de fattiga förorterna. De till höger har förfärats, och ropat på hårdare tag och debatter om integration. De till vänster har förgäves letat manifest och politiska program. De har utan framgång försökt tolka upplopp, bilbränder, skolbränder och attacker mot samhällets officiella representanter som protester mot exkludering, fattigdom och segregation." Men, menar Fredrik Edin, i själva verket handlar kravaller om att människor vill göra sig hörda, att de vill få folk att lyssna som annars aldrig lyssnar. Jag bodde i Paris under upploppen 2005, när den alltid lika finkänslige president Nicolas Sarkozy hade kallat ungdomar i förorten för racaille, slödder. Jag kan inte minnas att jag såg andra än tonårskillar delta i våldet och förstörelsen. Det verkar vara samma sak i Husby nu. Var är tjejerna, undrar jag? Vad gör de? Vem lyssnar på dem? Det är som om kvinnorna i Husby inte finns.