Katrin Zytomierska och barnflickan.

"Jag önskar henne allt ont och jag kommer aldrig tillåta henne ett liv i Sverige." Så skriver bloggaren Katrin Zytomierska om sin barnflicka. Den unga barnflickan, M, kommer från en fattig familj på den polska landsbygden och har, enligt Katrin Zytomierska, "inte haft det lättaste livet precis". M har tagit väl hand om Katrin Zytomierskas lille son, och därför har Katrin Zytomierska verkligen tyckt mycket om henne. "Folk som 'kan' polska bönder", har visserligen sagt att hon måste vara hård mot barnflickan, men hon har inte velat lyssna på dem utan har skämt bort M med "glass, chips, godis, kakor, pizza". Denna hennes oerhörda godhet har stått henne dyrt: Under en resa i USA har nu barnflickan nämligen plötsligt rymt. Katrin Zytomierska är inte det minsta orolig över hur en ung polska utan vare sig arbetstillstånd eller pengar skall klara sig i ett stort främmande land. Istället skriver hon en bloggpost i syfte att förnedra M och förmedla att hon, denna rika svenska kvinna, kommer att göra allt som står i hennes makt för att förstöra M:s liv. När bloggsajten tar bort ett foto på M ihop med texten Wanted - Dead or Alive så publicerar Katrin Zytomierska en ny bild där hon monterat barnflickans huvud på en hundkropp. Det är så obehagligt. Ärligt talat, Katrin Zytomierska, tillåt mig att sätta dig i kontakt med verkligheten: Du menar dig ha varit alldeles kolossalt snäll mot M. Men det du beskriver i din text är inget annat än självklara delar av din plikt som värdmamma för en utländsk barnflicka. Au pair är franska och betyder ungefär jämlik med, och tanken är att au pairen, barnflickan, skall vara just en jämlik del av familjen. Hon skall få kost och logi gratis, och hon skall få följa med familjen på aktiviteter och resor. Hon skall inte arbeta mer än tjugofem timmar i veckan, och för det arbetet skall hon få betalt. Hon skall dessutom ges möjlighet att lära känna kulturen i det land hon bor. Du tror att du är över hövan generös som "hade planer på" att hjälpa henne till "städjobb och svenska eller engelskakurs", men faktum är att du enligt reglerna är skyldig att redan från början betala omfattande svensklektioner för henne. Du har alltså inte ens lyckats uppfylla minimikraven, ändå tror du dig ha behandlat henne långt bättre än du egentligen behöver. "Jag hoppas att hennes chef på kinakrogen tar tillbaka henne och att hon resten av sitt liv kommer att servera yakiniku för 1500 kronor i månaden", skriver du om M. "Jag önskar henne allt ont och jag kommer aldrig tillåta henne ett liv i Sverige. Hör jag att hon kommit till Sverige för jobb så kommer jag att sätta stopp för det. Jag har gjort det förr och jag gör det med lätthet igen." Vet du vad jag hoppas och önskar? Jag hoppas att din barnflicka inte råkar illa ut därborta i USA. Jag önskar henne lycka i livet och ett bra jobb som hon trivs med. Framför allt önskar jag innerligt att hon aldrig någonsin igen skall råka i klorna på personer som utnyttjar hennes fattigdom och utsatthet, som tror att de äger henne för att de har gett henne lite chips och kakor, och att de är i självklar rätt att krossa denna människa, som inte är stort mer än ett barn, om hon misshagar dem. Det är vad jag hoppas på och önskar för din barnflicka. Katrin Zytomierska.