Till photoshop-politikernas försvar

Igår bar det av till riksradion igen, Ametist Azordegan och jag pratade hårdrockande bönder, EU-valaffischer och Johan Palm i Styrelsen i P3 Populär. Jag fick upp ångan någonstans runt affischerna. Få saker är så irriterande som den antiphotoshoplobby som, anförd av den evige Paul Ronge, kryper fram så fort det vankas val i stugorna.

Resonemanget om att retuscherade bilder skulle tyda på bristande politisk kompass hos kandidaterna till EU-parlamentet är skevt på flera sätt. Dels är det inkonsekvent – som en kompis sa: "Har ni problem med att politiker sminkar sig också? Får de ha en fin frisyr? Eller klä sig i något som eventuellt antyder pondus och raffinemang?". Dels bottnar photoshopkritiken i en populistisk tankegång om att politiker "ska vara som alla andra", en idé lika typiskt jantesvensk som den är befängd.

En påminnelse, alltså: Politiker ska inte vara som alla andra. De ska vara bättre. Det är därför vi röstar på dem och inte på våra grannar. Det är därför vi låter dem bestämma över oss. Det är därför vi känner oss svikna av dem när de tar emot dubbla pensioner eller låter staten betala deras chokladkakor.

Det är också därför valaffischer visar idealiserade bilder våra politiker – för att understryka det faktum att de varken är eller ska förväntas vara som vi andra. Att kritisera photoshoppande av EU-parlamentariker är ungefär lika genomtänkt som att hävda att Barack Obama borde hållt sitt installationstal iförd basketshorts.