Nu är det boxtime

Så, tillbaka efter lång helg på diverse köpenhamnska kulturinstitutioner. Köpenhamn är en fin stad att kultura i, särskilt om man gillar oberoende män som gör oberoende film. Jag mötte – bokstavligt/metafysiskt – två av dem.

Man ett: Jörgen Leth. Ökänd i Danmark och halva Europa efter "Skandalen". Men En vårdag i helvetet, Den omöjliga timmen och Stjärnor och vattenbärare är tre fenomenalt vackra och poetiska dokumentärer om cykling. Och 66 scener från Amerika har den där klassiska sekvensen där Andy Warhol äter en hamburgare.

Danska filminstutet har gett ut tre dvdboxar med Leths dokumentärfilmer. Den fjärde, med spelfilmerna Utrikeskorrespondenten och Traberg, har just kommit. "'Utrikeskorrespondenten' är en manlig film om en journalist som letar efter en historia som inte finns, dricker sprit och knullar – både dominikanska och danska kvinnor. Absolut något för dig", som en god vän sa.

Utrikeskorren själv i lördags eftermiddag, smygfotograferad av mig (bakom en bil något kvarter från fashionbutiken Storm):

Hans fint formgivna boxar:

Man två: Kenneth Anger. Ökänd i Hollywood sedan han 1947 iscensatte och filmade en homosexuell gruppvåldtäkt – och dessutom lyckades få filmen i fråga, Fireworks, distribuerad. Numera även ökänd som skandalös författare till Hollywood Babylon-böckerna.

Jag drar inte hela historien om Kenneth Anger här, mest för att jag egentligen inte har någon koll på den (läs en gammal Observerartikel istället). Men Anger är i allafall en av de där filmfigurerna som närmast religiöst värnat sitt oberoende, djupt egensinniga ego – och följaktligen en sådan som ingen normalt funtad människa någonsin hört talas om. Att han ändå har en plats i popkulturhistorien beror på att han så tydligt influerat andra filmskapare, folk som Martin Scorsese, Gus van Sant och David Lynch.

Numera är Kenneth Anger 82 och har deklarerat att han ska dö i prostatacancer innan året är över. Lördagens helkväll med honom på Statens museum för konst var fullsmockad. Han gjorde entré i vitsig hockeytröja, läderbyxor, övertydligt färgat hår och ett ansikte så botoxat att det kunnat försörja en mindre kemifabrik. För någon som bara har månader kvar att leva såg han oförskämt pigg ut. Informatörer bakom kulisserna gjorde gällande att han går på en dagsdos av tre gram kokain, kanske hade något med saken att göra. Hur som helst fint att se Kenneth Angers filmer på stor duk – fler lördagar borde avrundas med lite homoerotik, humoristiska hallucinationer och hårt estetiserat bikermode. Dvdboxar här.