J Wirfält
Klassiska citat
Min semester började vid lunch igår. En sak som jag ska göra är att läsa svenska klassiker. Jag har tänkt på det länge, men under ett samtal med några vänner nyligen blev känslan akut: min obildning när det gäller delar av den svenska 1900-talslitteraturen är bara pinsam. De kommande två veckorna tänkte jag därför plöja Gun-Britt Sandströms Maken, Stig Larssons Nyår, Sara Lidmans Bära mistel och, eftersom jag inte gjorde det när jag gick i högstadiet, Bränt barn.
Första avverkade bok är Harry Martinsons Nässlorna blomma. Harry skriver som ni vet väldigt vackert. Dessutom, visar det sig, satt han inte bara där på 30-talet och skrev av sig sin uppväxt som sockenbarn. Han nedtecknade popkulturella profetior också: "Skägg var inte gubbsak på den tiden. Många som man gott kunde kalla yngligar hade långa underliga skägg".
För lite mer än en månad skulle jag cykla till Långholmen och bada. Jag kom aldrig fram, strax nedanför Fridhemsplan frontalkrockade jag nämligen med en BMW. Jag kom undan med skrubbsår. Läs mer
Innan han åkte till Arlanda igår eftermiddag drog Rodeos chefredaktör på sig den här, tja, ponchon. Jag ser gesten som symbolisk: låt de kommande två dygnen bli lika fria och gränslösa som en modeman på väg till Milano i ett färgsprakande tygstycke från Henrik Vibskov. Läs mer
Det senaste dygnet har jag uteslutande lyssnat på Dungens nya skiva 4. Samtidigt har jag tänkt på Hedi Slimane (som fotograferat håret ovanför, mer sånt i hans underbara dagbok). Läs mer
På inrådan av min lunchdate Björn af Kleen bloggar jag härmed en bröllopsannons jag saxade ur söndagens Svenska dagbladet. "Vilken härlig dag". Läs mer
Wilco och Fleet Foxes turnerar längs den amerikanska nordvästkusten, hamnar i Spokane, gör gemensam cover av I Shall Be Released. Det är jättefint. Men också någon nyans av jobbigt? Läs mer
"Det är människor i ständig rörelse. Ett land av resenärer", skrev jag om min gamla vän Amerika i Expressen i somras, apropå 50-årsutgåvan av Robert Franks klassiska fotobok The Americans. Läs mer
1. Att de kritar tyget för att markera var det ska klippas. 2. Att de säger att en kortning av en rockärm "nog tar en vecka" och ringer tillbaka mindre än två dygn senare och meddelar att arbetet är utfört. Läs mer
Bratsen är tillbaka på Laroy och sommaren alltså officiellt över. Mind on the Run vårdar minnena av öltältet med en avslutningsfest i Gobbarummet Spy bar ikväll. Kul om du kommer! Läs mer
Videon ovan, T-Babys It's So Cold in the D, har tydligen gömt sig på YouTube sedan i våras. Byron Crawford bloggade den i förra veckan, nu gör den länkrundan världen över. Läs mer
Jag fick förresten ett meddelande från min gode vän galleristen idag. "Det är trendigt att ha tid igen!" stod det, och så skickade han med bilden ovan. Antar att han ville att jag skulle nämna att utställningen Faxination öppnar på Loyal imorgon klockan 18. Läs mer
Jag när en idé om att man tänker klarare när man flyger – någonting händer där mellan kabintryck och oändligheten utanför fönstret. Det är väl bara som jag fått för mig, men hur som helst gäller det omvända: man tänker inte särskilt klart medan man väntar på att flyga. Läs mer
Okej, det blev ingen Virtanen-fight på Bonnierfesten på Djurgården. Däremot snappade jag upp en del uttryck som tydligen förekommer i tv-sammanhang. Som att "ha G". Och att "chilla" då. Annars var det här kvällens samtalsämnen: - Räkröran. Läs mer
Läs hans negerrecension av Tropic Thunder hos New York Magazine. När David Edelstein normalbriljerar är varje stycke han skriver en blandning av klara tankegångar, subtilt ironiska provokationer och stor humor – då är han en av de finaste filmkritikerna på planeten. Läs mer
Alltså Adbusters antihipster-artikel. De senaste veckorna har folk frågat mig varför jag inte skrivit något svar på den. Jag brukar, helt icke-självironiskt, säga: "Det har jag redan gjort. Läs mer
I lördags hade filmvännerna från Falkenberg något av ett trailerbattle i takvåning på Kocksgatan: Jesper Ganslandts (och Martin Degrells) Filmen jag inte pratar om längre mot Kristian Bengtssons, Henrik Hellströms och Fredrik Wenzels än så länge obetitlade Broder Daniel-projekt. Läs mer
Ställd till Fredrik Strage: Hur många gånger har du sett The Dark Knight? – Tre. Läs mer
Mad Mens första säsong var som bäst när skaparen Matthew Weiner lät det tidiga amerikanska 60-talets villaångest personifieras i Betty Draper, reklammakaren Dons blonda, blåögda och på ytan perfekta hemmafru. Läs mer
Ursäkta de senaste dagarnas radiotystnad, men jag har varit iväg med några kompisar – Marcus, Wenzel, Adamsky – som filmar en cowboy. Eftersom jag hjälpte till att fixa kläder till inspelningen fick jag följa med. Läs mer
Kommentarer
Jag har då aldrig hört någon prata så vackert som honom, lite som 2000-talets bok.
Han snackar i prosa, lyrik, rim, limmrick o allt vad det heter. Kanske bättre än att läsa dom gamla klassikerna om du frågar mig.
(kanske för att han är lite som en NYC-thug i en pizzeria, fast en svensk version på PA.(du vet rappar fram beställningarna) Inte nog för att han klär sig o ser ut som Chet Baker, han snackar av alla o jag menar ALLA byxorna utan att ens tänka...
Men framför allt har den fått mig att förstå lite bättre varför kulturmänniskor som pluggade på 60- och 70-talet ofta är så buttra. Att prata känslor på den tiden verkar framför allt ha handlat om att bäst kunna referera Kierkegaards filosofi (Maken-makarnas favorite past-time).
De kan inte haft det lätt.
Skriv kommentar