It's like Jesus, you want to be with him

Ärligt talat jag kan ingenting. fattar ingenting. Så jag tänkte att jag  ska närma mig språket genom poesi, det är min enda utväg, jag pratar redan fu**ed, som en Jonas Hassen Khemiri i Paris.

Så i lördags kom jag till en bokhandel, där  var jag väldigt länge.  Till slut köpte jag två diktböcker.  

Appolinaire - en nyutgåva som heter Alcools (alkoholer)

och super ny poesi som heter IMPERATIF, den senare boken kom bara ut i ett  x antal exemplar, som en litografi.  poesi om gare du nord,  och experimentiellt shit fast fint.  härligt.

1) Först förskte jag på en jämställd nivå gå i skola och lära mig. Men det var som att sitta i en  nedsläckt teatersal: nånting skedde  där i mörkret på scenen och bara ibland drogs ridån för och då  sippra det ut lite  ljus, ett oui, ett merci. Sen i ett sorl av ord, i dunkel sagda,  totalt ourskiljiga, stängdes den lilla glipan igen. disch. Ridå. Mörker. Skyddsrum. Jag lämnade biosalongen. INNNAN FILMEN VAR SLUT.

2) Sen försökte jag lära mig språket genom att vara som ett barn,  ta det underifrån, läsa på skyltar . *le*.    Men det blev enahanda och auktoritärt.

3)  Nu tänkte jag att en surrealist ska få hålla mig i handen och jag leds av en död Apollinaire.

Appolinare, appolnaire, jag vill ej va till besvär. Kram.

PSx2

* lagt märke till att det finns ovanligt många blinda i Paris, bra betyg.

* älskar verkligen att vara vegetarian. Upplever en andra vår.