Angående debatten om min blog

Först och främst, En blog är till för att man ska kunna skriva vad man tycker och känner.
Jag tvingar ingen att läsa min blog eller att hålla med mig.
Som nu, Linna Johansson.
Fattar mig inte på henne.
Hon säger ju samtidigt att hon läst den sen dag 1 och refererar till mina första inlägg.
Om du tycker min blog inte är bra, läs den inte!!!!

Många har åsikter om att jag skriver öppet om vårdnadstvisten jag genomgår just nu.
En sak måste jag klargöra för er.

Jag har ALDRIG någonsin sagt till min dotter vad jag tycker om hennes mamma.
Jag har ALDRIG tagit ett ont ord i munnen om henne framför min dotter.
Jag har till och med när jag vägrats min dotter ljugit för henne och sagt att jag måste jobba, eller har spelning etc.

Denna blog är det enda forumet som jag tar ut mina känslor på.
Detta är ett ställe där jag skriver av mig och berättar om vad jag genomgår.
Jag tycker inte det är nått fel.
Min dotter har till och med ifrågasatt mina "lögner".
Hon fattar mer än vad man tror.

Min sanning kanske gör så ont hos folk att den är svår att acceptera.

Men jag kommer fortsätta skriva och låta folk få sanningen.

Rätten som manlig förälder i detta ämne är obefintlig och det behöver folk få veta.
Sen att nåra feminister sitter och blir arga för att "kvinnan" inte får säga sitt så bryr jag mig inte.
Ge en blog åt henne då och låt folk få hennes sida av historien.

Men en sak är säker, jag har varit helt drogfri nu ett bra tag, slutat festa och tar hand om min familj (som i veckan blir utökad) på ett helt perfekt sätt. Jag är en bra pappa och lever för min familj.

Jag kommer att kämpa tills jag dör för att låta min dotter bli en del av den familj som jag försöker ta hand om.
Jag är hennes pappa och kräver att samhället accepterar det.
Jag är inte ute efter att ta min dotter från hennes mamma.
Även om jag tycker att hon är en rätt dålig mamma så vill jag att min dotter ska ha sin mamma exakt lika mycket som sin pappa.
Ett barn har rätt till sina föräldrar exakt lika mycket.

Jag vill bara att hon ska få vara en del av vår familj.
Jag har varit en knarkare och en dålig förälder. Men det var över 4 år sen nu.
Idag så är det min bakgrund som gör att jag nekas att ta ansvar för min dotter.
Det är fel.

Jag har inte sett min dotter nu på snart 4 månader.
Jag lämnar urin prov (negativa) en gång i veckan.
Jag tar hand om min son varje dag, tränar han i fotboll, åker en halvtimme varje morgon och lämnar han i skolan, hämtar han varje dag, lagar mat, umgås, läser godnatt sagor och ger han en trygg tillvaro med mycket kärlek.
Säg mig, varför ska inte min dotter ha rätt till samma sak???

Det är vad detta handlar om.
Hennes rättigheter.

Dom existerar inte idag.
Och denna blog ger kanske lite ljus för framtiden så våra barn nån gång kan få sina rättigheter.
Det är målet.

Jag pratar inte bara för mig själv utan för alla pappor som genomgår detta.

Vi är väldigt många tyvärr.

Jag har inget emot feminister men jämställdhet är för 2 parter i alla ämnen.
Inte bara i dom som känns relevanta för kvinnan.

Jag älskar kvinnan och det är därför jag kämpar.

Min dotter är ju också en kvinna.
Men tyvärr så fråntas hennes rättigheter.

Man kan ju fråga sig vart jämställdheten är mellan min son och min dotter..........
Den existerar inte och det är jag som får torka min son´s tårar.
Min tjej får torka mina tårar och det fortsätter så här tills den dagen jag får rätten till att ta bort min dotter´s tårar.

Men jag ger inte upp.
Aldrig.

Jag är pappa och detta är nått jag bara måste göra.

Så tills vi ses:



God natt Rebecca, vart du än är.

Pappa.