Just nu är jag i Berlin. På filmfestival. Om en stund ska jag gå och se en film om amerikanska armén och irak. Igår såg jag en amerikansk dokumentär om ett hårdrocksband i Irak. Jag är enkelspårig. Jag ser bara filmer om Irak och bögar. Drömmen skulle förstås vara en film som handlade om både och.
Nu håller jag på att fyrsa fingrarna av mig här på sony centers gård. dags att stålla sig och köa. en mer fullständig festivalrapport kommer inom kort.
Kanske är det bara det att jag inte varit ute på stan på sistone. att jag mest jobbat och sovit de senaste veckorna.. Kanske är det därför som det blev en sådan chock för mig att vara med på gaygalan. För det känns som en av de mest bisarra kvällarna i mitt liv.
Det började med bordsplaceringen. Vi läsningsnominerade Bögjävlar placerades tillsammans med gänget från den gamla såpan Varuhuset. Stefan fick Christina Schollin till bordet. Samtidigt satt jag rygg i rygg med hela Let´s dance-gänget, med Susanne Lanefeldt i centrum. Och precis framför oss satt Filippa Reinfeldt och glittrade i en grön topp.
Sen bara fortsatte det. I samma stil. Bindan, Lindarwskan, Bromé - hela gay-a-listan helt enkelt. Vilket bara toppades med att ingen. jag menar ingen, applåderade när vi nominerades. Ett fullsatt Cirkus har aldrig varit så tyst.
Sen har det fortsatt i samma stil. När jag var ute och åt med radions kulturredaktion, så kom Otto Sjöberg och satte sig vid bordet intill. När han rökte stod han och stirrade på oss genom fönstret, en meter bort, som om han trodde att han stod vid ett envägsglas.
Och igår när jag hade någon sorts möte på Torget, visade de hela gaygalan där. På storbild. Det kunde man förstå. Men när Jonas Gardell (pristagare) och Pia Johansson (konferencier) kom instörtande på stället mitt under galan blev det konstigt. Dubbla upplagor. Man ville inget annat än gå hem och gråta sig till sömns. Så det gjorde jag. Nu har jg precis spelat in ett avsnitt av programmet Kino som går ikväll 18.15. Lyssna på det. Imorgon åker jag till filmfestivalen i Berlin.
