Med en marsipangris i högsta hugg

Brukar du läsa runor? Det är artiklar som skrivs när någon bemärkt människa avlidit. Sverige har inte samma klass som de engelska tidningarna där man kan ägna timmar åt att läsa runor. Bäst i klassen är Daily Telegraph. De skriver långa faktaspäckade litterära runor. De är som små noveller.
Iband kan man hitta något liknande i svenska tidningar.
Ett exempel är runan över greven Gustaf Lewenhaupt, omskriven i söndags i Svenska Dagbladet. Man får en intressant inblick i ett liv som tycks ha varit kul att leva dygnet runt.
”Minnen av seglingar i Bohuslän och Ornö, skärgårdsliv på Sveriges båda kuster. Gustaf L. kastade sig även in i näringslivet.”
Det låter som han hoppade i land på en brygga. Där låg näringslivet och väntade.
Bäst var han på relationer…”Det var en stor dag för oss alla när Hedengrens bokhandel i Stockholm ägnade ett helt fönster åt hans nya bok. Gustaf hade blivit författare. Fantastiskt!”
Business Behaviour hette boken.
”I privatlivet var Gustaf en stor tillgång.”
Här talas om ordenssällskap, jaktlag, släktföreningen.
”I fest som vardag var Gustaf en centralgestalt.”
”…snapsvisor vid många vickningar…”
Men bäst tyckte Gustaf om julen. ”Helst med en marsipangris i högsta hugg tillsammans med 13 kusiner och övrig familj på Geddeholm utanför Västerås.”
Tydligen hade han stått där med marsipangris mer än halva sitt liv.
Sorgligt nog blev han sjuk och dog.
Hur många såna briljanta sällskapsmänniskor känner ni? De är på utdöede, tyvärr.
Det blir aldrig mer som på Gustafs dagar.