Nytt ord: Nysingel.
Träffade en fotograf häromdan som sa: Jag är ny-singel.
Smaka på det.
Inga förklaringar behövs. Inget låntråkigt "du förstår Axel och jag har separerat och nu bor jag kvar men han bor där ibland och letar nåt eget och det är typ jättejobbigt..."
Allt pladder faller bort.
Vill gärna hitta på ett eget analogt ord:
Gamsingel. Det vill säga – separerad sedan en längre tid. Kanske måste det heta gammal-singel.
För det har inget med otäcka fåglar att göra. Kanske kan man stava så här: Gamm-singel.
Ingen ska tvingad bre ut hela sitt privatliv mot sin vilja. Ett kort, kärnfullt svar och sen raskt över till nästa ämne. Föreslår: I somras blev jag biten av en fästing.
Ta upp fästingar så klarar du dig från att berätta om saker och ting som ingen har med att göra.
Vad tycks?
Vart tog gamla fru Olsson vägen? Jag är intresserad av gamla fru Berglund, gamla fru Stenmarck. Filmfolket har pluggat in alla Ingmar Bergmans fruar och frillor. Dessa kvinnor som inspirerade Den Store till nya filmer.
Nu läser jag om en barnboksförfattare som fyllt jämna, höga år. Hur gör man för att skriva barnböcker när man blir gammal.
Regel 1: Se till att du är man.
Regel 2: Sparka ut gamla fru Johansson.
Regel 3: Skaffa en vacker UNG fertil kvinna och se till att föder snarast möjligt.
Om en manlig barnboksförfattare följer dessa regler så ligger det snart en liten baby där och jollrar. Dom växer snabbt.
Och barnboksförfattaren blir som ny. Ny tjej, ny unge. Inspirationen flödar. Bokförlaget bjuder på tårta.
Så var det gamla fru Johansson. Vem minns henne? De vuxna barnen hon fick med Johansson en gång när de var unga. En ung familj.
Fru Johansson vill inte ligga någon till last och de vuxna barnen är så stressade. Själv har hon fått lite ont i höften. Inget att bry sig om. Det går säkert över.
Jag har testat Sono på Ölandsgatan ett 20-tal gånger. Det är hemtrevligt. Och av hög kvalitet. Anspråkslös lokal. Det mesta kostar nog kring 75 kronor. Man får en mugg varmt te. Du kan ta med maten eller äta på restaurangen.
Special: Till stor sashimi serveras märkligt nog stora bitar färsk avocado. Dem kan man få i en liten ask och ta med sig hem och bre på mackorna till frukost.
Vin finnes och om man beställer ett glas till så får man självklart ett nytt glas.
Special 2: Japansk söndagsbrunch kl 12-16. Kostar 140 kr. Varierad matsedel med Gyoza, Udon, Yakisoba.
Det är skönt att äta i en varm och vänlig miljö.
Mitt tips: Sono överlever konjunkturen berg- och dalbaneresa.
Nära Skanstulls t-bana. Om du vill göra en resa.
Gammal möglig svenska:
Facktidskriften Akademikern (nr 7) berättar på sitt omslag att Arbetsförmedlingen fått en ny chef. Hon är "redo att leverera".
Vaddå? Myresjöhus?
Ovanför står rubriken Littorins hårding.
Så arbetsförmedlingen leds från och med nu av en gammal furir. Giv akt, alla arbetslösa! Höger om! På axel gevär! Jonsson. knäpp knappen. Persson: du får kasernförbud. Oborstade marschkängor.
Den gamla furiren som nu för befälet heter Svankvist. Tyvärr. Det finns gamla soldatnamn som skulle vara mer passande: Hård, är mitt förslag.
Obegriplig svenska:
Akademikern skriver: "Ett förslag som nu diskuteras är sänkta bidrag för de inte flyttar."
Nummer 7 i år. Hur vore det om personalen på Akademikern sänkta bidrag flyttar? Försöka flyttar leverera sänke. Tentera om sänkt flyttar.
Nej, det blir inte en rad om fetter i dessa små stycken.
Platt mage? Inte ett ord. Har du träffat någon med platt mage? Hur kul var det? Ifall du mött en man med tvättbräde på magen – du vet vad jag menar – har du lagt benen på ryggen och sprungit därifrån? Det har jag.
Undvik grönt te. Det smakar ingenting.
Oj, det var mycket goda råd om att inte göra någonting. Ingenting som tidningarna öser över dig. För att du ska bli självcentrerad.
En sån där jag jag jag-person. Titta på mig!
Gå i stället till ett antikvariat och köp en sångbok som du hade som liten. Gå hem och sjung de sånger du kommer ihåg.
Baka lite bullar, sjung och din egen fantasi blommar upp och alla råd om vad du måste göra för att bli en populär person försvinner.
Inget fel i att rensa sitt inre. Fantasin sköljer bort kalkavlagringarna i hjärnan. Vindrutetorkarna börjar äntligen fungera. Och du kan se klart.
Det blir inget lycka till här. Utan bara: gör som du vill.
Högsta betyg för bästa tv-krönikan går till Leif Schulman på Se&Hör. Schulman har tänkt över den överdrivna bevakningen av USA-valet och skriver:
”I USA stundar presidentvalet, om nu någon mot förmodan missat det. TV4:s bevakning blir förstås kanalens mest omfattande någonsin. De har redan nu Göran Rosenberg och Bertil Karlefors på plats och under valvakan i november sänd hela (!) ”Nyhetsmorgon” direkt från Washington. Här hemma byggs dessutom en egen studio där Petra Nordlund ska leda alla tiders valvaka.”
Man tar sig för pannan. Storhetsvansinne. Dags att kalla Sverige 'lilla USA' ?
Schulman funderar i samma banor:
”Har någon under resans gång frågat sig om svenska folkets intresse för USA är lika stort som nyhetsfolkets?”
En bra fråga. Nyhetsfolket är en särskild stam som lever på sin ohyggliga svada. De får betalt per ord. Det har ni anat, eller hur. Jag kan nästan bekräfta detta.
Brukar du läsa runor? Det är artiklar som skrivs när någon bemärkt människa avlidit. Sverige har inte samma klass som de engelska tidningarna där man kan ägna timmar åt att läsa runor. Bäst i klassen är Daily Telegraph. De skriver långa faktaspäckade litterära runor. De är som små noveller.
Iband kan man hitta något liknande i svenska tidningar.
Ett exempel är runan över greven Gustaf Lewenhaupt, omskriven i söndags i Svenska Dagbladet. Man får en intressant inblick i ett liv som tycks ha varit kul att leva dygnet runt.
”Minnen av seglingar i Bohuslän och Ornö, skärgårdsliv på Sveriges båda kuster. Gustaf L. kastade sig även in i näringslivet.”
Det låter som han hoppade i land på en brygga. Där låg näringslivet och väntade.
Bäst var han på relationer…”Det var en stor dag för oss alla när Hedengrens bokhandel i Stockholm ägnade ett helt fönster åt hans nya bok. Gustaf hade blivit författare. Fantastiskt!”
Business Behaviour hette boken.
”I privatlivet var Gustaf en stor tillgång.”
Här talas om ordenssällskap, jaktlag, släktföreningen.
”I fest som vardag var Gustaf en centralgestalt.”
”…snapsvisor vid många vickningar…”
Men bäst tyckte Gustaf om julen. ”Helst med en marsipangris i högsta hugg tillsammans med 13 kusiner och övrig familj på Geddeholm utanför Västerås.”
Tydligen hade han stått där med marsipangris mer än halva sitt liv.
Sorgligt nog blev han sjuk och dog.
Hur många såna briljanta sällskapsmänniskor känner ni? De är på utdöede, tyvärr.
Det blir aldrig mer som på Gustafs dagar.
Vet ni en sak? Att Ekebyhovs slott är kulturcentrum på Ekerö. I söndags var det 25-årsjubileum och deras majestäter behagade närvara vid firandet. Kungen och drottningen. Partytält, musik, våfflor. Festligt och kungligt. Men folkligt? Nja.
Tronföljaren fick stanna kvar på Drottningholms slott och skaka sina gyllene galler. Även hon och herr Westling är skrivna i Drottningholm.
På såna där tillställningar är det alltid bra att stanna till sist. För att iaktta slavarnas situation. Jag räknade till ett 20-tal väktare. Av dem flera kvinnor, på vilkas lott det föll att på axlarna bära in bord, gjutna i järn.
Det är den typen av börda som knäcker ryggen på vem som helst. Varför i Herrans namn måste de ha så eleganta bord och stolar, när det finns lätta plastbord? Varenda campare vet vad jag menar.
När kungaparet körts iväg samlades en del hovnarrar i slottshallen och prisade varann och omtalade hur lyckat allt varit. Sen fick man se särskild personal bära ut den enorma blomsterbukett som drottningen förärats.Jag antar att den skulle till ett barnsjukhus.
Betydligt mysigare var det på biblioteket i Ekerö centrum där en verklig svampexpert examinerade våra svampkorgar. En hel sal var fylld av svampar. Det var lärorikt. Det var dessutom rörande att se och höra svampexpertens oerhörda glädje och tacksamhet när man hittat en extra farlig och OVANLIG svamp. Vill ni göra en svampexpert lycklig – kom inte bara med Karl Johan och kantareller utan ta med er mystiska citronkremlor och eldsoppar. Svampar man kan dö av. Ge dem till en svampexpert och ni blir lovordad så att det räcker för den dagen.
Se Ekerö och sedan dö, möt våren i.... valfritt.
Angående koftor: Varning. Det har kommit ut gråa damkoftor i handeln. Maskinstickade. De är avsedda för större knähundar som fryser på vintern. Undvik att ta på er en sådan om ni inte önskar se ut som en fårhund. Med tonvikt på får.
Krogvarning. Dödskalle. Vi gick till Skrapan eller vad den heter på Götgatan. 25 trappor upp med en rakethiss. När de fick syn på oss skyndade de sig att flytta ett bord så att vi fick sitta mitt på golvet. Inte vid det lilla bordet för två alldeles vid fönstret.
Så går det om två kvinnor går på kroget. Då får man sämsta bordet.
Sen langar de fram piggvar med nån soppa till. Pris 385 kronor. Piggvaren var halvrå.
Men vi hade hittat ett vin som kostade 505 kronor. Billigast. För att få fram denna för oss fattbara siffra kallade vi på sommeliern, det vill säga vinkyparen.
En hurtig kille utan kedja runt halsen. Jaha, hur var det här då. Nä, men han visste inte hur det gått i matchen mellan Sverige och Ungern.
Det var starkt. Vi hade hittat ett vin för 535 och förklarade för den äppelkäcke mannen att vi var fattiga artister.
Han letade då fram vinet för 505 kronor.
Ni gör klokt i att inte gå dit. Och himlen därtill. Nåt sånt urfånigt heter den där krogen.
Snålt! Innan maten kom in fick vi en korg med torra små brödbitar samt lite smör. Det var allt. Ingen liten matapéritif.
Vi tog in var sitt glas champagne.
Det hjälpte inte. Inte en enda liten skål med hors d´oeuvres.
Servitrisen var blond och log hela tiden.
Publiken såg ut som den varit på innebandy. Bara karlar. De flesta i utanpåskjorta eller rutig tröja.
Jag försökte fråga vad det var för några, men något svar gavs ej.
Jag beställde ett glas rödvin till. Då kommer servitrisen fram med en flaska och häller vinet i mitt rödvinsglas.
– Förlåt, sa jag. Men det ska vara nya glas.
– Jag tänkte att eftersom det var samma vin... hon log sitt bländande leende.
Det gick inte hem.
– Du, sa jag. Jag ska berätta det här för Erik.
Då gick hon och hämtade nya glas.
När hon kom tillbaka frågade jag varför vi inte fått det lilla fina bordet vid fönstret.
– Det var beställt, sa hon. Men de dök aldrig upp.
– Då kunde du har flyttat oss dit.
– Men det var beställt, sa servitrisen.
Vill betona att både jag och Claire varit på krogen förr. Många gånger. Dagen innan hade jag varit på Eriks Gondolen där precis allt var perfekt in i minsta detalj.
Om ni ska besöka denna nya krog på 25:e våningen så behöver ni inte ta något bord. Ni kan bara gå in och titta på utsikten och ta hissen ner till gatuplanet. Hela söder är fullt av bra krogar.
Det har de inte tänkt på på "Och himlen därtill".
Claire och jag enades om att krogen var sämre än pjäsen.
Nästa »
