Death To Feelers.

 En annan slutsats jag kommit fram till under spelperioden; 

Det handlar inte om hur framgångsrik eller snygg man är när man åldras, allt som blir kvar är ens humor och godhet. Mina äldre kollegor är odiskuterbra och jättekonkreta bevis.

Just det, ett sista försvarstal för skådespelare; de kan verka obnoxious och självupptagna men om de väl bestämmer sig för att lyssna på någon är de mer lyhörda än vilken psykoanalytiker som helst. Iaf bra skådespelare, för bra skådespelare definieras utifrån sin känslighet.

För att avsluta hela det här Hamletmarathonet; Matt Haig har skrivit en ljuvlig liten bok som heter Dead Fathers Club. Den handlar om Philip, 9, vars pappa dör i en bilolycka medan mamman kort därefter bestämmer sig för att gifta om sig med Uncle Alan. Pappans vålnad ber Philip döda Uncle Alan för att slippa evig oro. En av de snyggaste tjejerna i skolan, Leah, blir ihop med Philip. Hennes bror Dane,16, är en stenhård casual med ciggen mellan tummen och pekfingret och bra på att slåss. Deras pappa Mr. Fairview pratar väldigt mycket om Gud. Philip stjäl cyanid från skolans kemilabb och tänder på Uncle Alans garage men råkar istället döda Mr. Fairview. Leah bestämmer sig för att hoppa från en bro rakt ner i River Trent.

Resten får ni lista ut själva. Gissa tre gånger vilken pjäs den är baserad på.

Dead Fathers Club är bland det mest hoppingivande jag läst eftersom den handlar om att man själv kan styra sitt öde bara man bestämmer sig för det. Pampigt värre.

Hamlet.

Laertes.

Ofelia.

Colette.

Polonius.