After the Curtain.

Radio är ett fantastiskt medium. Det är intimt och nära och jättepersonligt. Särskilt när man pratar med intelligenta människor som har koll på små franska kortfilmer OCH kan uttala dem. Älskar uppriktig, bra journalistik.

I kontrollrummet stod även en klass gymnasister, de var typ på skolutflykt. De vågade inte ta bild på mig så de skickade in teknikern med en kamera. Gulliga. Men oj vad osunt det är att ge för många intervjuer, det är inte nyttigt att ens person sväller till tredubbel storlek. I vanliga livet är det aldrig bara en som frågar och lyssnar medan den andre bara pratar. Samtal ska vara en växelverkan.

Det är bråda tider i vårt Hamletmarathon, jag är helt slut, så många nyheter och så mycket kvar att göra. Jag har lovat Carl Kjellgren att det vi säger under repen ska stanna där men ibland säger han så gulliga saker att han får skylla sig själv om jag citerar honom. Jag vet att jag är en gubbe som gillar ordvitsar men nu får ni ändå höra en;

det var en gång en en serbisk lärare i scenframställning som skulle förklara att man måste kunna skilja på saker och ting genom en exemplifiering av en psalm från Gamla Testamentet.

"Du förstår, (tjock, perfekt imiterad serbisk brytning) du måste göra skillnad mellan det här och det här. Som i bibeln; Här ligger jorden, här ligger himlen."

Psalmen går såhär; härlig är jorden, härlig är himlen. Jag älskar såna skämt.

Vi hade även besök från en morgontidning idag med en typisk kulturdelsfotograf som ville visa den råa, ostylade verkligheten. Jag var tvungen att retas lite, svenskar fattar aldrig att det finns ett egenvärde i skönhet. Det är väl därför så få gillar svensk film, den erbjuder så sällan en förhöjd, magisk verklighet, bara diskbänksvardag. Kolla på vår rationella arkitektur också! Jag saknar alla gräddbakelseliknande monument. Men i Rom regnar det. I Stockholm verkar det som solskenet aldrig ska ta slut.