Alexandra Dahlström
En annan slutsats jag kommit fram till under spelperioden;
Det handlar inte om hur framgångsrik eller snygg man är när man åldras, allt som blir kvar är ens humor och godhet. Mina äldre kollegor är odiskuterbra och jättekonkreta bevis.
Just det, ett sista försvarstal för skådespelare; de kan verka obnoxious och självupptagna men om de väl bestämmer sig för att lyssna på någon är de mer lyhörda än vilken psykoanalytiker som helst. Iaf bra skådespelare, för bra skådespelare definieras utifrån sin känslighet.
För att avsluta hela det här Hamletmarathonet; Matt Haig har skrivit en ljuvlig liten bok som heter Dead Fathers Club. Den handlar om Philip, 9, vars pappa dör i en bilolycka medan mamman kort därefter bestämmer sig för att gifta om sig med Uncle Alan. Pappans vålnad ber Philip döda Uncle Alan för att slippa evig oro. En av de snyggaste tjejerna i skolan, Leah, blir ihop med Philip. Hennes bror Dane,16, är en stenhård casual med ciggen mellan tummen och pekfingret och bra på att slåss. Deras pappa Mr. Fairview pratar väldigt mycket om Gud. Philip stjäl cyanid från skolans kemilabb och tänder på Uncle Alans garage men råkar istället döda Mr. Fairview. Leah bestämmer sig för att hoppa från en bro rakt ner i River Trent.
Resten får ni lista ut själva. Gissa tre gånger vilken pjäs den är baserad på.
Dead Fathers Club är bland det mest hoppingivande jag läst eftersom den handlar om att man själv kan styra sitt öde bara man bestämmer sig för det. Pampigt värre.
Hamlet.
Laertes.
Ofelia.
Colette.
Polonius.
Just det! Våra fantastiska musiker måste jag också nämna; David Härenstam och Lauri! Och alla figuranter, de gjorde pjäsen. Calle sa en så fin sak om teater igår som sammanfattade hela den här upplevelsen. Man håller på med det här därför att man vill visa människor två saker;
1)
att världen är mycket större än vi kan föreställa oss och
2)
att alla människor är mycket mer värda än vad de själva tror.
Victor von Schirach som Fortinbras, tror han sjunger huvudtemat ur Aladdin här.
Regina Lund som drottningen av Danmark. Jag har lagat den där pälsen för hand.
Ofelia och Yorick! Om vi hade blivit typecastade hade jag lätt gjort Hamlet, Ofelia är så himla ödmjuk och blyg och lyhörd. Den diametrala motsatsen till mig haha.
Jade och Anna som hovdamer. Ellen von Unwerth hade älskat dem.
Kim Theodoridou Bergqvist som Colette och Joakim Saedén som Hamlet. Jag vet inte varför de borstar tänderna inför sista föreställningen, men de är sjukt gulliga när de gör det iaf.
Sista gången jag åkte hem efter att vi rivit publikläktarna.
JAG HAR TAGIT STUDENTEN!
Vi är klara med teaterpjäsen! Vi har spelat den sista föreställningen av Hamlet! Herregud vilket frihetsrus. Allt som saknas är en lastbil, eurodisco och mousserande vin.
Jag vet inte ens var jag ska börja beskriva den kärlek jag känner för min ensemble. Vi har trängts 20 personer i en pytteliten stuga, sminkat, städat, byggt, diskat, sjungit, spelat biljard och försökt bära en jättesvår pjäs fem kvällar i veckan under ösregn och gassande sol. Vi har gjort slut, blivit förtalade, skvallrat, blivit kära, bråkat, blivit sams och funnit eh...(nu kommer stråkarna) vänskapen.
Victor von Schirach som spelade Fortinbras har världens vackraste röst och har varit den omtänksammaste kollegan som går att föreställa sig. Kim Theodoridou Bergqvist som spelade Colette(nej hon finns inte i klassiska uppsättningar av Hamlet) är en av de knäppaste, roligaste, modigaste och mest glamourösa personerna jag vet.
De här två har under spelperioden tillsammans med mig bildat en slags psykedelisk bibelkör som sjungit svenska folkvisor, Disneyklassiker typ Ariel Den Lilla Sjöjungfrun och Aladdin, allting underkastat en stenhård rysk-grekisk kulturregim.
Joakim Saedén är vår tids största hjälte, han har axlat en oerhört tung roll på ofattbart kort tid och gjort det glänsande. Marcus Ovnell är den raraste skåning jag nånsin haft nöjet att jobba med.
Regina Lund är majestätisk. Fyfan vad jag är stolt över att få jobba med henne. Generös, rolig, intelligent, snäll och tokbegåvad. Carl Kjellgren är min absolut största idol just nu. Värdig, klok, välaavvägd och så jävla rolig.
Innan jag gick in på scenen sista gången så frågade jag honom:
"Tycker du jag ska dö i Inga Tidblads skor ikväll?"
Han svarade som om det vore den mest självklara i hela världen;
"Man ska alltid dö i Inga Tidblads skor."
Balls of Fury är en film för alla amerikanska 13åriga, mobbade högstadiekillar som är olyckligt kära i skolans snyggaste, asiatiska tjej. Och som hoppas på att erövra världen med sin pingistalang. Läs mer
En annan fin aspekt av vår slottstillvaro är att man utgör en del av en större helhet. Är tanken iallafall. Jag kan ha svårt för kollektivism men jag börjar undra om inte mina äldre kollegor har rätt när de säger att människan aldrig kan bli särskilt lycklig om man bara håller på med självförverkligande hela tiden. Läs mer
Det går att spela jätteenkelt och återhållet eller ge allt och bara vråla. Hade jag haft en kundvagn hade ni fattat att det inte är långt från Blixa Bargeld. Det är jag och Blixa nu. Läs mer
Det här händer på slottet: Colette, den skönsjungande fransyskan har nyss kommit till gården hon ärvt av sin avlidne far greven. Alma, den blida och väna men i hemlighet hämndlystna tjänsteflickan bär tyngre bördor än vad hon låter påskina. Läs mer
Hej jag skulle vilja slå ett slag för alla romcoms. Sådär! Slaget. Jag har tillbringat eftermiddagen och större delen av kvällen på ett PRkontor där jag, Hannes Dükler, Kornél Kovacs och Daniel Wallentin skulle svara på frågor om kulturpolitik, entreprenörskap och internet. Läs mer
Uti vår hage där växa blåbär Kom hjärtans fröjd Vill du mig något så träffas vi där Kom liljor och akvileja Kom rosor och salivia Kom ljuva krusmynta Kom hjärtans fröjd Jag vet att jag ligger 100folkromantiska hästlängder efter alla svenskor som vetat det här för alltid men jag tycker det är så oerhört sorgligt att världens vackraste visa är ett recept på abortmedicin. Läs mer
Det är omöjligt att skriva ens om en bråkdel av allt det som händer men det känns ändå så jävla livsavgörande. Idag kom en operasångare/röstpedagog och lekte med oss. Han pratade om att man skulle hitta sitt sexy talk. Läs mer
Det står ett pilträd lutat över ån och speglar silvergråa löv i vattnet. Av pilens kvistar band hon sig girlanger fantastiska, med nässlor, tusenskönor, ranunkler, orkidéer. Där klängde hon på grenar över vattnet och prydde dem med det hon bundit samman. Läs mer
Psalmen går såhär; härlig är jorden, härlig är himlen. Läs mer
Hej nu kommer ännu en bedyran om hur det här egentligen är en blogg som handlar om fenomen eller som åtminstone har den avsikten. Men först lite mer teater och film; i torsdags försökte jag följa Meryl Streeps(älskarälskarälskar) exempel och förbereda svåra scener med musik. Läs mer
Jag ska gå in i en hästfilmsperiod. Fatta skön omväxling. Läs mer
Tänk 8 1/2 och ett Drömspel möter en bulgarisk cirkus med Emir Kusturica som teaterdirektör. Anno 1891. Läs mer
Bonusen med att vara skådespelerska ( de många jävligheterna till trots) är att ibland får man ynnesten att bli stylad av såna proffs som Sofia Leandrowski och Tony Lundberg. Den förstnämnda är inte bara en enastående men också varmhjärtad make-up artist, den andre är kanske Sveriges bästa och trevligaste frisör. Läs mer
Det är ju i princip omöjligt att inte känna av den storslaviska, nationella stoltheten sen gårdagen. Dima Bilan har ett förflutet från ryska Idol, blev uppbyggd från grunden helt och hållet tack vare den ryska motsvarigeheten till Max Martin men vände senare sin producent ryggen. Läs mer
Såhär såg det ut på visningen av Lacrimosa i lördags! Läs mer
Det här med teater... Det finns en skiva som heter Songs of Love and Hate. Ungefär så känns det att hålla på med det. Fast jag tror Love överväger. Det spelar ingen roll hur liten roll hur liten teater hur liten scen det finns alltid ett magiskt skimmer över allting man gör. Läs mer
Kära vänner och älskade läsare, nu smäller det snart. På lördag den 10:e maj visar jag min kortfilm Lacrimosa samtidigt som Malin Nordin ställer ut sina teckningar. Det här kommer vi att göra på restaurang Riche på Birger Jarlsgatan 4 i Stockholm. Läs mer
Insikt gällande regissörer; om de är begåvade har de nästan alltid enorma ögon, glittrande intelligenta och bottenlösa. Läs mer
Kolla vilket ögongodis! Obs jag letar fortfarande eftar en kontorsvän men det kanske inte är lika bråttom längre. Under tiden; Läs mer
Älskade Rodeläsare. Jag letar efter någon att dela en liten arbetslokal med från och med maj månad(=snart). Personen jag efterlyser ska vara duktig på det han eller hon gör, lugn, väluppfostrad, ödmjuk och intelligent. Läs mer
Figaros Bröllop! Hurra för att ha kompisar som spelar i bra pjäser! Nej jag ångrade mig, inte bra men utmärkta pjäser! Teater brukar ofta vara för långt, tungt och mycket. Läs mer
Såhär; jag älskar mitt yrke! Jag ska sluta klaga på skådespelarödet. Det är en av de roligaste och bästa sakerna man kan hålla på med. Just därför att det är svårt och just därför att man måste kämpa som en dåre blir det så jävla belönande i slutet. Läs mer
Det här hände i Malmö; jag har spelat skivor fast jag hade tarmvred. Man kan inte flyga såhär mycket. De senaste månaderna har jag varit på Arlanda i genomsnitt en gång per vecka. Läs mer
THE WIRE!!!! "Look around you fuckhead. This seem like the dawn of a new day to you?" Läs mer
Kyrkor och klubbar är ju väldigt närbesläktade i många avseenden. Det handlar liksom inte bara om att bli full eller ligga eller visa upp sig det handlar om världens starkaste kärlek till musik som förenar en massa människor. Borde det var iallafall. Läs mer
Fatta, Cinecittà!!! Vet ni hur stort det àr? Jag fàr rysningar varje gàng jag àr dàr, man kan typ kànna Viscontis, Pasolinis och Antonionis andar flyga in och ut ur studiorna. Läs mer
Laura Chiossone är Milanos coolaste musikvideo, reklamfilms och kortfilmsregissör. Jag stalkade henne i hotellfrukosten på ett trehundraårigt lyxhotell vi båda råkade bo på under filmfestival i Bradford. Läs mer
Nu ar jag i Milano, nara il Naviglio! Jag ska halsa pa min kompis pa Mediaset(TVbolag) dar hon regisserar en reklamfilm, sen ska jag ha mote med en forlaggare for Colorado Gialli. Läs mer
De senaste veckorna har jag haft den stora äran att bli inget mindre än en spirande och väldigt lovande ung talangs...filmmentor. Jag har helt enkelt coachat en av de finaste och mest begåvade personer jag nånsin träffat. Läs mer
Ikväll halv elva! Utdrag ur den alltså, vill man se hela får man komma till Riche den 3e maj. Läs mer
Mig veterligen har INGEN lyckats plocka så många Jason Priestleypoäng på 2000talet. När festen i TVstudion ebbade ut gick vi vidare till Amsterdams tuffaste klubb som hette något i stil med Jimmy Woo. Taken och väggarna var täckta av hundratals glödlampor som pulserade av ljus. Ibland blixtrade de. Läs mer
Vi borjade med makeup i studion (korkskruvslockar, ljusa pastellfarger och beckmorka Diornaglar) och klader som fick mig att se mindre ut som en au-pairsvenska och mer som en rysk lyxhustru( ja jag har varit med och valt). Läs mer
Ikvall var det valdsamma upplopp mellan Ajax och PSVanhangare, poliser med hastar, batonger, schafrar, mitt i varldens starkaste haschlukt pa Leidseplein. Läs mer
Jag ar en del av en stor och fantastisk tvalmaskin som ganska ofta far en att tanka pa musikaler dar alla plotsligt brister ut i gemensam sang och koreografi. Läs mer
Den där omotiverade, explosiva, överväldigande glädjen som gör att man lyfter från marken när man går tillräckligt snabbt? Det kanske beror på solskenet eller jag vet inte vad men så är det idag. Läs mer
Mm eller hur Bird Peterson och Modeselektor... Snarare "Sussudio" och Meat Loaf, mohahha. I början så tänkte jag att de fulla fyrtioåringarna kunde ha lite överseende när jag övade på att taktmixa (det gick dåligt, Kornel vi skulle ju ha skola!) mellan jättegamla saker typ Trentemöller och Theo Parish. Läs mer
Jag tror jag såg Kissey Asplund i en Myrornabutik på Götgatan. Det verkade som att hon sjöng in något på sin egen telefonsvarare. Men det kan ha varit jag som önskehallucinerade. Läs mer
Kolla de milslånga köerna av pälsklädda män som köper blommor på nyheterna ikväll. Läs mer
man hör mandoliner i bakgrunden när Berlusconi talar om solen, muséerna, kyrkorna, frukterna och de andra ledamöterna... skrattar. Läs mer
OBS jag menar verkligen inte att man måste gå JMK och vara stenhård och Janne Josefssonaktig för att kunna skriva, men folk som har den ambitionen kanske borde satsa på att förkovra sig i något tillräckligt för att iallafall utveckla en spetskunskap. Läs mer
