min dag (tisdag; miyake, kokosalaki, arora, jeremy scott och karl lagerfelds residens)

Ok, dagen inleddes med att jag nästan kom försent till Issey Miyake. Jag säger nästan, fast jag kom egentligen försent (gick vilse i tunnelbanan) men visningen var en halvtimme försenad så det jämnade ut sig.

Miyake var fint. Det hölls i en av de enorma lokalerna på Louvren (visningsområdet i Paris, som NYs Bryant-parktält antar jag) där det lätt kan bli ganska anonymt, men med hjälp av en enkel men häftig dekor blev det bra. Dekoren var flera rader gröna franssjok i olika nyanser som hängde från taket, ju längre visningen fortgick desto längre ut hängde sjoken av gröna fransar. De delade av vägen som modellerna gick, samtidigt som sjoken var tillräckligt glesa att se igenom. Temat var djungeln. Issey Miyake-djungeln. Först en hel radda transparenta korta klänningar, som övergick till kläder i bomullstwill med en hel del intressanta draperingar, för att ta in de kännetecknande pleatsen och på slutet, en fantastisk explosion harmoniska färger (äntligen färg!)

Sophia Kokosalaki däremot, en besvikelse. Hon brukar vara en personlig kärlek, men detta...ingen innovation, ingenting nytt, inget spännande. Temat var EGYPTEN vilken innebar att modellerna bar en egyptisk knut på huvudet, sminket var Kleopatra-inspirerat, och musiken var egyptisk. Kläderna hade lite egyptiska applikationer. Men ingenstans sågs hennes fina veckningar och draperingar från förra säsongen. Tyldligt blev det hela när visningen tog slut – applåderna tog liksom inte riktigt vid. De var klapp -klappklapp - - - klapp klapp. Inte så tillfredsställda med andra ord. Jag kom på mig själv att under visningens gång sitta och titta mest på modellerna (dåligt tecken) och hur galet det var att se Lily Donaldsons utomjordiska axlar på något sånära håll. Jag blev även ofrivilligt men mycket påtagligt medveten om en tjej, som inte borde få vara modell – det gjorde ont i hela kroppen att se hennes dito.

Därefter bar det av till Manish Arora, som jag sett fram emot det, och jag blev inte besviken. Det var en show värdig märkets rykte, och den hölls passande nog i en gammal cirkusarena, Cirque D'Hiver. Kreationerna varierade i stor, större störst, och ut på arenan (snarare än catwalken) medföljde även ibland mimare – de fungerade som modellernas skuggor.

Därimellan  tog jag mig tid att fördriva, vilket resulterade i en stående crepeslunch (aahh efterlängtat) och en session i Dries van Notens butik (som Robin Givhan beskriver som bustling – stämde också vid mitt besök). Jag kan inte säga annat än att Van Noten-kollektionen för a/w 08 är helt totalt fantastisk även i butik. Sedan lyckades jag också hamna inne på YSL St Sulpice, där jag på något vänster lyckades beställa ett par byxor på specialuppdrag (och på kredit) (är jag tokig?)

Jag lyckades i butiksvevan tappa ut min Branquinho-inbjudan (Gud straffar den konsumtionsgirige) så det blev inte så mycket mer än så för mig.  På kvällen, efter några ärenden, dags för Jeremy Scott; Marie Antoinette-tema, fast med taglinen "Let Then Eat Gas" ist för, "Cake". (Det syftades såklart på bensin och rådande bensinkrisen...men jag hörde en del folk med släkt som överlevt förintelsen som tagit illa upp...) Det var...inte lika bra som Jeremy Scott brukar vara. För mycket streetwear och sneakers för min smak. Men det var ju en off-visning.

Därefter började "Let Them Eat Party", som var en soft tillställning med plastmuggar och r'n'b + en massa svenskar (bl a min kollega och boss Johan W of course) att hänga med. Såg Susie Bubble men lyckades sansa mig tillräckligt att inte kasta mig över henne (blev nog sist). 

Nu har jag precis kommer hem från Helmut Lang/Absolut Vokda-fest, som ägde rum i en lite mindre herrgård mitt i centrala Paris (St Germain). Hela det gigantiska huset/palatset var helt tomt på möbler vilket visade sig bero på att det varit Karl Lagerfelds hem och residens fram tills ungefär förra veckan (han har tydligen flyttat till större? Hur det nu går när detta var två våningar à ung. 300 m2 och 6m i tak...Tja…Han fick kanske inte plats med sin samling böcker och ipods.)

Och efter att precis jag gjort en världens rejälaste vurpa i mina nyinvigda stilettoplatåer över golvet i Karl Lagerfeld f.d salong, bestämde jag mig att det var dags att gå hem. (jag räddades dock lite av Filippa Berg, som dök upp från ingenstans och ropade "That's so fashionable right know!")

Imorgon är inte schemat lika späckat, så jag ska försöka få upp bilder här (och på så vis vidare kunna undvika YSL-butiken), men så länge:

.

Issey Miyake

Sophia Kokosalaki

Manish Arora!

Karl Lagerfelds hus / Helmut Langs och Absolut Vodkas fest (den tomma nedervåningen).