jag måste bara

Varje säsong så försöker jag kröna något så ytligt som den bästa skokollektionen. Men det finns vissa krav, skorna ska vara nyta på något vis, gärna starta en ny trend inom skor, samtidigt som de måste bidra med något betydande till den look och kollektion de tillhör. Oftast så vinner Prada. Eller Balenciaga (förutom den säsongen som precis var, visst de startade hela gladiatorhetsen, men tydligen skulle Balenciagas höga versioner ta 20 minuter att snöra på sig. Per sko. Vilken kvinna har tid med något sådant?).

Men jag har börjat inse att Prada/Miu Mius skor, eller Balenciagas, blir mer och mer avancerade och därmed mer och mer säsongsspecifika . Hur mycket jag än tyckte om Pradas jugendskor med blomsterklack skulle det inte kännas lika kul att sätta på sig dem när säsongen är över. Helt ärligt. Dessutom bliver dessa avancerade klackar mer och mer dyra, och när priset bara eskalerar vill man hellre dreggla efter skor som är lika kul genom flera säsonger. Och som man kan gå i. Kanske betyder det här att hela crazy klackmodet är påväg att lugna ner sig. Inte bli mindre crazy, det tror (och hoppas) jag inte, men kanske på en mer sansad nivå. Pradas skor i år har liksom vingar. Kanske tar det stopp där.

Jag gillar Ann Demeulemeester och Rick Owens för att de hittat en fulsnygg stil som de jämt kört på. Annars måste jag nog kora årets bästa klackar till de nya trubutekollektionen för Yves Saint Laurent (tydligen kommer det en hel tributekollktion per säsong nu. Go figure)...De har blå sula. Inte himmelssblå, eller neonblå, eller marin-, havs, mörkblå. Utan en ny blå, en ysl-blå. Jag tror de håller som favoriter i längden, om man nu kan få skomakaren att matcha rätt sulfärg.

(Ovanifrån: Ann Demeulemeester/Brownsfashion; Vintage Ann Demeulemeester/eBay; Vintage Rick Owens/eBay; YSL boots/eBay; YSL pumps/Brownsfashion & Pollyanna.com)

Det är nu mina gamla tankar kring sko- och kläduthyrning gör sig påminda... Ja, jag vill ju gärna strutta runt i Pradas flygande sko eller Antonio Berardis klacklösa latexboots, men troligtvis inte nästa höst. Och frankly, man har ju inte råd. Även om hälften av pengarna kommer tillbaka när man säljer skorna till nästa säsong, har man inte alltid råd att ligga ute med stålarna tills dess. Eller tid att hålla på och sälja. Detta gäller kanske inte främst skor, utan även kappor och kläder från de finaste husen (och därmed de mest välgjorda plaggen).  Jag vet att det redan finns en service där de hyr ut "it-väskor" i USA, kan man inte ta det till nästa nivå? Typ som ett bibliotek fast för dyra märkeskläder där du betalar en fast hyra per dag. Nu när mellansegmentet trollats bort och lågbudgetkedjor går bättre än någonsin är det väl dags att inse att ingen längre med de galna nya priserna har råd att kitta sig i Prada, Chanel eller YSL, eller Ann Demeulemeester för den delen. Och inte i nya förmågor som Chrisopher Kane eller Marios Schwab heller. Jag menar, vad har hänt, i senaste Vogue eller vad det var stod det "Tommy Hilfiger - price upon request". Tommy Hilfiger? Really? Enda utvägen som jag ser det; ett bibliotek i stället för en butik där man hyr allt för säsongen eller bara lagom till festen. Det skulle bli så najs, då skulle man dessutom få mer plats hemma. Och, ännu bättre, kunna klä sig hur crazy som helst. Marios Schwab på dopet? – Ja visst!