*blank* (kommer ihåg när man brukade uttrycka känslor på internet inom *stjärnor*. och det är *skönt* att det försvann.)

Jag tänkte skriva ett tipsigt inlägg om vilka fina byxor Blank och Carin Wester gjort för hösten (Carins modell Iriram i ull är perfektion om jag ska använda ordet löst). Mina bilder blev skrattretande dåliga. Jag kanske styr upp det längre fram i veckan. I stället vill jag nämna Blanks fina vårkollektion som visades för två veckor sedan under modeveckan. Slappt att jag inte skrivit om den ännu. Enligt designparet Fredrik Blank och Åsa Göransson (tidigare på Tiger of Sweden, men slutade förra året för att satsa på egna märket igen) började hela kollektionen med skorna. Så vi börjar väl där också:

Nytt med skor alltså, och de var fina. Fast när jag ser den nedre modellen tänker jag bara på Diors Sex and the City-sko. Och dessutom gick det inte att se skorna pga av avståndet under under själva visningen, som hölls i en gammal fabrik precis där Stockholm och Sofia-kvarteren tar slut. När vi kom dit var det helt beckmörkt. Alltså, totalt kolsvart (kan bero på att jag anlände med den lite sena modebussen) (som var lite sen pga jag + tyskorna som trillbringat lite för lång tid vid toalettspegeln precis innan avfärd, ehe). Jag snubblade i alla fall fram och lyckades sätta mig på någon planka som funkade som provisorisk bänk. Fem minuter senare kom en blå triangel upp framför oss i mörkret. Sedan som skjutet ur en pistol blev det kanonljust och allt modefolk kastade huvudet i händerna av chocken. Jag tycker alltid det är lite kul när de gör så, bländar hela modepubliken bokstavligen så fort showen börjar. He he.

Väl i ljuset såg man att de bara tagit den gamla fabriksytan och täckt och målat de nedklottrade väggarna kritvita där modellerna nu gick kors och tvärs om varandra. Kanske var det pga mitt tyska sällskap som dykt upp (Caro som jag träffade i Portland!) men jag kunde inte låta bli att tänka på östberlin, krautrock och Jil Sander när Blanks ss09-kollektion gjorde entré där inne i fabriken. Det är en liten kollektion (antar jag, eftersom de visade samma look flera gånger fast i olika färger) men den kändes ändå nödvändig, som en betydande liten pusselbit där någonstans där mellan Whyred och Acne. Men Blank är ändå inte så typiskt skandinaviskt i skärningen och detaljerma, killarnas kavajer genomtänkt skurna och rätt så sportiga bl a i nylonversion, och för kvinnor visades kavajer med uppbygda axlar men också minimalistiskt feminina klänningar samt den där volangblåsan (nu i svart, orange, pudervitt och grönt - fint) som verkar ha blivit en återkommande Blank-signatur.

För övrigt, på bussen tillbaka in till stan, när jag berättade för tyskarna (och de andra från utländsk press som ville lyssna) att "Blank" var det faktiska namnet på designern bakom märket, trodde de först att jag drev. De skrattade sedan, för de tyckte att allting, från scenografin och musiken till kläderna och stylingen, passade så bra ihop med namnet, Blank.

Jag läste i efterhand i prospektet eller någonstans, att inspirationen inte alls var östtyskland eller minimalismen som jag satt och gissade på. Utan Ryssland och suprematismen (nåja det var nära nog). Specifikt konstnären Kazimir Malevitj:

En av hans verk som man kanske sett på Moderna i Stockholm,

Så...Blank med suprematism, och Acne var ju helt inne på Bauhaus Vi går från förra säsongens inspiration »Afrika« till... geometrisk modernism? Är det en trend vi ser här?

Ok då, Carin Wester tolkade den inte fullt så geometriska Grey Gardens. På Whyred var det Vanessa Paradis (och kärlek!) medan Bea Szenfeld körde på... böcker. Och Hope; yrvakna brittiska rockflickor. Kanske är nästa säsong snarare rätt så basic och back to the roots för många svenska märken. Och det är ju bra, att fösöka hitta sig själv ibland, Sverige är ju så litet. Men också så snyggt, he he. Det jag försöker säga är att vårkollektionerna nog höjts ett antal snäpp i finnish från föregånde säsong. Pepp!