#63 Kirsten Dunst hittar en skattkista med klänningar

- Ellen von Unwerth filmar Kirsten Dunst i svartvit fula ankungen-film.

 

Erin Fetherstons blott fyra år långa och supersnabba karriär inleddes i ett litet rum i en lägenhet i Paris. I rummet hängde designern upp en mängd gulliga babydoll- och spetsklänningar i sidenchiffong, vilka hon själv sytt upp för hand. Med lite hjälp från sin pojkväns mamma som smugglade in henne i ateljén hos Lanvin och YSL. Hon förklarade den tänkta bäraren som ”en blomma som fastnat i en urban miljö men ändå tar sig upp genom asfalten”. Hon bad folk komma dit och titta. Till en början dök bara någon enstaka blasé modeassistent upp. Modescenen i Paris är som bekant hård.

Men efter ihärdighet började ryktet spridas i Paris om den prinsesslika flickan som syr klänningar  gjorda för porslinsdockor. Erins fick nya kompisar som började hänga i lägenheten -  fotografen Ellen von Unwerth, modellen Karen Elson och flickan Zoey Deschanel. Mon Dieu, nu var trycket hårt på att få audiens i Erins lägenhet, och att komma över en handsydd klänning föreföll i stort sett omöjligt.

Erin bestämde sig därför att låta sy upp och sälja kollektioner kommersiellt. Hon frågade sin vän Ellen von Unwerth om hon ville fota lookbooken för höstkollektionen 2006, och om hon ville ta med kompisen Kirsten Dunst? Resultatet blev ”Wendybird”, en film där Kirsten och en grupp gängliga flickor upptäcker sig själva och lyckan i en skattkista fylld med Fetherston-klänningar. Detta grepp tog Fetherston rakt in på New York Fashion Week. Och filmen är något hon återkommer med, nu senast en sämre kopia med Zoey Deschanel i huvudrollen. I den så kallade youtubetidens anda gissar vi att detta är en marknadsföring fler designer kommer anamma i framtiden?