#75 Helen Mirren byter kläder i The cook, the theif, his wife & her lover

Peter Greenaways The Cook, the The Thief His Wife & Her Lover (1989) är ett enda stort frosseri i sinnen; genom allt från dekor, musik, skådespeleri, handlig, känslor, kläder och den påtagliga nakenheten. Som tittare drabbas du av äckel, fascination och lust på en och samma gång, vilket alltid känns lite besynnerligt, och en aning barbariskt.

I Det Femte Elementet får Jean Paul Gaultiers kostymdesign påvisa framtiden. I The Cook, the Theif, His Wife & Her Lover blir den, trots sin fantasirikedom, snarare tidlös eller omöjlig att placera. Restaurangen där filmen utspelas har väggar täckta i röd sammet och bord dekorerade med konstellationer av döda fåglar, och med restauranggästerna i fantasifulla kostymer skapas en känsla av barocken. Sannolikt är det så här världen skulle se ut om vi fortfarande hade kvar 1600-talets estetik för kläder och dekoration...

Helen Mirrens håruppsättningar och omsorgsfullt utarbetade klänningar förändras mellan olika känslor snarare än för att påvisa tid. Hon spelar kvinnan som blir misshandlad och förtyckt av sin hemska man, den groteske restaurangägaren the Theif. Tillslut revolterar hon och inleder ett passionerat förhållande med en ung författare hon träffar på restaurangen. Vi får följa hur Mirrens annorlunda klänningar nu ställs i kontrast mot hennes och hennes älskares (spelad av Alan Howard) oförvarnat helnakna kroppar. Hennes man, the Theif, får tillslut reda på romansen och skriker i raseri att han ska mörda älskaren, laga honom och äta upp honom. Ett löfte han får, well, äta upp.