10 frågor till... Farnaz Sajadi
10 frågor till den före detta Rodeo-medarbetaren Farnaz Sajadi som är producent för "Maffia" som sänds på ZTV. I programmet diskuterar de fem tjejerna Lisa, Rosol, Nora, Sepideh och Veronica allt mellan hundägare, pensionärer och Carolina Gynning.
1. Hur blev du producent för tv-programmet "Maffia"?
– Tobias Hansson på produktionsbolaget La Vida Locash tyckte att jag passade bra för produktionen. Han erbjöd mig jobbet och jag tackade ja för att det lät kul.
2. Hur ser idéen bakom programmet ut?
– Konceptet är framtaget av La Vida Locash och är inspirerat av Griniga Gamla Gubbar, en BBC-serie som gick för några år sedan. Men Maffia bygger framförallt på att lyfta fram unga tonårstjejer och låta dem snacka fritt och hänsynslöst. Utan att de ska behöva placeras i fack.
3. Var upptäckte ni de fem tjejerna som är "Maffias" programledare?
– Veronica och Nora är mer eller mindre handplockade. Men det som är gemensamt för dem alla är att de kommer från communityn Playahead.se.
4. I första programmet snackade de om pensionärer. Har ni redigerat bort några åsikter?
– Maffia är inget program där åsikter redigeras bort.
5. Hur väljer ni ut diskussionsämnen och vad kommer tjejerna att prata kring i kommande program?
– Diskussionsämnena var utvalda av La Vida Locash långt innan produktionen startade. Det får du fråga dem om. Men tjejerna kommer bland annat prata om teorier kring den nya fjortiskulturen som finns på Elverket/Plattan, kompisar, frisörers ego, Carolina Gynnings kändiskap, importer från Mellanöstern som skickar glittriga rosor i gästböcker, vett och etikett på nätet, fulaste klädstilen, tristess och massa annat.
6. Vad har orsakat den livligaste diskussionen hittills?
– Ha ha, det har varit livliga diskussioner kring allt. Maffia har varit otroligt duktiga på att diskutera på beställning. De här tjejerna är riktiga proffs!
7. Vad för slags reaktioner hoppas ni att programmet ska skapa?
– Vi förväntar oss inte att alla ska fatta Maffia. Folk har redan blivit galet provocerade av att dessa fem unga kvinnor fått tevetid. Det räcker.
8. Vad har varit roligast i arbetet med "Maffia"?
– Om vi bortser från stressen och magkatarren har det här varit det roligaste jobbet någonsin! Produktionsteamet och tjejerna har funkat finfint. Det roligaste har varit att lära känna tjejerna och följa utvecklingen. Att få inblick i deras hjärnor.
9. Har du fler projekt på gång framöver?
– Inget jag kan prata om just nu. Men jag har ju gått och blivit Berghs-student och flyttar till San Francisco i januari. Så egentligen borde jag väl lugna mig och ägna tid åt skolan istället.
10. Du är ju före detta klubbredaktör på Rodeo, har du någon favoritklubb i Stockholm just nu?
– Dagens klubbar handlar ju ytterst sällan om musik längre. Utan mer om modebloggkidz som visar upp sina kläder för varandra. Så jag föredrar istället att barhänga från typ klockan 19-23 och bli så packad att jag rullar hem. Jag och min bitterhet. Hand i hand. I mörkret. Jag tror jag kommer hänga mycket på Tranan framöver.
/Jonna Sima
10 frågor till... Arno Kammermeier i Booka Shade
Arno Kammermeier är 40 år och bor i Berlin. Alla Skåneboende läsare kan se hans duo Booka Shade spela live på smutsiga gamla dansknattklubben Rust i kväll.
1. Om du jämför spelningar Booka Shade gör i dag med de ni gjorde precis efter att "Movements" kommit ut, vad är då skillnaden?
– Som du säkert förstår var den tiden speciell. "Movements"-tiden. Vi var på turné hela tiden. Vi åkte och åkte. Sen kom vi hem och fick slänga all utrustning. Allt var utslitet. Det hade fallit sönder av turnerandet. Och samtidigt skulle vi ut igen ganska snart. Jag var rädd för att fortsätta, att det inte skulle gå igen en gång till.
– Den största skillnaden är att vi kan spela på indierockfestivaler nu. De som ser oss kan stå i lera mitt på dagen.
2. Har er publik förändrats åldersmässigt?
– Vi har aldrig haft de riktigt, riktigt unga människorna i vårt läger. De som, säg, Justice har. De som kommer och ser oss är till stor del studenter som hört oss på sin skolradio, sedan till viss del äldre technofantaster som hållt sina sinnen öppna för utveckling.
3. På vilket sätt låter till exempel "Mandarine girl" annorlunda när ni spelar den live i dag?
– Det hänger ihop med det jag började berätta, om att utrustningen fallit sönder. Även vi själva hade såklart slitits sönder lite. När vi plockade upp låtarna igen blev det naturligt att arrangera om dem. Man måste göra så därför att man är en artist, du vet.
4. När var senaste gången du var i en kyrka?
– Um, jag var inuti Chapel of King Cormac på Irland med min familj. Min son är åtta nu. Det börjar bli... Det finns vissa frågor som inte går att komma runt längre, när det gäller religion och så. Men jag är inte uttalat religiös.
5. Vad skulle Booka Shade vilja åstadkomma som ni ännu inte gjort?
– Vi har alltid velat göra soundtrack till filmer. Tv har vi gjort men ingen långfilm.
6. Varför vill ni göra det?
– Våra första studioinspelningar gjorde vi genom att släcka ner ljuset och spela en dvd på väggen, men med avstängt ljud. Så blev det vi spelade in bakgrundsmusik till filmen. Det var mycket det som gjorde att musiken blev så bra.
7. Vilken regissör skulle ni spela in för?
– Nä, men jag har inget svar du inte kommer tycka är klyschigt, David Lynch kanske.
8. Vad gör ni annars just nu?
– Vi har precis lagt de sista ljudpåläggen på vår nya singel "Sweet lies". Radio Slave gör en av remixerna. Fler lär väl tillkomma.
9. Ni spelade först i band, sen blev ni adopterade in i dansvärlden? Vilket av de scenerna har du flest ungdomsminnen ifrån och tänker du på dem som något separat eller som samma?
– Jag blev ju aldrig lika stor med mitt synthpopband, kan man säga. Det där stannade på en så mycket mer vardaglig nivå att jag inte kan komma ihåg det lika starkt. Men det betydde något att som vuxen bli hyllad även av den publik som kanske skulle ha kommit för att se mitt tonårsband.
10. Det låter som om det är ganska viktigt för dig att få din musik bekräftad.
– Jo, och jag har ju blivit bortskämd med det de senaste åren. Men samtidigt finns en annan sida. Efter "Movements" var jag så lycklig för jag tänkte på hur stolt 18-årige Arno skulle blivit om han fått se vad jag åstadkommit. Senaste året har jag i stället tänkt "vad hade den 39-årige Arno velat?" och försökt följa den rösten.
