10 frågor
Foto: Siri Isgren
På lördag är det premiär för konserföreställningen "Different Trains" av Steve Reich och Fläskkvartetten på Judiska teatern i Stockholm. Rodeo passade på att ställa 10 frågor till teaterns chef, konstnärliga ledare och tillika "Different trains" regissör, Pia Forsgren.
1. Vad är “Different Trains” för slags föreställning?
- Vi kallar det för en installation. Det är som en visuell konsert med ett rum fullt av ljussatta glasskulpturer av Ann Wåhlström, film och projektioner. Det ser ut som i en musikvideo kan man säga.
2. Vad har du inspirerats av inför den här föreställningen?
- Installationen är byggd på en dröm som jag har haft i många år om att få jobba med glas. En dag när jag satt och lyssnade på Steve Reichs ”Different Trains” kände jag – pang! – det är den här föreställningen jag ska sätta upp.
3. Vad handlar ”Different Trains” om?
– ”Different Trains” betyder ju skilda tåg och Steve Reich har spenderat mycket tid på tåg. Hans mamma och pappa skilde sig i slutet av 1930-talet och bosatte sig i New York respektive Los Angeles så han åkte ofta med sin barnflicka tvärs över hela kontinenten. Han minns det som något positivt och senare började han fundera över vad som hänt om han hade levt i Europa vid den tiden. Han insåg att eftersom han har judisk börd kunde han ha suttit på tågen som deporterade judar till förintelselägren i stället. Musiken kretsar kring de tankarna.
4. Vilket förhållande har du till Steve Reich?
- Jag har länge lyssnat på hans musik och tyckt att han är spännande. När jag började läsa om hur han hade konstruerat det här stycket upptäckte jag att han var en av de första tonsättarna som samplade musik och jag tyckte att det lät väldigt fascinerande. Han spelade in röster som han blandade in i melodislingorna. Kvinnornas röster omgavs av fioler och männens av cellin. Musiken är väldigt repetitiv och modern och påminner en hel del om techno och house.
5. Vilka tillhör de inspelade rösterna?
- Reich har intervjuat sin gamla barnflicka och olika tågförare och klippt ur arkivinspelningar med överlevare från förintelsen som berättar om sina erfarenheter.
6. Hur kom du på idén att ta in Fläskkvartetten i projektet?
- När jag bestämde mig för Different Trains, så visste jag att jag ville ha Fläskkvartetten. Jag bad dem också komponera ett nytt stycke till föreställningen och det blev ”Tears Apart” som inspirerats av ”Different Trains”. Alla Fläskkvartett-fans kommer att känna igen sig.
7. För glaset står konstnären Ann Wåhlström, hur inleddes det samarbetet?
– Hon har gjort en vas, Soap bubble, som fick väldigt stort genomslag för några år sedan. Jag blev otroligt förälskad i den och kontaktade henne och sa att någon gång ska vi jobba ihop. Sen har jag bara väntat in rätt tillfälle.
9. Du är både chef, konstnärlig ledare och regissör på Judiska Teatern. Vem ger dig respons och kritik när det behövs?
- Jag får prata med mig själv (skratt). Styrelsen lägger sig inte i, och de
flesta samtalen för jag med Robert Weil som äger teatern. Jag testar saker mot honom.
10. Hur skiljer sig Judiska Teatern från övriga teaterscener i Stockholm?
– Det här är ingen teaterscen i traditionell mening. Det viktigaste är att vi hela tiden står för en annorlunda scenkonst och ett samtida judiskt perspektiv där vi är öppna för samarbeten över alla kulturella skiljelinjer. Därför kommer vi snart att byta namn till JT, som är en förkortning för Jewish Theatre Stockholm Performing Art Space. Det här är ett teaterhus som rymmer och korsar alla konstformer som dans, teater, konserter och film. Som ett konstnärligt laboratorium.
/Jonna Sima
Rodeo lottar ut två par biljetter till "Different trains". Fyll i frågeformuläret och var med i utlottningen!
10 frågor till den före detta Rodeo-medarbetaren Farnaz Sajadi som är producent för "Maffia" som sänds på ZTV. I programmet diskuterar de fem tjejerna Lisa, Rosol, Nora, Sepideh och Veronica allt mellan hundägare, pensionärer och Carolina Gynning.
1. Hur blev du producent för tv-programmet "Maffia"?
– Tobias Hansson på produktionsbolaget La Vida Locash tyckte att jag passade bra för produktionen. Han erbjöd mig jobbet och jag tackade ja för att det lät kul.
2. Hur ser idéen bakom programmet ut?
– Konceptet är framtaget av La Vida Locash och är inspirerat av Griniga Gamla Gubbar, en BBC-serie som gick för några år sedan. Men Maffia bygger framförallt på att lyfta fram unga tonårstjejer och låta dem snacka fritt och hänsynslöst. Utan att de ska behöva placeras i fack.
3. Var upptäckte ni de fem tjejerna som är "Maffias" programledare?
– Veronica och Nora är mer eller mindre handplockade. Men det som är gemensamt för dem alla är att de kommer från communityn Playahead.se.
4. I första programmet snackade de om pensionärer. Har ni redigerat bort några åsikter?
– Maffia är inget program där åsikter redigeras bort.
5. Hur väljer ni ut diskussionsämnen och vad kommer tjejerna att prata kring i kommande program?
– Diskussionsämnena var utvalda av La Vida Locash långt innan produktionen startade. Det får du fråga dem om. Men tjejerna kommer bland annat prata om teorier kring den nya fjortiskulturen som finns på Elverket/Plattan, kompisar, frisörers ego, Carolina Gynnings kändiskap, importer från Mellanöstern som skickar glittriga rosor i gästböcker, vett och etikett på nätet, fulaste klädstilen, tristess och massa annat.
6. Vad har orsakat den livligaste diskussionen hittills?
– Ha ha, det har varit livliga diskussioner kring allt. Maffia har varit otroligt duktiga på att diskutera på beställning. De här tjejerna är riktiga proffs!
7. Vad för slags reaktioner hoppas ni att programmet ska skapa?
– Vi förväntar oss inte att alla ska fatta Maffia. Folk har redan blivit galet provocerade av att dessa fem unga kvinnor fått tevetid. Det räcker.
8. Vad har varit roligast i arbetet med "Maffia"?
– Om vi bortser från stressen och magkatarren har det här varit det roligaste jobbet någonsin! Produktionsteamet och tjejerna har funkat finfint. Det roligaste har varit att lära känna tjejerna och följa utvecklingen. Att få inblick i deras hjärnor.
9. Har du fler projekt på gång framöver?
– Inget jag kan prata om just nu. Men jag har ju gått och blivit Berghs-student och flyttar till San Francisco i januari. Så egentligen borde jag väl lugna mig och ägna tid åt skolan istället.
10. Du är ju före detta klubbredaktör på Rodeo, har du någon favoritklubb i Stockholm just nu?
– Dagens klubbar handlar ju ytterst sällan om musik längre. Utan mer om modebloggkidz som visar upp sina kläder för varandra. Så jag föredrar istället att barhänga från typ klockan 19-23 och bli så packad att jag rullar hem. Jag och min bitterhet. Hand i hand. I mörkret. Jag tror jag kommer hänga mycket på Tranan framöver.
/Jonna Sima
Arno Kammermeier är 40 år och bor i Berlin. Alla Skåneboende läsare kan se hans duo Booka Shade spela live på smutsiga gamla dansknattklubben Rust i kväll.
1. Om du jämför spelningar Booka Shade gör i dag med de ni gjorde precis efter att "Movements" kommit ut, vad är då skillnaden?
– Som du säkert förstår var den tiden speciell. "Movements"-tiden. Vi var på turné hela tiden. Vi åkte och åkte. Sen kom vi hem och fick slänga all utrustning. Allt var utslitet. Det hade fallit sönder av turnerandet. Och samtidigt skulle vi ut igen ganska snart. Jag var rädd för att fortsätta, att det inte skulle gå igen en gång till.
– Den största skillnaden är att vi kan spela på indierockfestivaler nu. De som ser oss kan stå i lera mitt på dagen.
2. Har er publik förändrats åldersmässigt?
– Vi har aldrig haft de riktigt, riktigt unga människorna i vårt läger. De som, säg, Justice har. De som kommer och ser oss är till stor del studenter som hört oss på sin skolradio, sedan till viss del äldre technofantaster som hållt sina sinnen öppna för utveckling.
3. På vilket sätt låter till exempel "Mandarine girl" annorlunda när ni spelar den live i dag?
– Det hänger ihop med det jag började berätta, om att utrustningen fallit sönder. Även vi själva hade såklart slitits sönder lite. När vi plockade upp låtarna igen blev det naturligt att arrangera om dem. Man måste göra så därför att man är en artist, du vet.
4. När var senaste gången du var i en kyrka?
– Um, jag var inuti Chapel of King Cormac på Irland med min familj. Min son är åtta nu. Det börjar bli... Det finns vissa frågor som inte går att komma runt längre, när det gäller religion och så. Men jag är inte uttalat religiös.
5. Vad skulle Booka Shade vilja åstadkomma som ni ännu inte gjort?
– Vi har alltid velat göra soundtrack till filmer. Tv har vi gjort men ingen långfilm.
6. Varför vill ni göra det?
– Våra första studioinspelningar gjorde vi genom att släcka ner ljuset och spela en dvd på väggen, men med avstängt ljud. Så blev det vi spelade in bakgrundsmusik till filmen. Det var mycket det som gjorde att musiken blev så bra.
7. Vilken regissör skulle ni spela in för?
– Nä, men jag har inget svar du inte kommer tycka är klyschigt, David Lynch kanske.
8. Vad gör ni annars just nu?
– Vi har precis lagt de sista ljudpåläggen på vår nya singel "Sweet lies". Radio Slave gör en av remixerna. Fler lär väl tillkomma.
9. Ni spelade först i band, sen blev ni adopterade in i dansvärlden? Vilket av de scenerna har du flest ungdomsminnen ifrån och tänker du på dem som något separat eller som samma?
– Jag blev ju aldrig lika stor med mitt synthpopband, kan man säga. Det där stannade på en så mycket mer vardaglig nivå att jag inte kan komma ihåg det lika starkt. Men det betydde något att som vuxen bli hyllad även av den publik som kanske skulle ha kommit för att se mitt tonårsband.
10. Det låter som om det är ganska viktigt för dig att få din musik bekräftad.
– Jo, och jag har ju blivit bortskämd med det de senaste åren. Men samtidigt finns en annan sida. Efter "Movements" var jag så lycklig för jag tänkte på hur stolt 18-årige Arno skulle blivit om han fått se vad jag åstadkommit. Senaste året har jag i stället tänkt "vad hade den 39-årige Arno velat?" och försökt följa den rösten.
Reggaesångerskan Marcia Griffiths är 59 år, bor i Florida och gillar tålånga kjolar. Jag fångade henne på senaste Sverigebesöket i en trång loge fylld av miljontals fruktfat och hann precis anteckna klart innan en stor, hög Malmötjej trillade in, välte ut päron över hela rummet och ville fota sin idol med mobilkamera. Då blev jag utvisad, men det var ok.
1. Hej Marcia, tack för konserten. Du hade väldigt silvriga skor på dig, och gul klänning. Silver och gult verkade vara temat. Bryr du dig om kläder?
– Det är roligt att du frågar för att nuförtiden är det kläderna som gör att folk kommer på mina konserter. Mina fans vet ju redan vad jag kommer spela, så de kommer främst dit för att se vad det är jag har på mig den här gången.
2. Vad gillar du för stil?
– Elegans. Men det får inte vara så elegant att det bara är klassiskt. Så elegant att jag inte märks.
3. Vilken är din favoritfärg?
– Alla färger,
4. Alla?
– Ja, helst tillsammans. Det ska finnas olika punkter i varje uppsättning plagg. Så när ögonen når mig ska de glida över en trappa av färgskalor. Det är det viktigaste. Och elegansen.
5. Det är 2008 nu och du började arbeta på 60-talet. Du har haft en väldigt lång reggaekarriär. Finns det något samarbete du fortfarande inte gjort, men som du hade velat få till?
– Hey. Girl. Vilken ände ska jag börja i för att berätta för dig? Beres Hammond, Luciano, Cutty Ranks. [Paus för namnuppräkning av alla Marcias samarbetpartnes från de senaste tjugo åren. De skulle täcka hela den här sidan om jag skrev ut dem.]
– Jag skulle säga att jag jobbat med alla. Alla män och alla kvinnor. Och det bästa av allt är att jag är fortfarande här, I'm still rubbin the scene.
6. Jo, absolut, jag tänkte mer: finns det någon ny sångare som du kanske ännu inte hunnit...
– [Avbryter] Jag, som kvinna, inspirerade alla. Alla unga sångerskor som kommit upp är inspirerade av mig. Bara för att nämna några få så: Alaine, Queen Ifrica, Tanya Stephens, Tami Chynn. De har alla kommit till mig och sagt: Marcia. Tack.
7. Vad fint.
– Mm. Inget skulle kunna betyda mer.
8. Hur får du tag i ny musik?
– Mitt skivbolag ger skivor till mig. Jag tittar på de nya artisterna och jag är så stolt över dem.
9. När var du i en kyrka senast?
– Men gud, jag kommer ju från kyrkan. Det var där jag lärde mig sjunga. Men nuförtiden, går jag nästan aldrig dit. Väldigt sällan. Jag är kristen i mig själv istället.
10. Ser du din musik som kristen?
– Min musik har framförallt förmedlat mycket glädje och hopp. Kristendomen har hjälpt mig att kunna göra det, att själv kunna känna så. Men den är inte ansvarig för min musik. Det har alltid främst varit lycka jag försöker sprida. Det är för att in this whole wide world – there's a million, a million, boys and girls who are young, gifted and black. And that's a fact.
Bassekou Kouyate är en milimeternoggrann ngonispelare som brukar tonsätta nätterna i Bamakos innersta stadskärna. Han spelar i Göteborg imorgon, lördag. He's great.
1. Redaktionen jag jobbar på, ett ställe som heter Rodeoredaktionen, lyssnade väldigt mycket på Toumani Diabatés senaste skiva när den kom ut. Jag vet att ni är vänner, vad tyckte du om skivan?
– Du vet att det är Toumani så fort du hör hans kora, och kvaliten på hans koraspel. Du hör att det är han vid första tonen. Så fort någon säger namnet Toumani vet du att det är kora det handlar om. Världens bästa koraspelande. Jag gillar förra skivan, särskilt stycket Allah La Ke.
2. Hur lärde ni känna varandra?
– Vi träffades i våra sena tonår. Toumani står mig väldigt nära. Men framförallt beundrar jag honom som musiker.
3. Är du ofta i New York?
– Väldigt ofta. Ibland åker jag dit själv, men oftast med andra musiker som Taj Mahal, Toumani, eller med min fru Amy Sacko. Jag älskar att träffa Leni Stern och jobba med honom.
4. Vilken är din favoritstadsdel?
– Alla. Hela stan.
5. Sätter du någonsin på radion och hänger till ny popmusik?
– Jag lyssnar inte på pop så ofta. Bara om det råkar stå på i bakgrunden någonstans. Men jag gillar alla artister.
6. Vilken är den bästa röst du hört?
– Min fru Amy Sackos. Jag hörde henne sjunga långt innan vi träffades. Hennes röst var så vacker att jag gifte mig med henne.
7. Hur många timmar sover du varje natt?
– Jag sover när jag vill och vaknar när jag vaknar. Jag övar alltid på natten. Om jag inte har konsert så sitter jag uppe och spelar för mig själv.
8. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
– Nej.
9. Ser du din musik som romantisk?
– Ja.
10. Vad tycker du mest om, soluppgångar eller solnedgångar?
– Jag tycker inte att romantik och kärlek handlar om väder.
Kenza Zouiten är student, bor i Stockholm och har ett Tokio Hotel-citat intatuerat i nacken. På bilden har hon just fångat en trumpinne från bandet under en konsert i Kanada.
1. Varför tror du att just Tokio Hotel slagit igenom så stort och sålt så mycket? Vad har de som andra inte har?
– De har underbara personligheter & de visar det. De tar hand om sina fans & försöker alltid göra dem nöjda. Att de är unga kan ha påverkat deras framgång också.
2. Ser du TH som ungdomlig musik? Hur viktigt är det att Tom och Bill bara är 18 år? Kommer något att ändras när bandmedlemmarna fyller 20?
– Jag tror inte att det är så viktigt men det har ju definitivt gynnat dem. Precis som all rockmusik så är deras musik lite ungdomlig. Men det hindrar inte "äldre" från att gilla dem. Det finns ett fan i Tyskland som är 35+ & har man & barn. TH är till för alla! Nej jag tror inte att något kommer att ändras när de blir 20. Georg är redan 21 & Gustav blir 20 i år.
3. Tror du att det hade gått lika bra för Tokio Hotel om de debuterat flr 10 år sedan, eller finns det något i senare årens musikklimat som banat väg för dem? Vad i så fall?
– Nej jag tror inte att det hade gått lika bra för dem då. Nu för tiden så är sån här musik väldigt vanlig bland ungdomar, men för sisådär 10 år sen var det väl Backstreet Boys som gällde?
4. Vad var det första du föll för i Tokio Hotels musik?
– Det var faktiskt själva musiken ("melodierna") i sig. Vilken känsla de ger! Sen började jag självklart lyssna mer och mer på texterna och de är helt underbara.
5. Vad handlar texterna om? Jag har mest hört den om att vandra genom monsunregnet.
– Jag kan ta några exempel! Schrei/Scream - om att säga ifrån. Låt inte någon bestämma över dig. Spring nicht/Don't jump är en låt som handlar om att inte ge upp. Om att inte se självmord som den enda utvägen. Übers Ende der Welt/Ready Set Go – om att strunta i regler & gå sin egen väg istället. Det är inte svårt att förstå vad texterna handlar om, det är bara att lyssna! De flesta låtarna handlar om kärlek.
6. De brukar prata om att de gillar Nena i intervjuer. Har du lyssnat något på henne?
– Det är nog bara Bill som gillar henne. Han var helt galen i henne när han var liten. Jag har inte lyssnat mycket på henne, hört ett par låtar bara..
7. Tom och Bill är två bröder med ett par Limp Bizkit-dreads och en svartfrägad flufffrisyr, men de andra två bandmedlemmarna, basisten och trummisen, har ganska alldagliga tyska utseenden. Är de två lite utanför?
– Gustav & Georg är inte utanför. De är precis lika älskade av fansen som tvillingarna är. Grejen är att de nog trivs bättre med att hålla sig lite i "bakgrunden", eller vad man ska säga. Men båda har börjat komma fram mer & mer nu. Superkul!
8. Berörs du annorlunda när de sjunger på tyska jämfört med när de använder engelskan?
– Det har jag aldrig tänkt på, men jag tror nog inte det. Musiken är densamma & även texterna (fast på olika språk). Jag får nog samma känsla av både de engelska & de tyska låtarna. Fast det finns ju låtar som man gillar bättre på det ena språket, som t.ex. mina favoritlåtar. De är på tyska! Det är för att dem lyssnade jag på innan jag hörde de engelska.
9. Vad skulle TH, musikaliskt, kunna göra som skulle få alla deras fans att överge dem? Skulle det vara ok om de plötsligt plockade in en banjo?
– Oj gud, jag har ingen aning. De skulle i alla fall sjunka i mina ögon ifall de betedde sig svinigt mot fansen eller något sånt. Men det vet jag att de aldrig skulle göra.
10. Vad skulle de stilmässigt kunna göra för att ödelägga sina karriärer? Hur skulle deras lyssnarskara reagera om alla i bandet plötsligt såg ut som trummisen?
– Vi äkta fans, dvs vi som älskar dem för musiken inte för deras utseende, skulle inte bry oss ifall de bytte klädstil. Så jag tror inte att det finns något sånt de skulle kunna göra för att ödelägga sina karriärer.
Modejournalisten Salka Hallström Bornold bor i Stockholm och är aktuell med en fin konstutställning och med intervjusamlingsromanen Salka frågar.
1. Har du någonsin vaknat upp och känt att du egentligen, tvärtemot alla dina texter, inte alls ser någonting i modenbranschen som är djupare eller finare än en ytlig livsstilsindustri?
– Vilken fantastiskt illvillig samt snedvriden fråga. "Tvärtemot alla mina texter", har du läst alla mina texter? Har jag i någon text någonsin låtsas att modebranschen är djupare och finare än en ytlig livsstilsindustri? Jag har aldrig påstått något liknande.
Det enda jag gör med mode är att vara vanlig journalist. Inte stylist eller shoppingtipsare, utan journalist. Jag har hållit på med mode tillräckligt länge för att fatta att det inte är antingen eller. Det kan vara så ytligt man vill eller så djupt man vill, beroende på hur man skriver om det precis som vilken annan kulturform som helst. Du kan även shoppingtipsa om konst. Du kan göra världens ytligaste intervju med en jazzmusiker. Det är väl kul det med. Problemet med modejournalistiken är bara att shoppingtipsen och "dagens outfit"-texterna är i förkrossande majoritet.
Mode skiljer sig inte från någon annan kulturform på något annat sätt än när det gäller journalistiken. Modejournalistiken är sjukt outvecklad i det här landet, men det betyder inte att även mode är sjukt outvecklat. Och just för att ämnet fortfarande är så outforskat i Sverige tycker jag att det är kul att ägna sig åt det. Jag kan göra något som ganska få andra gör, nämligen vanlig journalistik om mode.
Jag slipper lägga ut dagens outfit på min blogg eller skriva shoppingtips dagarna i ända. Det finns det så otroligt många andra som gör.
2. Du har sagt för länge sen att du aldrig skulle ha på dig smycken. Har du fortfarande aldrig det? Inte ens vigselring?
– Nej, faktiskt inte. Vigselringen tog jag av mig för några år sedan. Blir bara irriterad på smycken.
3. Vilken är din favoritstad i Sverige?
– Jag har nog ingen utom Stockholm.
4. Vilken är din favoritstad i världen?
– Malacka, den spökigaste och märkligaste staden i världen.
5. Vilken är den bästa frågan i din bok Salka frågar?
– "Varför är verkligheten så tråkig?" till Viktor & Rolf.
6. Vilket är det bästa svaret?
– "Vet inte. Den bara är det." Svar från Viktor & Rolf.
7. Hur lång tid är det längsta du, i vuxen ålder, gått utan att läsa en tidning?
– Illvillig fråga, igen. Jag går inte och läser samtidigt.
8. Vad ger en mest i livet: att gifta sig eller att få barn?
– Du kanske menar "att vara gift" snarare än "att gifta sig"? Annars är de två knappast jämförbara. Ett bröllop varar en dag. Ett barn varar ett helt liv. Men för att svara på din fråga, min dotter är nummer ett i mitt liv. I hennes pappas liv, också.
9. När var du i kyrkan senast, och vilken kyrka var det?
– När jag gifte mig för sex år sedan. Öregrunds kyrka.
10. Vilket klädmärke ser du oftast på andra modevetare just nu?
– Jag brukar inte kolla folks klädmärken.
Luciano Astudillo är civilingenjör, socialdemokratisk riksdagsledamot, vill föra upp frågan om att ge nya svenska modeskapare måste kunna få ekonomiskt stöd högre upp på dagsordningen och bloggar här och här.
1. Var bor du?
– Malmö
2. Vilken är din favoritstad i Sverige?
– Jag älskar Malmö.
3. Vilken är din favoritstad i världen?
– Oj så svårt! Jag gillar stora städer med mycket puls såsom Barcelona, Bogotá och Rio. Tror dock att jag kommer att förälska mig i New York när jag får chansen att åka dit.
4. Vilka publikationer läser du dagligen?
– Går alltid in i svenska dagstidningar och kvällstidningars hemsidor.
5. När var du i kyrkan senast, och vilken kyrka var det?
– Hmmm…kommer inte ihåg. Men jag gillar religiösa hus.
7. När tvivlade du senast på det du gör?
– Idag. Jag brukar hålla på sådär. Ifrågasätter ofta det jag gör och om jag är på rätt plats.
8. Gillar du någon av Luciano, reggaeartisten och Luciano, technokompositören?
– Känns som jag växt ifrån reggae så det blir techno-Luciano.
9. Vad skulle kunna få dig att klippa av dig håret?
– Jag har klippt mig. Och jag är faktiskt rätt nöjd i min nya pop-frisyr!
10. Vilket klädmärke syns oftast på riksdagens ledamöter?
– Dressman, Lindex och H&M.
Nästa »
